Den finaste gåvan

Kolumn.

Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot.

22.4.2020 kl. 15:12

För några veckor sedan fick jag en gåva från Brasilien, en liten flaska innehållande små stenar i olika färger. De färgade stenarna representerade olika saker som tillönskades mottagaren: lycka, kärlek, effektivitet, styrka, tur, läkning, hälsa och energi. Fina saker, vem skulle inte vilja ha dem? Tänk om jag verkligen hade fått dessa gåvor i och med att den lilla flaskan blev min? Men så är det inte, ingen kan ge sådana värdefulla gåvor åt någon.

Däremot är tanken på att någon önskar mig dem fin. Vi tycker om att ge och få gåvor. Redan ganska små barn tycker om att ge, antagligen för att de vet själva hur det känns att få en gåva. På min senaste födelsedag sken mitt treåriga barnbarn som en sol då han kom på kalas och ur sin väska plockade fram en egenhändigt tillverkad gåva.

Tidens melodi är ekologiska gåvor, upplevelser, etiska gåvor i form av en get eller hönor som någon i ett U-land får ta emot, tjänster av olika slag och så vidare. I vårt land har de flesta allt och lite till och därför är andra gåvor än ”saker” vettigare att ge.

En verkligt fin gåva är den som Jesus gav oss när han lämnade jordelivet och for tillbaka till himlen, nämligen Hjälparen, den helige Anden. Den gåvan ligger lika mycket i tiden idag som den gjorde för 2000 år sedan.

Och vilka gåvor (frukter) vi får när vi vandrar i Anden: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning! Det vill man inte tacka nej till. I likhet med gåvorna som tillönskades med den lilla flaskan från Brasilien kan ingen människa ge Andens frukter som gåva till en annan människa, men vi kan få dem då vi ”vandrar i Anden” som det står i Galaterbrevet i Bibeln.

Då man får en gåva vill man så klart tacka. Har man då givaren framför sig så tackar man direkt, kommer en gåva på posten så ringer man upp och tackar eller sänder ett sms.

Till vem riktas den tacksamhet som kommer av att man är förunnad hälsa, kärlek, frid, glädje och annat som inte kan köpas för pengar eller erhållas som gåva? För en troende kristen människa är svaret självklart: Gud, tack för alla goda gåvor du ger mig! Det är skönt att kunna rikta sitt tack till Gud som är alla goda gåvors givare, inte till livet eller till något annat diffust.

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Jesus Kristus.” Fil. 4: 6–7

Skribenten är diakon i Närpes församling.

Kristina Örn

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20

korsholm. Ungdomsarbetsledaren fick friska upp sina videoredigeringskunskaper och prästerna lära sig tala till en församling de inte kan se. De nya erfarenheterna kan användas också när vardagen normaliseras. 6.5.2020 kl. 09:40

korsholm. Hur ser barnens dagar ut när dagklubbarna har paus och skolorna är stängda? Barnledarna Henna Lundström och Sanna Saarela talade med familjen Nyström och frågade hur det går där hemma. 6.5.2020 kl. 09:35

Kristinestad. ”Det här halvåret har nog varit det bäst jag gjort. Jag har fått tillbringa så mycket tid med Gud och fördjupas ännu mera i min relation till honom.” 6.5.2020 kl. 09:27

malax. När två unga pojkar stiger in på sjömansförmedlingen i Göteborg blir det början på en karriär som tagit Wilhelm Bonn över Atlanten, till Australien, Indonesien, Japan, Brasilien och runt Afrikas spets. Men berättelsen får slagsida om han utelämnar det som gett hans liv nytt innehåll, hopp och förtröstan. 6.5.2020 kl. 09:18

Kolumn. I tider av karantän, social distansering, permitteringar, världsoro och stora förändringar söker vi oss gärna ut i naturen, i Guds skapelse. Vandringslederna används flitigt och solnedgångarna har tiotals åskådare. Familjerna söker sig till sina fritidsbostäder. 4.5.2020 kl. 16:17

Larsmo. Erik Blomqvist hann vara kyrkvaktmästare i Larsmo i 34 år innan han gick i pension 2001. 5.5.2020 kl. 01:00

Larsmo. Det är tragiskt att se det tomma utrymmet, säger Britt-Mari Gripenberg där hon står i den tomma Furugården i Larsmo. 4.5.2020 kl. 15:53

Lokalt. Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel. 4.5.2020 kl. 14:53

pargas. För Martina Nikander har jobbet som diakonissa känts precis rätt. – För mig är en vanlig arbetsdag full av höjdpunkter. 23.4.2020 kl. 14:16

jomala. I stället för att resa bort kan man resa inåt, säger Carina Aaltonen. Hon hoppas att coronakrisen får oss alla att lära oss något nytt. 23.4.2020 kl. 12:51

korsholm. Att vara präst är både ett arbete och en identitet. – Det blir en utmaning att ställa om, konstaterar Berndt Berg. Det känns konstigt att ta avsked i en tid när han inte får träffa församlingsborna. 22.4.2020 kl. 15:35

korsholm. Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar. 22.4.2020 kl. 15:29