Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling. Hennes favoritplats i stan är någonstans vid havet.

En mormor som dricker konjak

Saknad.

"Kan man sakna något man aldrig haft?"

17.10.2019 kl. 00:01

Ett telefonsamtal pågår i spårvagnen. En tjej i 20-årsåldern pratar finlandssvenska och jag lyssnar med ett halvt öra. Hon talar väldigt fint och korrekt så gissar att hon inte talar med en vän. Någonstans mellan fraserna ”jag har hittat världens godaste kanelbulle här i Hesa” och ”jag testade laga kållåda igår” förstår jag att hon talar med en far- eller morförälder. Jag tänker att det var hennes mormor.

Det där samtalet fick mig att fundera på en sak. Kan man sakna något man aldrig haft?
Där och då kom jag nämligen på mig själv med att vilja ha det som den tjejen hade. En mormor ett samtal bort. En mormor en tågresa ifrån. En mormor som bjuder på lunch och konjak och praliner till efterrätt en vanlig söndag.

När jag var 17 år förstod jag att min pappa inte skulle få se mig ta studenten, gifta mig eller få barn. Två av nämnda vändpunkter i livet är redan avprickade. Och visst gick det utan honom. Men vid sådana stora tillfällen känner jag aldrig bara glädje – utan även en gnutta vemod.

Är det i vemodet som saknaden ligger? Eller i avundsjukan? Eller kanske vi egentligen talar om en slags längtan? Längtan efter en förälder som säger ”jag är stolt över dig” eller en mormor att dricka konjak med.

Att jag vanligtvis inte saknar mor- och farföräldrar tror jag endera beror på att jag blivit hårdhudad med åren eller att jag redan har sammanhang där jag känner mig sedd, jag går inte miste om något. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag människorna i min familj. Efter att ha sett cancern göra sitt hos många i min närhet vet jag att inget är för evigt.

Lyckligtvis är min mamma frisk i dag. Och hon är bara ett telefonsamtal eller en tågresa ifrån mig. Hon dricker inte konjak – men kaffe går också bra.

Louise Häggström jobbar som informatör i Johannes församling.

Hennes favoritplats i stan är någonstans vid havet.

Louise Häggström

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19