En tvättmaskin kommer lastad med tacksamhet

En vårdag efter närmare tio år i trogen tjänst lät vår tvättmaskin plötsligt konstigt. Alla vi som äger en tvättmaskin vet att konstiga ljud är en dålig sak. Varje gång tvättmaskinen snurrade hördes ett släpande, klonkande ljud.

Vi gjorde som nutidsmänniskor gör och googlade. Fick rätt dåliga nyheter. Något kan ha fastnat i trumman och det kanske går att fixa men det blir dyrt. Närmare tio år gamla tvättmaskiner lönar det ju sig tyvärr inte att fixa dyrt så vi bet i det sura äpplet och beställde en ny tvättmaskin.

”Alla vi som äger en tvättmaskin vet att konstiga ljud är en dålig sak.”

Dagen därpå tvättade vi igen, tänkte att vi liksom lika gärna kunde köra slut på den låtande maskinen, en ny var ju redan på väg.

Dagen därpå tvättade vi igen och maskinen lät … helt normalt. Inget märkligt ljud. Alls. När det här hade hänt några gånger till bet vi i det sura äpplet igen och ringde och avbokade vår nya tvättmaskin.

”Några dagar efter det lektes det en lite för vild lek lite för nära vår tvättmaskin och luckan föll av.”

Några dagar efter det lektes det en lite för vild lek lite för nära vår tvättmaskin och luckan föll av. Jag vet att det låter jättemärkligt, men det var så. En stund drabbades vi av den inte så välkända ”varför-avbokade-vi-vår-nya-tvättmaskin”-ångesten, men sedan valde jag att ringa en firma och dagen därpå lyckades två reparatörer få på luckan och limma fast den. ”Det håller så länge det håller”, sa de och var noga med att det inte fanns några garantier. Alls.

Nu har det gått fyra månader och tvättmaskinen snurrar vidare. Tyst och med en stängbar lucka.

Jag vet inte hur många gånger jag har stängt den där luckan och startat tvättmaskinen under dessa fyra månader, men varje gång har jag gjort det med stor och ödmjuk tacksamhet.

”Jag vet inte hur många gånger jag har stängt den där luckan och startat tvättmaskinen under dessa fyra månader, men varje gång har jag gjort det med stor och ödmjuk tacksamhet.”

Tack Gud, för ännu en dag med en fungerande tvättmaskin! Och medan jag ändå håller på tackar jag för annat som dyker upp just den dagen. För det där sommarjobbet som dottern fick. För stunder av frid hos vännen som sitter vid sin pappas sjukhussäng. För bönesvar. För glädjeämnen och guldkanter jag inte ens bett för.


Tacksamhet är något av det finaste jag vet. En egenskap jag vill odla hos mig själv, en egenskap jag vill växa i. Den hjälper mig att se Guds gåvor som gåvor och inte rättigheter. Tvättmaskinen påminner mig om att tacka. Må den snurra vidare. Må min tacksamhet göra detsamma.