Sonja Fredriksson studerar journalistik och är aktiv i Matteus församling.

Läkaren hade aldrig sett något liknande

Kraft. Dagen efter att jag hade fått det trista beskedet kom min kompis med ett halsband till mig. På halsbandet stod det ”miracles happen”. 22.11.2018 kl. 13:59

I mars 2014 skadade jag min rygg. Eller närmare sagt fick jag diagnosen stressfraktur och tre månaders förbud att träna. Inte precis något en landslagsgymnast vill höra. Vårt lag skulle för första gången tävla i de finska mästerskapen den våren – en tävling som jag fick njuta av från bänken. Det visade sig dessutom senare att ena av de två sprickorna var så stor att den inte skulle läka. Dagen efter att jag hade fått det trista beskedet kom min kompis med ett halsband till mig. På halsbandet stod det ”miracles happen” (ung. under kan ske).
Tre månader senare, i juni, var jag på Matteus församlings skriftskolläger som hjälpledare. Jag fick vara med och predika med Stefan Forsén, och han frågade mig vad jag skulle vilja hela. Jag berättade om min rygg, och då bad han för min rygg framför hela församlingen.

Lite mer än ett år senare, i oktober 2015, var jag på magnetundersökning igen, och då kom det fram att sprickan som jag skulle bära med mig för resten av mitt liv hade läkt. Min läkare hade aldrig under sin 27-åriga karriär varit med om något liknande.

Det här är ett händelseförlopp som jag kommer att minnas för alltid. Men det behöver inte alltid handla om konkreta bönesvar för att jag ska veta att Gud finns här för mig. För mig har Gud alltid varit den jag kan vända mig till då jag är orolig över något, bland annat inom idrotten. Då jag inte tror på mig själv, samlar jag mina tankar genom att be. Genom att be om självsäkerhet intalar jag mig själv att jag kan det här. Genom att vara tacksam för de tävlingar jag fått vara med om njuter jag ännu mera i stunden. När jag har Gud vid min sida går jag trygg.

Sonja Fredriksson studerar journalistik. Hon är gymnast och tränar yngre flickor.

I dag ser hon väldigt mycket framemot julen, då både hennes syster och hennes pojkvän (från Kanada) kommer till Finland.

Hennes tips: Häng upp dina myslampor, tänd ett ljus och unna dig själv en lugn stund mitt i vardagens vimmel.

Kalenderglimt: Första advent.

Sonja Fredriksson

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32