Många tilltalas av de keltiska bönerna som är lätta att ta till sig och ofta involverar naturen och skapelsen. Man kan möta dem i Tomasmässan – eller på Minä olen-mässan i början av februari.

Böner i keltisk tradition i Finlandiahuset

Keltiska böner.

De keltiska bönerna har hittat hit via Iona i Skottland. En del har mött dem på retreater eller i Tomasmässan – eller i form av en psalmtext.

29.1.2020 kl. 00:01

Pirjo Kantala är präst och jobbar med den finskspråkiga Tomasmässan. Tomasmässan är en gudstjänst som firats i Agricola kyrka sedan 1988. Den präglas bland annat av mångsidig musik och en strävan efter ökad växelverkan mellan deltagarna. Innan Kantola kom till Tomasmässan jobbade hon med retreatverksamhet. Där kom hon första gången i kontakt med de keltiska bönerna, och hon har märkt att de ofta talar till människor i dag.

– De är lätta att närma sig. De använder ett enkelt språk och talar ofta om saker man känner igen.
Naturen och skapelsen är ett återkomande tema, likaså gästfrihet.
– Det är teman som passar väl för vår tid när vi är oroade över naturens tillstånd. De påminner om att vi hör samman med naturen.

De keltiska bönerna har rötter i den kristendom som utövats bland annat på Irland och i Skottland sedan 400-talet. Det finns böner som överlevt från medeltiden, men de flesta har skrivits sedan intresset för det keltiska väcktes på nytt. Många av bönerna kommer från en kommunitet på ön Iona utanför Skottlands kust.
En keltisk välsignelse som är bekant för många i psalmform är Må din väg gå dig till mötes (May the Road Rise to Meet You). Den sjungs ofta i Tomasmässan.

Pirjo Kantala säger att de keltiska bönerna, som ofta tar fasta på naturen och skapelsen, passar bra in i vår tid när många känner oro för naturens tillstånd. (Foto: Erika Rönngård)

Flera bekanta element från Tomasmässan kommer nu att göra ett gästspel på Minä olen-mässan i Finladiahuset, ett evenemang med inriktning på kropp, själ och ande.
– Vi går till den plats dit människor kommit för att söka, i stället för att stanna kvar i kyrkan och vänta på att folk hittar oss där.

I sitt arbete med Tomasmässan har Kantala märkt att många människor överraskas i mötet med de meditativa inslagen, sångerna och de keltiska bönerna.
– Vi sitter ofta fast i våra egna uppfattningar om vad bön, psalmsång och kyrka är. Ibland kan det bli en aha-upplevelse när man får se att det var annorlunda än man föreställde sig.

På Minä olen-mässan i Finlandiahuset 8–9. 2 kan den som är nyfiken få ett smakprov. Under lördagen varvas meditativ musik med keltiska böner i Terrass-salen klockan 12-13 och mässbesökarna kan också avrunda dagen på mässan genom att delta i Ehtookellot-kvällsandakten på samma plats kl 16.30–17.30.

Här hittar du hela listan över församlingarnas program på Minä olen-mässan.

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32