Andreas Andersson vill hjälpa människor att se det hoppfulla.

I prästskjorta på högskolorna

studentarbete.

Studentprästens jobb är att prata med människor i högskolmiljö – kanske om tro, men allra mest om livet.

5.9.2019 kl. 00:01

Andreas Andersson är studentpräst i Helsingfors. I våras blev han prästvigd efter att han i flera år känt att han vill tjäna kyrkan. Vägen dit var inte spikrak utan gick bland annat via två olika studieinriktningar. Han säger att det krävdes ödmjukhet för att komma fram till beslutet att bli präst.
– Jag förstod att jag inte kan sitta och vänta på att bli tillräckligt mogen eller tillräckligt helig. Hela livet består av processer och ibland måste man låta de olika processerna gå in i varandra.

Det här är något han också tar med sig till de studerande han möter i sitt arbete: Du måste inte veta vad du vill med hela ditt liv. Ibland måste man låta saker ta tid.
– Det är kanske något som alla inte har hört, utbildningspolitiken har gått i den riktningen att studenterna uppmuntras att bli färdiga en viss tid och följa en viss takt. Jag tror inte att det är det bästa för alla, utan att många i den här åldern behöver tid.

Lämna inte dig själv ensam

Det viktigaste i studentprästens arbete är att möta människor.
– Det innebär att vara närvarande i personalens och studerandenas vardag och fest, glädje och sorg, i det spännande och i det tråkiga.
– Det som vi strävar efter allra mest är att ge hopp – att stöda människor att se det hoppfulla och vandra med och stöda dem som mest ser det mörka.

Studentprästen finns till för alla. Man behöver vare sig en remiss eller ett uttalat problem för att ta kontakt med honom. Han tar emot både studerande och personal, oavsett om man har en religiös tillhörighet eller inte.
– Det finns ingen annan här som jobbar för existentiella och andliga frågor. Jag vill betjäna alla oberoende av övertygelse.

Trots ansvaret för de andliga frågorna handlar många av hans samtal med människor om helt andra saker än tro.
– Har man inte frågor om tro är det inte det vi ska prata om. Jag utgår från samtalspartnerns behov. Ensamhet är en känsla som kan drabba många studerande. Studentprästerna har kontakter till såväl församlingar som studentföreningar och kan förutom att lyssna och stöda också i viss mån hjälpa studerande att hitta sitt sammanhang.
– Men medstuderandena har också ett stort ansvar. Det är viktigt att se de andra omkring en och försöka ta med också dem som inte är de mest aktiva.
Han uppmuntrar alla att inte lämna vare sig andra eller sig själv ensamma, att prata med någon om man känner sig ensam.

Att börja studera innebär för de flesta ett helt nytt livsskede, och det kan ta tid att få bitarna att falla på plats.
– Försök acceptera att förändringar kräver en hel del arbete.
Att ta hand om grundfunktioner som att äta och sova ordentligt är viktigt för att man ska orka, men Andersson understryker att man inte ska behöva känna skam om man inte lyckas.
– Sömnproblem är väldigt vanliga bland studerande och det är värt att söka professionell hjälp.

Hans hälsning till studerande och personal är att man får komma fram och prata med honom när som helst.
– Ryck mig i prästskjortsärmen! Ser man mig på universitetet eller högskolan betyder det att jag är tillgänglig.

Studentprästen är tillgänglig utan tidsbokning:
Hanken tisdagar 14-16 på våning 4,5.
Soc&kom onsdagar 14-16 i rum 331.
Arcada torsdagar C3 (studiepsykologens rum) 13-14.

Andra tider och andra campusar? Boka tid genom epost (andreas.andersson@evl.fi) eller telefon 050 3800 662.

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14