Helsingforsförsamlingarna måste spara, men vill inte skära ner på kyrkans synlighet i människors vardag. Foto: Emelie Melin

Församlingarna i Helsingfors måste spara 15 miljoner på tre år

helsingfors kyrkliga samfllighet.

Då intäkterna minskar måste även Helsingfors församlingar tänka om. Nu har åtta arbetsgrupper tillsatts med uppgift att kartlägga hur verksamheten kan omstruktureras.

10.7.2015 kl. 11:07

Sänkt kyrkoskatt, lägre löner samt utskrivningar ur kyrkan är faktorer som bidrar till att Helsingforsförsamlingarna nu ska spara 15 miljoner på tre år.

– Det ekonomiska läget gör att också aktiemarknaden är osäker och till råga på allt försvinner samfundsskatten, säger Jussi Muhonen.

På grund av att samfundsskatten ersätts av statsbidrag minskar Helsingforsförsamlingarnas intäkter.

Muhonen arbetar som förvaltningsdirektör vid Helsingfors kyrkliga samfällighet. Inom samfälligheten har man konstaterat att det krävs strukturella förändringar för att klara av de kommande utmaningarna.

– Det är inte bara ekonomin det gäller utan vi vill också se över församlingarnas verksamhetskultur. Nu har vi ett gyllene tillfälle att fundera på vad vi ska göra och vad vi inte ska göra.

Inga permitteringar

Jussi Muhonen är tydlig med att det inte kommer att ske några uppsägningar. Omstruktureringarna kommer i stället att ske på naturlig väg.

– Vi vill inte säga upp någon. Snarare utgår vi från att 200 personer inom tre år kommer att gå i pension. Det gör att vi i den ändan kan fundera på om det går att effektivera och omorganisera olika tjänster.

Nytt tänkande

Målet med omstruktureringarna är, förutom en bättre ekonomi, också att den enskilda församlingsmedlemmen ska få vara del av en församling som på ett bättre sätt möter helsingforsarnas behov.

För att kartlägga hur verksamheten kan omstruktureras har samfälligheten skapat åtta arbetsgrupper.

Juha Rintamäki, kyrkoherde i Lauttasaaren seurakunta, leder gruppen som ser över församlingarnas verksamhetskultur.

– Det är inte frågan om någon långsam kommitté utan en flexibel grupp som ska komma med idéer redan i början av september.

Rintamäki är förväntansfull inför framtiden. Trots att det är den allt sämre ekonomin som fått igång processen menar han att det inte nödvändigtvis alls behöver vara en dålig sak. Att det i stället kan bli en språngbräda till en helt ny verksamhetskultur.

– Jag tror att hela den lutherska kyrkan i Finland behöver ett exempel på hur omstruktureringar inte behöver betyda nedskärningar utan tydligt beslutsfattande och visioner, säger han.

Huvudstadens ansvar

Rintamäki anser att Helsingfors som huvudstad och metropol har ett ansvar att visa vägen för resten av församlingarna i landet.

– Vi möter hela tiden människor som är nöjda med kyrkans verksamhet och ändå säger många i olika undersökningar att de inte vet hurdan relation de har till sin församling. Vi måste få tillbaka människors förtroende.

En ny verksamhetskulturen innebär bland annat att flytta fokus från gudstjänstgemenskapen till en mera diakonal gemenskap.

– Det är viktigt att kyrkan syns mera i människors vardag och faktiskt får ett fotfäste bland stadsborna, säger Rintamäki.

Omstruktureringarna kommer att se lika ut både i de svensk- och i de finskspråkiga församlingarna i Helsingfors.

Johan Myrskog

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25