Ska Bibeln vara bekväm som en hemvan, innött dialekt?
EN DEL FINLANDSSVENSKA dialekter utmed den nyländska kusten är faktiskt så
mysigt ålderdomliga att det inte låter helt fel med boktiteln Thet Nyia Testamentit på Swensko. Så stod det år 1526 på det första bladet av den första svenska bibelöversättningen.
Eftersom det är exakt 500 år sedan ville man fira det med att pusha ut nyöversättningen av Nya testamentet, NT 2026 nu. Kyrkomötena i Sverige och Finland ska klubba igenom den så att de nya ordvändningarna officiellt kan användas i gudstjänsterna. På en del håll har man varit i framkanten och redan tjuvstartat. När biskopen nyligen fick frågan om när nya NT 2026 ska tas i bruk, ska någon i publiken ha ropat: ”I söndags!”
NYA BIBELÖVERSÄTTNINGAR har ofta hamnat i klorna på konservativare bibelanvändare som har misstrott den ofta statliga kommission som har jobbat i åratal med en ny variant av Bibeln. Inte sällan har rädslan varit att Gudsordet urvattnas, populariseras och förvärldsligas för att passa och behaga en ny publik. Men inte så den här gången.
Den nya bibelhalvan har nu jobbats fram ekumeniskt mellan olika kyrkor och samfund, och av ett bibelsällskap som sedan 1815 har huvudmålet att överlag sprida Bibeln. Debatten står nu snarast mellan litterära stilister och bibelforskare.
En av nio uttalade riktlinjer för översättarna har varit att Bibeln ska ha ledig, naturlig och god svenska. Här anser stilister och poeter att de i brådskan aldrig fick en chans när bibelteologer och exegeter väl var klara.
”En av nio uttalade riktlinjer för översättarna har varit att Bibeln ska ha ledig, naturlig och god svenska. Här anser stilister och poeter att de i brådskan aldrig fick en chans när bibelteologer och exegeter väl var klara.”
EN LEDARE i Kyrkpressen är inte rätt plats att recensera Bibeln, den måste få slå rot på egen hand. Än mindre att ge förnumstiga råd till språkforskarna i antik grekiska.
Men snabba, första bläddringar i NT 2026 verkar ha gett flera vana bibelläsare en känsla att språket ställvis har blivit kantigt och oskönt, med ord som stoppar upp läsningen.
Fast ingenting är ju perfekt. Sida vid sida med Nya testamentet från 1981 ser man snabbt att det inte alltid blev stilistiskt helt prydligt där heller.
De som har jobbat med boken bedyrar att NT 2026 står närmare grundtexten och originalet nu, och att en del gamla ordval kommer tillbaka. Så nu blir Ordet ordagrant kött igen, istället för ”människa”. Kristna blir Guds slavar istället för det språkligt snällare ”tjänare”. Gud har sin boning ibland oss efter att i 45 år ha haft ett ”tält”.
VI ÄR TILLBAKA i samtalen om vad Bibeln är eller ska vara för oss.
Nya testamentet skrevs på koiné, bruksgrekiskan som var det dåtida Medelhavets
gemensamma språk – i dag kanske en motsvarighet till den enkla universalengelska hela världen i dag talar, på tusende flygplatser.
Så vad ska Bibeln vara? En kärvt saklig lärobok med ord och begrepp vi helt enkelt bara bör lära oss? En språklig mysteriegrotta för oss att nyfiket spana oss fram i? Eller ett budskap som blir rytm och sång som porlar ur oss i citat som rinnande vatten, innött bekvämt som en hemvan dialekt?
Stilister kan ta oss till allt detta. Också till hur man berättade saker i östra Medelhavet för länge sedan. Ge dem en chans, och mera tid, i nästa genomslipning av Gudsordet. Det blir väl då för den dag hela Bibeln ska ges ut i ny svensk språkdräkt.




















