Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?
Katarina Gäddnäs, Sören Lillkung, Silja Sahlgren-Fodstad och Jani Edström diskuterade vilka krockar som uppstår när kyrkan möter konsten. Undergräver det trovärdigheten som konstnär eller kritiker att vara troende?

Kritikern värjer sig mot det övertydliga: Måste man förklara sönder allting i kyrkan?

Konst.

– Mycket hellre analyserar jag en film som handlar om tvivel jämfört med en färdigtuggad berättelse om tro, säger filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad.

5.2.2024 kl. 15:15

Filmkritikern Silja Sahlgren-Fodstad inledde diskussionen om när kyrkan möter kulturen, arrangerad av Petrus församling, med ett svep över aktuella titlar med koppling till tro och kyrka. Det blir snabbt tydligt att många, kanske de flesta berättelser, innehåller något andligt stråk eller symbolik.

– Det intressanta är skillnaden mellan när det okej, och när det blir för mycket för den finländska publiken. En film om exorcism höjde inte på särskilt många ögonbryn medan filmen Jesus Revolution väckte vild debatt.

Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden och en av kvällens inbjudna gäster, kommer med ett liknande exempel från musikscenen:

– Passionsmusik drar alltid fulla hus under påsken och det anses som någon form av högkultur att lyssna på texterna om Jesu sista dagar och död. Men en körkonsert med andlig repertoar kan bli för mycket för en del av publiken, till och med under julen.


Hel och tillrättalagd

Ett basproblem gällande berättelser med uttalat kristna förtecken är enligt Silja Sahlgren-Fodstad att de lätt känns förenklade.

– Lite som i romantiska komedier så levde de lyckliga i alla sina dagar, fast vi alla vet att det egentligen är först när själva relationen inleds som utmaningarna börjar. Visst är det helt naturligt att producera och upprätthålla berättelser med lyckliga slut som speglar och bekräftar gruppen, men de är kanske inte så intressanta för den som befinner sig utanför gruppen. Kritikern ser gärna de problem som kanske inte inkluderats i berättelsen.

Sören Lillkung tror också att den kristna berättelsen kan provocera den som känner sig utanför gruppen.

– Där kommer de där lyckliga troende igen, tänker man kanske. Men så är det ju inte, som kristen blir jag aldrig färdig men jag får misslyckas och försöka igen. Jag kämpar med att hålla min värdegrund vid liv.

Gott och ont, tvivel och osäkerhet. Läraren, musikern och pastorn Jani Edström påpekar att det verkligen finns många bra berättelser i kyrkan.

– Människor som har vandrat genom det allra djupaste av mörker. Vi får inte vara rädda för berättelserna med mörker och svärta.

Författaren, poeten och teologen Katarina Gäddnäs kommer med ett exempel på hur man försöker bredda kyrkans berättelser på Åland genom att bjuda in författare att predika i kyrkan.

– Vi kan göra det på gästfrihetens konto och det skapar nya möten mellan kyrkan och samhället och kulturen. Dessutom är det att göra Gud ganska liten om det endast är jag, prästen, som kan berätta om hurdan han är. Vi behöver ge konsten en plats i kyrkan.

Hon får medhåll av Sören Lillkung.

– Släpp in konsten utan att tämja den. Tvinga inte någon att vara något annat än den är, och låt människor mötas på sina egna villkor i kyrkan. Den bästa konsten uppstår alltid i grupp eller möten, och det är kyrkans trumfkort att vara en öppen mötesplats.


Fortsätter diskussionen?

Med anledning av Borgå stifts 100-årsjubileum arrangerade Petrus församling två diskussionskvällar, först på temat kyrkan möter samhället och sedan kyrkan möter kulturen.

Ge gärna respons på diskussionskvällarna! Vi tar också emot önskemål på flera teman att samlas kring: petrus.fors@evl.fi.

Text: NINA ÖSTERHOLM