Sonja Jakobsson är studentpräst i Helsingfors, tisdagar på Hanken och torsdagar på Arcada. Från årsskiftet även på Soc&kom och Helsingfors universitet.
Sonja Jakobsson är studentpräst i Helsingfors, tisdagar på Hanken och torsdagar på Arcada. Från årsskiftet även på Soc&kom och Helsingfors universitet.

”Man behöver inte prestera så mycket som jag gjorde”

studieliv.

Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser.

2.9.2021 kl. 16:52

Studentprästen Sonja Jakobsson försöker erbjuda både studerande och personal en så prestationsfri zon som möjligt mitt i vardagen.

Hur kom det sig att du blev studentpräst?
– Jag har bott tio år i Sverige och jobbade där som präst för finländare. Det jobbet gick mycket ut på att söka upp finländare utanför kyrkans murar. Det påminner mycket om det jag gör nu, och jag tycker mycket om att söka upp människor. Jag är social och älskar att prata med människor, höra deras berättelser och höra hur de mår.
– Det här är ett av kyrkans viktigaste arbetsområden. Det är inte realistiskt att tänka sig att kyrkan kan nå människor på något annat sätt än genom att finnas där människorna är. Vi är många som jobbar med det här, exempelvis sjukhuspräster, fängelsepräster och diakoner.

Vad gör en studentpräst?
– Studentprästen försöker vara lyhörd. Man ska inte känna att man kommer till prästen för att prata om det prästen vill prata om och man behöver inte vara troende för att prata med studentprästen.
– Jag håller också kontakt med högskolornas elevkårer, studiepsykologer och med studenthälsovården och sitter med i olika team, bland annat elevvårdsteamet.

Varför behövs präster på högskolorna?
– Just nu behövs studentprästerna extra mycket eftersom världen plågats av en mycket speciell situation i två års tid och illamåendet har ökat.
– Jag är jätteglad över att prästerskapet har en given och självklar plats på högskolorna i dagens värld. Det är inte så i alla länder.

Möter du fördomar?
– Många går förbi och tycker nog att jag är en lite udda fågel. Men när man lär känna dem finns det hur mycket gemensam grund som helst att stå på.
– Förra året delade jag ut mat, torrvaror som blivit över efter Helsingfors mathjälpsutdelning. Studerande tyckte att det var kul att komma och plocka åt sig och jag brukade fråga dem vad de hette och vad de studerade. Sedan började telefonen ringa – det var många som ville träffas och föra lite mer djupsinniga samtal. Jag hoppas att det kommer att gå att genomföra något liknande den här hösten.

Hur var du själv som studerande?
– Jag var väldigt ambitiös och väldigt passionerad inför de ämnen jag studerade. När jag började studera teologi hade jag redan en utbildning i översättning från spanska i bagaget.
– Livet har lärt mig att man inte alltid behöver prestera så mycket som jag gjorde som studerande, det kan gå bra för en ändå. Men när man är ung och ser studierna som ett stort berg att bestiga hamnar man lätt i en tunnel av prestation. Så ska det inte behöva vara. Som studentpräst vill jag ge lite respit och perspektiv, påminna om att ens värde inte hänger på vad man presterar.

Erika Rönngård