Hanna Hofman. Foto: Privat
Hanna Hofman. Foto: Privat

"Jag sa att de kan inte påverka läget i Israel, men de kan påverka sin egen skolgård"

Kolumn.

Den stora världen börjar i den lilla, skriver diakon Hanna Hofman. Allt vi kan göra för att ta ansvar för vår medmänniska har betydelse.

1.11.2023 kl. 09:04

Tycker ni att vi ska be? Så brukar jag ofta fråga som avslutning i mina grupper och vid hembesök. Jag brukar säga att för mig är bön som ett samtal med en vän. Det viktiga är inte hur man säger något eller med vilket tonläge, utan att det kommer från hjärtat.

Jag har märkt att efter krigets utbrott i Ukraina har deltagarna svarat mig med säkrare röst på frågan om vi ska be. Ja, det finns all orsak att vända oss till Herren med vår bön. Men kan vi inte kan göra något annat också än be för vårt samhälle och för omvärlden? Något som märks, kanske någon stilla undrar. Och samtidigt är det lätt att tänka ”jag är så liten, så jag kan inte påverka”.

Jag förstår den tanken, och visst tänker jag också så ibland. Men ändå vill jag försöka visa att en liten gärning tillsammans med andra små gärningar kan leda till något större. Som ett fint exempel vill jag lyfta fram alla som har stickat strumpor, filtar och vantar och donerat till församlingen. En stor del av dessa kunde jag vidarebefordra till Ukraina genom en kontakt i Korsnäs. Han for dit personligen och kunde ta det stickade med sig och dela ut det till soldater och civila i det plågade landet.

Jag tänker också på alla som på andra sätt engagerar sig. I vår församling har vi ett loppis och en klädinsamling som hör till diakonin, och som varje vecka engagerar många frivilliga. Det sorteras kläder och det diskas kärl, som sänds utomlands med hjälptransport eller säljs på loppis. För pengarna kan vi sedan finansiera en hjälpsändning och dela ut en julmatkasse till hjälpbehövande i vår kommun. Det ger ringar på vattnet, och sprider hopp.

IGÅR TRÄFFADEjag en tredje–fjärde klass och hade ett par lektioner i Bibeläventyret. Jag talade då om landet Israel med dem, och jag tänkte att jag måste fråga om de har hört mera om Israel nu sedan förra veckans lektion med tanke på hemskheterna som hänt där. Många barn sa att det hade de, och att det var krig där. Jag är orolig för att barnen ska uppleva världen som hemsk och tappa hoppet genom alla lättillgängliga nyheter.

Jag sa att de kan inte påverka läget i Israel, men de kan påverka sin egen skolgård. Den stora världen börjar i den lilla. Jag gav som exempel att de kan gå och prata med någon som är ensam och utanför. En sådan handling betyder mycket – liksom allt vi kan göra för att ta ansvar för vår medmänniska.

Hanna Hofman är diakon i Korsnäs församling.