Janne Silfverberg jobbar som församlingssekreterare i Petrus församling med ekonomi, folkbokföring och personalfrågor på sitt bord.

Där jag finner ro

Avkoppling.

"Efter ett tag brukar jag känna trycket i själen lätta."

25.7.2019 kl. 08:30

Min absoluta favoritplats i Helsingfors är den lilla sandstranden i Eira. Där ser man många båtar på väg ut mot havet. Samtidigt kan man se glada människor gå förbi den lilla parkbänken som jag brukar sitta på. Där kan jag lugna ned mig från stadens jäkt och ta en glass eller kaffe från den lilla kiosken intill. För några år sen fanns det ett konstverk vid stranden, en fyrkant av metall som ramade in den bästa vyn över havet och stranden, precis som ett vykort. Vart den tog vägen vet jag inte, men den var verkligen fin.

I staden längtar jag efter lugnet. I Helsingfors får man en extrados av jäkt från trafiken och stadens hektiska tempo, utöver det vanliga jäktet från familjelivet och arbetet.

Lugnet finner jag på stugan i Ylöjärvi. Stugan ligger nämligen i radioskugga – inget nät, ingen Netflix, ingen e-post.
Under den första semesterveckan hade jag läst alla gamla veckotidningar jag lämnat efter mig året innan. De gamla deckarna som jag hittade i bokhyllan kunde jag utantill, men sedan upptäckte jag en bortglömd gammal bok av Max Lucado med titeln Lämna dina bördor. Boken handlar om Psalm 23, det vill säga Herren är min herde, och Lucado förklarar med hjälp av korta betraktelser att vi bär på en hel del bördor i livet helt i onödan. En bok som verkligen var värd att läsa på nytt.

Efter semestern tog jag med mig boken till Helsingfors. Jag kom underfund med att jag samlat på mig en hel del nya bördor efter den förra läsupplevelsen, och inte bara kring midjan! Bördor som ilska över datasystem som sällan fungerar som de ska, frustration över småsaker jag glömt bort att uträtta, tidsbrist och brist på pengar. Lucados bok fungerar som en tryckventil, när det börjar strula till sig i livet och stressen känns i kroppen läser jag ett kapitel eller två från den. Efter ett tag brukar jag känna trycket i själen lätta. Jag behöver inte ta hand om precis allt här i livet. Jag får helt enkelt förlita mig på Gud, för han blir inte trött på att hjälpa mig. Jag måste lära mig att lämna mina bördor till honom genom bön och kontemplation, och komma ihåg att vila ut när det är tid för det.

Janne Silfverberg jobbar som församlingssekreterare i Petrus församling, med ekonomi, folkbokföring och personalfrågor på sitt bord.

Janne Silfverberg

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32