Jag är så trött

Närvaro. Varför blir allt fler allt tröttare? Och hur kan vi komma till vila? 12.4.2018 kl. 00:00

I olika sammanhang där jag har rört mig klagar man på trötthet. Det är egentligen inte någon djup klagan – bara ett enkelt konstaterande. Det finns ett motstånd. Det känns tyngre än vanligt.
Egentligen skulle det här inte alls vara så märkligt om inte trenden var den att allt fler är allt tröttare! Vad beror det på?
En del hänvisar till ökade krav i arbetslivet. En del talar om en inre splittring – det är så mycket man ska hinna med. En del skyller på sociala medier – de kräver en del av ens medvetande en stor del av tiden. Och så: vårtrötthet, för mycket vakande, dåliga vanor, för mycket socker och för litet motion.

Frihet från trötthet är en del av livskvaliteten. Målet för oss, ett gott liv, kunde med fördel beskrivas så att man befinner sig i vila.
När Jesus mötte människor ställde han ibland frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Om det är något jag önskar att han skulle göra för mig och andra som blir trötta så är det att visa hur man kan komma till vila.

Vad ska man göra för att kunna njuta av livet? Svaret är troligen: att ha ett odelat hjärta. När tankarna hela tiden kretsar kring flera olika frågor som behöver bearbetas, förmedlas och fördjupas så uppstår en splittring som effektivt hindrar en människa från att komma till vila. Splittring är en fiende till livet!
Det berättas om en ung präst som satt och samtalade med en vis kvinna på sjukhusbädden. Efter ett fint samtal kom prästen att tänka på att han strax måste gå för att hinna till nästa ställe. Kvinnan som märkte detta sade med mild och omtänksam röst: ”Nu kan du gå, för du har redan gått.” Prästen var inte längre närvarande i nuet.
Det kräver mod att bli så stilla att frestelsen att fly till det som har varit och det som ska komma inte blir för svår.
Men det är värt att kämpa för en närvaro där man är. Att finna vila. I någon mån behövs det nog ett gudomligt ingripande för att det ska kunna ske. Ett under. En bön till Jesus.

Stefan Forsén är kyrkoherde i Matteus.

I dag hoppas han på takdropp och vårbäckar.

Hans tips är att vi behöver öva oss i att leva utan ständig stimulans.

Hans kalenderglimt är församlingens välgörenhetskonsert till förmån för flyktingarbete, söndag 15.4 kl. 15 i Matteuskyrkan.

Stefan Forsén

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

JOHANNES FÖRSAMLIG. På julafton är det öppet hus i Johannes vardagsrum, som ligger i Tomaskyrkan på Rönnvägen i Mejlans. – Jag är riktigt taggad, jag har bjudit in bekanta av alla åldrar, också studerande. Och min kollega Gun Geisor kommer ta med sig hela sin familj. Jag tror det kommer bli en rolig kväll med varm stämning, säger diakoniarbetare Viivi Suonto. 2.12.2025 kl. 16:15

Kolumn. I filmen The Accidental Tourist (1988) tappar huvudpersonen orienteringen. Ordet Accidental beskriver en person som oavsiktligt blir något och som inte vet vad det betyder att vara det. I filmen skrev personen paradoxalt nog guideböcker. 2.12.2025 kl. 16:06

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

Helsingfors. Hilkka Olkinuora har med sina julkalendertexter försökt nå fram till alla – också dem som får panik av pepparkaksdoft och julminnen. 19.11.2025 kl. 13:57

Kolumn. Det blir årsskifte i kyrkan. Psalmbokens låga siffror kommer upp på tavlan, och psalm nr 1, Hosianna, ska ljuda i fullsatta kyrkor. Vid sådana milstolpar brukar vi titta bakåt och framåt. I världen har det varit ett bedrövligt år, i många fall en mardröm! Vi tittar på varandra och ser olyckliga ut. Vi funderar hur världen ska se ut för de generationer som nu växer upp. Hur månne året som nu börjar ska bli? 19.11.2025 kl. 14:58

HALLÅ DÄR. Han bjuder på de vackraste julsångerna i familjens hemkyrka. – Tomten där Åggelby gamla kyrka står är donerad av mina förfäder och mormors bror har ritat klocktornet. Vi firar fortsättningsvis gärna viktiga familjehögtider, så som dop och begravningar, i kyrkan, säger pianisten och dirigenten Henrik Wikström. 19.11.2025 kl. 14:52

Kolumn. ”Jag tycker inte jag är särskilt troende och det jag tror på, om jag tror, håller jag gärna för mig själv. Så hur skulle det gå att jobba vid samfälligheten?” 5.11.2025 kl. 20:09

julklappar. Hon vill att alla ska få en julklapp i år. – Det finns ett stort behov av stöd, allt fler har det knapert. Det ser vi tydligt i arbetet inom församlingarnas diakoni, säger Carita Riitakorpi som är diakonissa i Matteus församling. 5.11.2025 kl. 20:05

Kolumn. För oss som samlas till Höstdagarna från olika delar av Borgå stift blir det extra tydligt. Vi bär med oss olika dialekter, olika erfarenheter och olika vardagar. Ändå hör vi ihop. 20.10.2025 kl. 15:25

Alla helgons dag. Lördagen den 1 november, på alla helgons dag, är det många som besöker begravningsplatsen för att tända ljus. – Ifall du vill byta några ord med oss eller dricka en mugg varm glögg tillsammans så finns vi på plats i Månsas urnlund mellan klockan 16–19, säger diakonissorna Gunilla Riska och Tua Sandell i Petrus församling. 20.10.2025 kl. 15:11

Helsingfors. Textilier i kyrkan är inget nytt fenomen. Faktum är att den allra första “kyrkan” som nämns i Bibeln, tabernaklet, var en enda stor textil – ett tält, vävt tätt av tunna, tvinnade linnetrådar. Den som någon gång satt upp en väv vet vilken otroligt tidskrävande och tålamodsprövande process det projektet måste ha varit! 20.10.2025 kl. 15:07

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

HALLÅ DÄR. De bjuder in till sagostund vid orgeln i Matteuskyrkan, för dig som är i åldern 6–100. Orgelsagan När valen slukade Jona tar med lyssnaren på en berättelse i både ord och toner. 14.10.2025 kl. 15:22

Kolumn. Varför behövde en allsmäktig Gud sju dagar för att skapa världen? Om han är allsmäktig kunde det väl ha varit klart på en gång. Men så berättar inte skapelseberättelsen. Den visar i stället hur Gud skapar steg för steg. Först ljuset, sedan himmel och hav, och småningom växter, djur – och till sist oss människor. 14.10.2025 kl. 15:13