Kyrkoherde Mats Björklund och förtroendevalda under välsignelsen i Korsholms kyrka.
Kyrkoherde Mats Björklund och förtroendevalda under välsignelsen i Korsholms kyrka.

Att ta sitt uppdrag och Gud på allvar

korsholm.

När församlingens förtroendevalda välsignas i Korsholms kyrka är det för att tydliggöra att de är kallade till en uppgift. Riter är viktiga, säger kyrkoherde Mats Björklund.

25.1.2023 kl. 16:09

Den 15 januari välsignades församlingens förtroendevalda som en del av högmässan i Korsholms kyrka. Kyrkoherde Mats Björklund ser välsignelsen som en värdefull rit.

Varför är det viktigt med en välsignelse?

– Dels för att församlingsborna då har en möjlighet att se vem som ska styra och ställa i församlingen de kommande fyra åren, dels för att vi behöver få tydliggjort att de förtroendevalda är kallade till en uppgift. De är kallade för något som ska förvaltas, inte bara för sin egen skull utan för något större.

Hur skulle du förklara välsignelse för någon som inte är insatt i tro?

– Vissa skeden och saker i livet blir tydligare om man har en rit, såsom vigsel eller jordfästning. Välsignelse är också ett sätt att tydliggöra, för de förtroendevalda och andra, att man önskar att de tar sitt uppdrag på allvar och tar Gud på allvar. Vi är lite skygga att tydliggöra det här att vi tar emot ett uppdrag.

När vi önskar varandra välsignelse i vardagen, vad är det mer än ett ”du ska ha det så bra”?

– Min mamma brukar välsigna oss när vi far, och ibland kan det kanske kännas pinsamt. Men det finns en omtanke i ordet. Egentligen är det ett ”Gud med dig!”. Var du än går eller vad du än gör så ta honom med också.

– Ibland kan vi vara rädda för att säga det för vi vet inte hur den andra parten kommer att ta det, kanske någon tänker att man är en religiös snobb. Men varje företag under solen borde ha Guds välsignelse.

Vad hoppas du på för kommande mandatperiod?

– Goda samtal, goda beslut och gott samarbete. Under mina två år i Korsholm har jag upplevt att vi haft ett gott samarbete och det vill jag fortsätta med även om hälften av de förtroendevalda byts ut. Man kan ha olika åsikter men ändå hitta beslut som alla kan leva med.

– Vi har många utmaningar på väg, många stora frågor; vi kanske får en ny kyrkolag som vi måste lära oss, vi har personalbrist hela tiden, både när det gäller präster och andra, och ekonomin är ytterligare en utmaning, så det finns att bita i.

Vad krävs av dig som kyrkoherde och av de förtroendevalda för att samarbetet ska löpa?

– Av mig krävs tydlighet och förståeliga beredningar så man kan fatta riktiga beslut. Vi är väldigt byråkratiska när det gäller vissa saker, och att tycka och tänka är inte alltid bra. Det är viktigt att också fokusera på lagstiftning och de avtal vi har som vi ska följa. Då slipper man en del bekymmer, men inte alla.

– När det gäller de förtroendevalda hoppas jag att de går rakt på sak och uttrycker åsikter ärligt, då fungerar det bäst. Man måste inte tycka som kyrkoherden, men man måste veta var man har varandra, då uppstår inga spöken.

– Det som är väldigt viktigt är arbetsfördelningen mellan församlingsrådet och kyrkoherden. Strategi, de stora verksamhetsramarna och anställningar är församlingsrådets stora ansvars­område. Den dagliga operativa ledningen av församlingen är kyrkoherdens ansvar.

Samtidigt representerar de förtroendevalda församlingsmedlemmarna, och borde kanske också få ha åsikter om verksamheten?

– Så är det, men om de har åsikter om verksamheten bör de tas upp på möten, det vill säga i rätt forum. Jag vet vissa saker de inte vet och tvärtom. Det är en dialog som måste föras. Församlingsrådet ska inte detaljstyra utan ha en allmän överblick.

Har du avgett några nyårslöften?

– Jag hade lovat att inte predika över någon obegriplig text, men det bröt jag direkt när jag steg upp i predikstolen på nyårsdagens kväll.