Rofa Blauberg är modersmålslärare och församlingsrådsmedlem i Matteus församling.

Jag försöker leva ut min vägran

Bråttom.

"Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum ..."

21.2.2019 kl. 00:00

Jag är modersmålslärare och just nu lever jag det liv jag alltid drömt om. Jag träffar människor, umgås med ungdomar och får ibland vara vittne till omvälvande händelser eller ta del av livsviktiga berättelser om sköra förhoppningar. Jag får vara med där andra bygger liv och jag känner ofta att jag inte räcker till.

Lärarlivet deluxe innebär högar av uppsatser, sena kvällar, vakna nätter och ett hem med nära och kära som ständigt försummas. Det händer att livet i allt mer oavbrutna perioder kretsar kring jobb, hets och jäkt. Det är svårt att hitta stunder då det är okej att stanna upp.

Jag vet att jag inte är ensam med min stress. På jobbet ser jag kollegor och studerande som kroknar under bördan. De gånger min fritid består av annat än soffa, streamningstjänst och umgänge med den jag älskar berättar vänner och bekanta om en vardag som innehåller samma element som min. Det verkar höra till att ha bråttom.

Det verkar höra till, men ska det faktiskt få göra det? Nej, konstaterade jag förra hösten en kväll då jag satt i mitt arbetsrum och frågade mig om jag hade tid att engagera mig i den nya hemförsamlingen och om jag någonsin igen skulle få göra långa och lugna promenader med hundarna. Nej, konstaterade jag, och vill tro att jag sakta men säkert blir bättre på att leva ut den vägran som ska ge tid att stanna upp.

I min vardag försöker jag hitta stunder för stillhet och reflektion. Jag finner ro i naturen, på tidiga promenader som förgylls av den blyga vårsolens första försiktiga strålar. Jag läser böcker och ser tecken på skaparkraft. Jag ber i bilen. Jag ber på jobbet. Ber om att få orka och om att de jag älskar ska få göra det. Ber för att inget ska hända våra hundar. Jag finner nåd i den lovsång som alltid väcker mig precis då jag tror jag är på väg att somna vid ratten, och jag känner att någon bär mig då jag blir en för tung börda för mig själv.

Jag är modersmålslärare och just nu lever jag det liv jag alltid önskat. Jag träffar människor, umgås med ungdomar, delar liv med en människa jag älskar. Jag får vara med då andra bygger liv, och av Guds nåd får jag räcka till.

Rofa Blauberg är modersmålslärare och församlingsrådsmedlem i Matteus församling.

I dag tänker han på tempot i samhället och vad det gör med oss.

Hans tips: Var nådig mot dig själv. Tillåt pauser, andhämtning och reflektion. Låt hjärnan vila.

Rofa Blauberg

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32