Vinträdet och grenarna

Kolumn.

I skrivande stund har vi äntligen fått regn. Vattnet sugs upp genom växternas rötter, cellager och grenar. Skapelsens underbara växtkraft resulterar snart i näringsrika frukter, bär, grönsaker och färgsprakande blommor.

31.5.2023 kl. 01:00

På Jesu tid var odling liksom idag viktigt och vardagligt. Jesus använder därför bilden av ett vinträd: ”Jag är vinstocken, ni är grenarna.” Jesus undervisar om vad det innebär att vara hans lärjunge. Det betyder att vara inlemmad i en gemenskap med Jesus själv.

Att vara kristen betyder alltså inte först och främst att ha vissa åsikter eller följa vissa moraliska regler, även om det är viktigt att alltid söka Guds åsikt och vilja för våra liv. Som lärjungar lever vi först och främst i en livsgemenskap – vi delar samma liv som pulserar till oss från Jesus själv genom tron på honom.

För det andra lär Jesus att det finns en verklig möjlighet att avfalla från gemenskapen med honom: ”Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.”

Kontakten med stammen är förutsättningen för att grenarna ska leva och växa och för att de ska bära frukt. Så är det alltså också med oss. Vi föds alla som en avklippt blomma utan rot, eller som en avskuren gren. I oss själva lever vi utan hopp och utan Gud i världen. Vi bär med oss skadan och viljan till det onda. Vi är märkta av synden och döden. Vi måste få liv igen, ja vår enda chans är att vi kommer i kontakt med det verkliga livet.

Men Jesus kan ge oss livet tillbaka! Vi kan ympas tillbaka som grenar i ett ädelt träd. Detta är evangeliet. Gud kan ge oss det nya livet och förvandla oss. Vi får liv av Gud när vi kommer till honom med all vår nöd och våra misslyckanden. Det nya livet blir vårt när vi inympas i Kristus.

Det sker för det första när vi döps. Vi förvandlas från döende till levande grenar som bär frukt i den här världen och i evigheten. Något nytt har kommit.

Men det räcker inte. I dop- och missionsbefallningen säger Jesus inte bara ”döp dem” utan också ”lär dem”. I folkkyrkan har många inympats i Kristusträdet. Men grenarna har blivit döda grenar. Guds barn och medlemmar i hans familj har blivit som den förlorade sonen, som slösade bort sitt arv och levde borta från Fadershuset.

Då behöver vi liksom den förlorade sonen vända om till Herren. Vår himmelske Far tar emot oss med öppna armar. Varje gång som vi möter Jesus i ordet, nattvarden och i den kristna gemenskapen ympar han nytt liv i oss för att vi ska bära riklig frukt. Jesus säger: ”Utan mig kan ni ingenting göra.”

Henrik Östman är kaplan i Nykarleby församling.

Henrik Östman