Bloggarkiv

Maria Lindberg
Maria Lindberg
Jag heter Maria och har fortfarande två hemstäder, Borgå och Helsingfors. Till mitt yrke är jag dövpräst. Jag försöker hitta de små guldkornen i vardagen. Bloggar om tron och livet här och nu, i stort och smått, glädje och bekymmer.

Kristi himmelsfärd - en besvärlig helgdag?

08.05.2013 14:53

Det är dags för Kristi himmelsfärd, eller Kristi flygare, som helgdagen nog oftare kallas. Åtminstone där jag rör mig. För en del är det en extra ledig dag, för andra en dag med kyrklig verksamhet.

Hur kommer det sig att jag så mycket oftare hör helgdagens "smeknamn", alltså Kristi flygare? Kan det vara en slags "eufemism"? Det finns också en mängd föreslagna färdmedel som Kristus skulle ha åkt till himmelen i, men de får var och en lista på eget håll.
Är det som hände för 2000 år sedan så svårt att begripa med mänskligt förstånd att man måste hitta på ett mer lättsamt uttryck? Att Kristus lämnar det jordiska, men ändå är närvarande i det andliga, i ordet och sakramenten är svårt att greppa.
Men, måste man göra det? Det sköna med tro är att man inte behöver förstå allting. Det räcker att känna till vad som hänt och sedan luta tillbaka mot det. Luta tillbaka på tron på att Gud älskar och tar hand om oss. Att Kristus är närvarande fastän vi inte ser honom och inte helt han förstå hur det gick till då han lämnade det världsliga.

Jag ser inte heller något problem i eufemismer. Ord är ord. I detta fall är tron och tilliten viktigare än benämningen.

Stad i ljus

07.05.2013 09:45

O, vad jag älskar Helsingfors! Stadsvyn, människorna, serveringarna och vimlet, i den mån man kan tala om vimmel. Helsingfors är en vacker stad. Den är vacker under alla årstider, men fram för allt  under klara, kalla vinterdagar då snön skiner i kapp med Storkyrkan.

För att inte tala om kvällssolen en ljum sommarkväll (ja, de förekommer verkligen). Den mjuka skenet som smeker stränderna och husen vid kajkanten. Härligt!

Ja, Helsingfors har jag bott i sedan jag började studera och den här staden lämnar jag inte i första taget. Jag älskar min hemstad så mycket.

Morgonljus
Morgonljus

På resande fot

06.05.2013 09:03

Som dövpräst reser jag mycket. Jag får ofta frågan om jag rest någonstans på sistone, om jag har någon resa inplanerad eller hur det känns att vara på resande fot så ofta. Det måste jag medge att det nog  ibland känns  lite jobbigt att resa mycket, trots att det går i släkten, men känslan är lyckligtvis tillfällig. Då jag väl är framme i den stad jag skall ha en gudstjänst eller något annat program, så har jag glömt bort de tråkiga sidorna med att resa. Det är helt enkelt så roligt att träffa "mina" döva församlingsmedlemmar. De ger mig styrka. Samtidigt känns inte en dags resor till Karis eller Hyvinge någonstans. De är ju i grannen. Att resa ger alltid något, trots att de olika orterna börjar bli bekanta. Människor har alltid något nytt att ge.  Allting från insikt och ny kunskap till glädje och ett gott skratt. Det ger mig kraft att vandra vidare.

Vår på min hemö

04.05.2013 14:40

Våren har kommit också hit till Kråkö. Min kära hemö i Borgå. I det som förr var Borgå landskommun, det som nu är... landsbygd. I alla fall lär det inte vara skärgård...

Hur som helst. Det är inte så nogrannt. Jag trivs bra på denna ö med lite över 300 personer. Majorieten svenskspråkiga, men med allt fler finskspråkiga. Men några större problem har inte uppstått.

Det är en ö där de flesta känner varandra. Det är så det skall vara. En trygghet på något sätt.

Lejon i kväll igen!

03.05.2013 16:07

Fredagskväll! Riktigt skönt fastän det har varit en kort vecka denna vecka. En kort vecka betyder ju inte nödvändigtvis ett mycket lättare vecka. Tvärtom har det blivit lite mer jobb på de få arbetsdagarna.

Idag blir det fredagsmys tack vare Lejonen. VM i ishockey kör igång och jag kommer nog att bänka mig framför TV:n. Och ja, alltför mysigt behöver det nog inte sist och slutligen vara. Jag hoppas på en bra match.

Skön helg!

Deaf Lions i Deaf World Championship of Icehockey 2013
Deaf Lions i Deaf World Championship of Icehockey 2013

Teckenspråk

02.05.2013 09:52

Såsom jag skrev i mitt första inlägg är jag dövpräst. Eftersom arbetsbilden är så mångsidig väljer jag att inte skriva om den. Jag skriver i stället kort om teckenspråkets historia.

Det går inte att säga när teckenspråken har uppkommit. De är språk som uppkommit efter ett särskilt behov inom ett visst geografiskt område. Av samma orsak finns det inte heller något internationellt teckenspråk.

Det som är lättare att datera är när dövskolorna grundades. Abbé de l'Épée ansågs vara den första som undervisade döva. Han var fransman och levde på 1700-talet. I Tyskland levde en man vid namn Heinicke, som hade en lite annan syn på pedagogiken. Då l'Epée förespråkade teckenspråket ansåg Heinicke att man skulle tala med döva. Men inte mer om det. Det är en lång och smärtsam historia.

Teckenspråket kom till Finland under 1840-talet och utvecklades vidare i dövskolorna, av vilka den första grundades år 1846 av Carl Oscar Malm. Ur moderspråket har sedan finskt och finlandssvenskt teckenspråk utvecklats vidare till självständiga språk.

Många hörande tycker att teckenspråk är ett vackert språk. Visst är det vackert. Med händer, mimik och kroppsspråk kan man berätta vilka historier som helst. Det är också ett härligt språk att lära sig. Men, med glimten i ögat, det är ett farligt språk. Har man lärt sig lite blir man beroende och vill man lära sig mer! Men det är ett positivt beroende. Jag rekommenderar det varmt!

Vintern rasat...

01.05.2013 09:56

"Vintern rasat ut bland våra fjällar..." tillkännager Akademiska Sångföreningen traditionsenligt då de officiellt sjunger in våren. Nu är det sålunda vår riktigt på riktigt. Jag hade nog hoppats på en något tidigare start, men vad kan man åt det? Snön har äntligen smält, gräsmattorna grönskar och blommorna blommar. Vackert så.

Vem är jag som tycker så här? Maria heter jag och är dövpräst till yrket.Jag är en person som försöker se det ljusa och glada i allting. Som försöker hitta de små guldkornen i vardagen och på jobbet. Alltså livet i allmänhet. Jag ser gärna livet som en vandring där vi aldrig kan veta vad som väntar bakom nästa krön. Det är det jag vill dela med er här på bloggen. Hoppas ni vill vandra med mig!