Den här ängeln hittar man på Sandudds begravningsplats.

På änglaspaning i Helsingfors

Änglar.

Änglar, finns dom? Inför Mikaelidagen bad vi Helsingforsguiden Elisabeth Sandelin berätta var änglarna syns i stadsbilden.

30.9.2020 kl. 10:45

Svaret är att det finns förvånansvärt få änglar i Helsingfors stadsmiljö.

– I Rom finns det änglar överallt, men när Helsingfors växte och blev en jugendstad var ju nationalromantiken väldigt viktig, säger Elisabeth Sandelin.

I den nationalromantiska jugendstilen utsmyckades husens fasader inte med änglar, utan i stället använde man sig av naturmotiv eller Kalevalainspirerade motiv.

– Det var helt enkelt inte modernt. Sedan kom funkisen med sina släta ytor, och inte har vi änglar i några vapen heller.

Änglaskulpturen vid Mikaelskyrkan i Gårdsbacka.

På taket till Mikaelskyrkan i Gårdsbacka finns en änglaskulptur av lite mer modernt snitt. Den föreställer ärkeängeln Mikael.

På Senatstorget hittas en ängel vid sidan av Alexander II. I den berömda statyn omges han av Lex och Lux – Lex symboliserar lagen och Lux är ljusets ängel.

– Statyn är gjord av Walter Runeberg, och det är lite intressant att det också är han som gjort änglastatyn på Topelius grav.

Zacharias Topelius grav med den stora ängeln hittar man på Sandudds begravningsplats. Där kan man också spana in många andra änglar på gravarna.

På Ateneum kan man se Hugo Simbergs Sårad ängel, en av Finlands mest kända målningar. Elisabeth Sandelin berättar att det också finns andra konstverk med änglamotiv på Ateneum, till exempel Ina Collianders Den himmelska och den jordiska ringdansen.

Ljusets ängel Lux på Senatstorget.

Fram till 11 oktober pågår också en utställning på Villa Gyllenberg där besökaren redan vid ingången möts av två änglar.

– Det är egentligen en triptyk av Torsten Wasastjerna, två änglar och mellan dem ett landskap. Den ena ängeln tittar rakt på besökaren.

Utställningen ”Vägen till dold kunskap” handlar om det sena 1800-talets spiritism och ockultism som var populär även bland finländska konstnärer.

– Och så finns det förstås keruber i takmålningen i Svenska teaterns salong, de är också ganska trevliga, säger Sandelin.

Erika Rönngård
Foto: Matilda Sjöblom

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32