My Ström-Rantamäki är diakonarbetare i Matteus församling.

Jag skulle ha behövt en fadder i tonåren

Faddrar. "Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är." 24.5.2018 kl. 00:00

Jag hade en ganska strulig ungdom. Som barn testar man sig fram, som ungdom gör man ofta revolt. Det hör till så att man så småningom ska hitta sin plats i vuxenlivet. Jag har funderat i efterhand om det fanns något någon kunde ha gjort eller sagt som fått mig att inte hamna snett i tonåren. Det enda jag kommit på, eftersom man som rebellisk tonåring inte lyssnar på vad någon säger, är att en bra förebild hade hjälpt. Någon som inte genom ord och moraliseringar berättar för en hur man ska vara, utan någon som genom sina handlingar och värderingar visar hur man är en bra medmänniska. Det tänker jag även är en stor del av att vara kristen. Att visa andra vägen genom att leva (så gott man kan) efter sina värderingar och sin tro.

Jag har inte fått äran att vara någons fadder, och eftersom jag döptes som vuxen så hade jag inte heller någon där i bandomen och tonåren när jag skulle ha behövt det. Mina faddrar är två av mina närmaste vänner, som är lika gamla som jag men som har levt som kristna längre än jag. Så kan man också göra.

Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är, vad vi vill och vilken potential vi har. Jesus är den viktigaste förebilden; han visar oss hur kärleken till vår nästa, oss själva och Gud inte är någon teori utan praktisk verklighet.
Men vi behöver också människor i vår omgivning som visar hur man kan leva här och nu precis där vi är. Vardagsförebilder, vanliga människor, som gör bra saker så vi kan inse att vi också kan.

My Ström-Rantamäki är diakoniarbetare i Matteus församling.

I dag tänker hon speciellt på sin pappa, hennes största vardagsförebild!

Hennes tips: Vilka är dina vardagsförebilder? Berätta för dem att de är dina förebilder och varför. Det är viktigt att folk får höra det.

Hennes kalenderglimt är fadderdagen 3.6 då församlingarna i Helsingfors och Vanda erbjuder aktiviteter och utflyktsmål som faddrar och fadderbarn kan uppleva tillsammans.

My Ström-Rantamäki

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32