Att låta skaparen forma jaget

Bekräftelse. "Genom att agera utgående från mina primära instinkter kommer jag inte långt." 17.11.2017 kl. 10:17

En halvbekant kvinna frågade mig nyss om jag vet vem jag är. Frågan blev både lätt och svår att svara på. Livet är ju i ständig förändring och beroende på livssituationen träder olika sidor ur min karaktär fram, vissa vackrare än andra. På arbetet, där jag får vara omringad av människor, är det lätt för mig att vara glad. I privatlivet då jag går hem från bussen och småpojkar kastar snöbollar på min gravidmage, är tålamodet sämre. För mig är det egentligen viktigare att veta vems jag är än vem jag är. Att meditera över Skaparens karaktärsdrag – barmhärtigheten och kärleken till nästan – det är mycket intressantare än det egna jaget.

Genom att agera utgående från mina primära instinkter kommer jag inte långt. Då söker jag bara efter bekräftelse, eller hämnd, och jämför mig själv med andra. I mitt ego finns det inte rum för all inclusive-tänkande. Men om jag försöker efterapa lite av det Jesus försökte lära oss om kärlek till nästan, då blir allting mycket värdefullare.
Det är så lätt att störa sig på andra personers bristfälliga karaktärsdrag. I psykologin talas det om spegeljag-fenomenet, som hänvisar till att det vi stör oss på i andra personer egentligen är projektioner på sidor vi inte accepterat i oss själva. Jag tror detta i många fall är sant. Vilka sidor en annan person tar fram i mig är ändå i slutändan mitt ansvar. Jag kan välja att vända andra kinden till. Även om snöbollar kastas efter mig, kan jag fortsätta gå, utan hämnd.

Att acceptera sin nästa med brister och allt, oberoende om vi själva blir bekräftade på kuppen, däri ligger utmaningen. Då är himmelriket mitt ibland oss och Gud nära. Då blir vi de människor vi är ämnade att vara, de mästerverk som Gud har kallat oss till att bli.

Henrika jobbar som diakoniarbetare i Matteus församling.

I dag tänker hon på hur mycket hon kommer att sakna sitt jobb och sina kolleger under moderskapsledigheten.

Hennes tips: Att använda bussresorna till att lyssna på det egna tankeflödet

Hennes kalenderglimt är självständighetsbasaren 6.12 kl 11-13 i Matteuskyrkan.

Henrika Lemberg

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32