Caroline Sandström säger att bönen har en viktig funktion i att lära oss att lyssna inåt, för att få fatt i det Gud vill säga oss.

En bön som bär oss

gemenskap.

"Jag har under de senaste åren tänkt mycket på bönen, vad det betyder att be till Gud i Jesu namn."

5.2.2018 kl. 17:27

Att be och hålla kanalen till Gud öppen, att leva i dialog med Gud, är centralt för en kristen människa. Under en vecka i januari har vi firat Ekumeniska böneveckan, en lång tradition som förenar olika kristna samfund i gemensam bön, en bärande och vacker tradition. Under ett helt dygn i januari, från lördag till söndag, hölls bönen vid liv i Petrus församling – bön för 2018, ett kraftfullt och fint sätt att inleda det nya året.

Jag har under de senaste åren tänkt mycket på bönen, vad det betyder att be till Gud i Jesu namn. Flera vänner har berättat hur de under perioder av sitt liv gjort ansatser till ett mer organiserat och regelbundet liv i bön. I min bokhylla har jag samlat ett flertal små skrifter av till exempel Martin Lönnebo och Margareta Melin. De ger tips och handledning om hur vi som kristna kan skaffa oss mer regelbundna, fasta bönevanor. De enkla, innerliga bönerna i böckerna har talat till mig med trösterika ord. De här bönerna kan vara till stor hjälp då ens egna ord inte räcker till.

Bönen har också en viktig funktion för att lära oss lyssna inåt för att få fatt i det Gud vill säga oss. I den kristna traditionen har vi fortsatt att be psalmer ur Psaltaren, och upplevelsen att tillsammans be psalmerna har för mig varit stark. I dessa psalmtexter finns så mycket tröst och trygghet, men också glädje, rädsla och ilska. Under gudstjänsten ber vi också tillsammans och det är ögonblick av stark gemenskap. I stunder då jag drabbats av oro, sjukdom och stor förtvivlan har jag fått stor tröst och hjälp när någon av mina kristna vänner helt självklart sagt: Jag ska be för dig! I de stunderna har jag själv ofta inte kommit längre i mina böner än ett svagt: ”Ske Din vilja.”

Caroline Sandström arbetar vid Institutet för de inhemska språken och är förtroendevald i Petrus församling.

I dag funderar hon på hur hon ska hitta en god balans mellan arbete och vila.

Hennes tips: Ge dig själv en stund av tystnad, bön och reflektion mitt i vardagsvimlet.

Hennes kalenderglimt: En retreat på Retreatgården Snoan i Lappvik, Ekofasta – Pröva på retreat 9–10.3.

Caroline Sandström
Jenny Sandström

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25