Salome (Satu Tuuli Karhu) fascineras av Maria Åkerblom.

Maria Åkerblom med mest för effektens skull

film.

Predikanten Maria Åkerbloms person och öde fortsätter att fascinera finländarna, och nu återberättas bitar av hennes liv i filmen Marias paradis.

4.10.2019 kl. 16:16

Men det ska sägas redan från början att filmen inte gör anspråk på att vara verklighetstrogen – där hade den kunnat snubbla redan på det faktum att alla i filmen talar finska – och inte heller är någon biografi över Åkerblom. Filmens Maria får kraftig konkurrens om tittarnas uppmärksamhet av den unga Salome (Satu Tuuli Karhu), ett av Marias fosterbarn. Salome vårdar minnet av sin avlidna mor och fascineras av Åkerblom och det liv hon lever – jazzmusiken, klänningarna och rävboan. Åkerblom i sin tur, i den här filmen porträtterad av Pihla Viita, växlar mellan ömsinthet och hastigt uppblossande aggressivitet.

Miljöerna i Marias paradis för till en början tankarna till drömska inredningsmagasin. Här leker barn i ljusa sommarkläder på en stor gräsmatta, här skalas potatis i ett kök med vackert naturljus. I scenerna med Maria Åkerbloms sömnpredikningar är stämningen därmot mörkt överdådig.

Gruppen omkring Åkerblom drar sig undan från det övriga samhället, men Salome utmanar reglerna och lär känna jämngamla Malin (Saga Sarkola) under ett besök i Helsingfors centrum. Även Malin är moderlös sedan hennes mamma försvann under inbördeskriget. Salomes relation med den ifrågasättande och gatsmarta Malin får stort utrymme i filmen och sätter ytterligare fokus på både Salomes frigörelse och tematiken kring barn som saknar förlorade mödrar, ett öde som Salome och Malin delar med många av husets yngre invånare – och även med Maria Åkerblom själv.

I och med att filmen i övrigt nästan uteslutande skildrar Maria Åkerblom ur Salomes perspektiv känns scenerna där Åkerblom sitter i sin fängelsecell eller rymmer från tåget påklistrade. De är effektfulla, men tillför inget annat än en hastigt uppblossande dramatik kring Åkerbloms person. Filmen skulle ha mått bra av att bestämma sig – är det Maria Åkerbloms dramatiska liv den vill skildra, eller vill den berätta om hur det är att växa upp i en sekt och långsamt bli medveten om att man behöver ta sig ur sektens grepp? Kanske var tanken att vi skulle se Maria Åkerblom genom Salomes ögon, men i takt med att handlingen framskrider är det Salome själv som blir den intressantare huvudpersonen.

Film: Marias paradis

Regi: Zaida Bergroth

I rollerna: Pihla Viitala, Satu Tuuli Karhu, Saga Sarkola, Tommi Korpela m.fl.

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32