Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

Och vet du vad jag lärde mig?

Insikt. "Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten)." 10.1.2019 kl. 00:00

I slutet av förra året hade jag förmånen att inom mitt jobb få pröva på helt nya uppgifter – jag vikarierade kyrkoherden i två månader. När jag först blev tillfrågad att axla vikariatet tackade jag skrattande nej. Det kändes som alldeles för stora stövlar att stiga i. Kyrkoherdar vet och kan ju allt – inte skulle jag våga ta ett sådant ansvar. Någon kunde ju märka att jag inte har stenkoll på skillnaderna mellan kyrkolagen och kyrkoordnigen eller att jag glömmer ordningsföljden på Paulus missionsresor.

Av olika anledningar blev jag ändå kyrkoherdevikarie och jag hittade en väg att få det att fungera: hemligheten var att ta emot hjälp. Jag har hört till dem som helst klarar sig själva (även om det innebär att man sitter och googlar halva natten), men nu fanns det så mycket som skulle göras så snabbt att jag aldrig hade fixat det utan att ta emot hjälp. En kollega hjälpte mig med nya krångliga datorprogram, en annan med att leta upp modeller för hur julhälsningarna sett ut förr, en tredje visade hur dammsugaren fungerar och en fjärde spökskrev en adventsandakt. Jag skulle kunna fortsätta listan ett bra tag.

Så vad lärde jag mig under mina vikariemånader? Förutom att jag har fantastiska kolleger, förtroendevalda och församlingsmedlemmar? Jo, jag lärde mig att slutresultatet blir betydligt bättre när man gör tillsammans. Det är roligare och resultatet blir bättre.
Och vet du vad – man behöver inte vara kyrkoherdevikarie för att ta emot hjälp. Jag är övertygad om att det finns situationer också i din vardag där du kunde tacka ”ja” när någon erbjuder dig hjälp. För hur ska Gud kunna hjälpa dig med dina vardagsbekymmer om du inte vill ta emot hans redskap, människorna du har rutomkring dig?
Jag tycker 2019 kunde bli året då vi hjälper varandra mera och året då vi tackar ”ja” till varandras hjälperbjudanden.

Patricia Högnabba jobbar med konfirmand- och ungdomsarbete i Matteus församling.

I dag går hennes tacksamthetstankar till de människor hon har i sin vardag.

Tips: Hjälp varandra i smått och stort!

Hennes kalenderglimt: Jag ser fram emot ett nytt gäng konfirmander. Ta emot dem med värme i era församlingar!

Patricia Högnabba

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32