Vad betyder det att förlora sitt liv?

Faser. Ibland måste något dö för att något nytt ska komma istället. I naturen accepterar vi det men när det gäller våra egna liv är det svårare att smälta. 14.9.2017 kl. 00:00

Jag sitter i bilen med pojkarna, tre och fem år gamla. Vi kör hemåt efter en lång och rolig dag i parken och i kyrkan. ”Titta pappa! Gula löv!” säger treåringen. ”Då blir det höst!” tillägger femåringen med myndig stämma. Vi talar ett tag om träden som verkar dö till hösten, men som kommer tillbaks igen med nya löv på våren.
”Det heter klorofyll” förklarar jag pedagogiskt. ”Träden behöver det för att leva. Om de inte skulle dra in det och spara kraft i stammen under vintern, skulle det inte komma några löv nästa år. Om träden klamrade sig fast vid det de har nu, skulle de dö.”

Det är en paradox. Sånt som vid första anblicken inte verkar passa ihop. Ibland måste något dö för att något nytt ska komma istället. I naturen accepterar vi det men när det gäller våra egna liv är det svårare att smälta.
”Jag säger er sanningen: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det rik frukt.” säger Jesus. Här talar han om sig själv, han som måste dö för att andra ska leva. Men han talar också om oss och våra liv, för han fortsätter: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det”. (Joh 12:24-25 SFB)

Vad betyder det här för oss idag? Säkert flera saker. Kanske en del av svaret är att vi behöver erkänna att det finns årstider och faser i våra liv. Ibland behöver något dö för att det nya ska komma. Kanske jag behöver prioritera om inför hösten? Säga till Gud mera ofta: ”Fader, ske din vilja, inte min. Din vilja är det bästa för mig, för min familj och för världen. Jag litar på dig.”

Daniel Björk

Daniel jobbar som kyrkoherde i Petrus.

I dag ska han njuta av livet.

Hans tips är dokumentärserien ”Last Chance U” på Netflix, där man får följa några unga killar som misslyckats i livet på olika sätt men som får en ny chans genom amerikansk fotboll.

Hans kalenderglimt är Alphakursen som börjar på Café Torpet torsdagen 21.9 kl. 18.30.

Daniel Björk

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32