"Det tog länge innan jag kom fram till att ljuset är lika verkligt som mörkret", säger Susanne Ringell.
"Det tog länge innan jag kom fram till att ljuset är lika verkligt som mörkret", säger Susanne Ringell.

"Det är lite som om någon tagit ens psyke och släppt det i golvet och det gått i tusen bitar"

Helsingfors .

Kan orden överbrygga vår ensamhet? Medan höstmörkret sänker sig över staden delar författarna Tua Forsström och Susanne Ringell tankar och texter om saknad, ensamhet och längtan.

1.10.2019 kl. 17:33

"I begynnelsen var Ordet …" moderatorn Maria Björnberg öppnar samtalet med att läsa början av Johannesevangeliet, om ordet som blev levande och som lyser i mörkret.

Tua Forsström konstaterar att skrivande inte är en soloprestation; det innehåller spår av århundraden. Det bibliska språket är en källa.

– Text och ord är en arkeologisk utgrävning, det finns lager på lager, säger författarkollegan Susanne Ringell.

Även hos människor som lever i en sekulariserad värld händer det att insmugna bibelcitat i texterna väcker en genklang. Ambivalensen är dem bekant: båda författarna har själva i tiden gått ur kyrkan – och skrivit in sig igen.

Språket i kyrkan tycker de är viktigt. Det enkla är bra, men det förenklade, det som underskattar lyssnaren, är det inte.

Susanne Ringell tycker det kan vara svårt att växa i kyrkan.

– Kyrkan är bra på vår svaghet, men inte nödvändigtvis på den styrka vi också kan besitta.

Som författarna använder det de upplever i sina liv – men ibland kan orden svika också dem.

Tua Forsström berättar att den svåraste bok som hon skrivit är den som kom till efter att hennes barnbarn dött, bara nio år gammal.

– I extrema katastrofsituationer händer någonting. Man kastas ut ur sitt språk, man blir tvungen att byta paradigm och man får vara glad över minsta lilla impuls och allting som lever inuti en – det är lite som om någon tagit ens psyke och släppt det i golvet och det gått i tusen bitar. Jag tror det finns olyckor som är för stora för oss att hantera språkligt, säger Forsström.

Kanske kan en text ändå fånga något av sorgens essens.

– Vi är ensamma, alla människor här på jorden, med vårt liv och våra öden. Vi upplever dem som individer. Men med dina ord överbrygger du någonting av den ensamheten, säger Maria Björnberg.

Susanne Ringell säger att skrivande för henne alltid varit lika med liv.

– Det tog länge innan jag kom fram till att ljuset är lika verkligt som mörkret. Text är mera av ljuset, oberoende av hur mörk texten i sig kan vara. Text är ett ackord som ersätter, kanske inte stumhet, men eko i ödsliga berg.

Hon säger att skriva är mindre en fråga om ensamhet och mer om viljan att nå kontakt. Också en sorgsen text kan vara trösterik.

Ensamhet är temat den här veckan i Johannes församling. "Var är du?" är rubriken för ett samarbetsprojekt mellan församlingen och yrkeshögskolan Novia som undersöker upplevelser av ensamhet – ett av vår samtids största sociala problem.

Emelie Wikblad
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Nicolina ”Ninni” Grönroos ska gifta sig i sommar och funderar på att delta i Nöd och lust-kvällen för att bekanta sig med bra vigselmusik och provpromenera fram till altaret. 19.2.2024 kl. 08:00

Helsingfors. Saga Brummer vikarierar kanslisekreteraren i Johannes församling tills vidare. 19.2.2024 kl. 08:00
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Konst. – Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad. 5.2.2024 kl. 15:15

Kolumn. Vad får dig att orka? Orka med vardagen och brådskan, eller det långa ensamma veckoslutet? Vad får dig att orka när du inte kan undvika de dagligen återkommande deprimerande nyheterna om allt elände i världen? 5.2.2024 kl. 15:09

HALLÅ DÄR. Onsdagen den 14.2 firar vi vändagen. 5.2.2024 kl. 15:04

HALLÅ DÄR. Hon är ny ungdomsarbetare i Johannes församling. 22.1.2024 kl. 08:00
Pauliina Kittilä är konstnär och jobbar som informatör i Petrus församling.

Kolumn. Hur mår ditt hjärta? Jag tycker vi borde börja ställa den frågan åt oss själva och varandra oftare. 22.1.2024 kl. 08:00
Välkomna till vardagsrummet! Hälsar projektansvariga Gun Geisor och församlingsrådsmedlem Pia Öhman, som är glada åt ny verksamhet på en nygammal plats på församlingens område.

Helsingfors. I dagens samhälle är verksamhet där olika generationer möts viktig, säger Pia Öhman, medlem i Johannes församlingsråd. Men sådana mötesplatser finns det inte många av. Där kan församlingen göra en stor insats. 22.1.2024 kl. 08:00
Laura Leipakka vill fira jul med gudstjänst på julaftonskvällen, Patrick Koski längtar efter gemenskap och brädspel.

Helsingfors. Laura Leipakka ser fram emot en fridfull jul ensam i stan. Patrick Koski satsar fullt ut på gemenskap. 18.12.2023 kl. 08:00

Kolumn. Vet du vad ordet ”oväld” betyder? Eftersom du läser KP har du säkert hört eller läst juldagens profetia ur profeten Jesajas bok många gånger. Orden blir bekanta och hör till julbönen, men deras exakta innebörd känns ofta inte så viktig. I år lyser ändå Jesaja-textens ord som neonljus: med oväld skipar han rätt åt de fattiga i landet. 18.12.2023 kl. 08:00

HALLÅ DÄR!. Han firar i år juldagen i Petruskyrkan med julgröt och julsånger. 18.12.2023 kl. 08:00

matteus. De övar inför luciadagen tillsammans med sin kör. – Vi har nog varit med i luciatåget förut som tärnor, en gång blev jag nästan lucia på dagis, berättar Isabella Tran. 4.12.2023 kl. 00:00

Kolumn. Gör porten hög, gör dörren bred – tiden före och omkring jul fylls våra kyrkor med advents- och julmusik. 4.12.2023 kl. 00:00
Kororgeln i Johanneskyrkan hör till en av många orglar i Finland som Sixten Enlund varit med om att jobba fram. Piporna är handmålade och går i samma färgskala som kyrkorummet ursprungligen målats i.

Helsingfors. Under Sixten Enlunds drygt 50 år som kyrkomusiker har han fått se både vigslarna och de övriga förrättningarna ändra karaktär. ”Men sorgen vid jordfästningarna är fortfarande densamma. 4.12.2023 kl. 00:00