Trädens predikan – jag förundras, förstummas när jag ser spåren av en skaparhand

Runt huset där jag bor växer ståtliga träd, många hundra år gamla askar, lönnar och ekar. De står på parad på vägen ner mot Finströms kyrka och kyrkogård. Mitt barnbarn och jag tycker så mycket om dem. Vi brukar fantisera att de är våra uråldriga, starka väktare.

Ibland när jag känner mig vilsen, brukar jag söka mig till deras sällskap. Jag bryr mig inte om ifall någon tycker jag är fånig. Jag tycker om att röra vid deras skrovliga bark, luta kinden mot deras stammar och lyssna till deras predikan. De predikar utan ord, om att stå ut, stå kvar, om tider som växlar och förändras, att uthärda och ge rum för liv.

Varje träd är ett kosmos i sig med tiotusentals andra organismer som lever i och av det; Flugor, myggor, maskar, larver, fjärilar, bin, mal och mott, mesar och finkar och hackspettar och sångare, ekorrar, sorkar, möss och människor. Allt hänger ihop och alla behöver varandra. Varje träd är som en miljonstad och en högkultur. Trädet står där lugnt och låter livet ske. Ibland är det attack av skadedjur eller virus, ibland karvar någon nyförälskad ett namn i barken, ibland är det torka, ibland är det regn och storm.

»En dag kommer den sista stormen, den som fäller mig, men inte ens då upphör livet.«

Trädet har rötter, ett rotsystem lika stort som kronan. Jag skulle vilja vara som ett sådant träd, med rötterna djupt förankrade i jorden, med kronan sträckt mot himlen. Idag vet vi att träd kommunicerar med varandra genom kemiska signaler. När ett träd utsätts för stress, som angrepp av insekter eller torka, kan det frigöra kemiska ämnen som varnar grannträd, vilket gör att dessa kan stärka sitt försvar. Rötterna avger också kemiska signaler som hjälper växter att undvika konkurrens och optimera tillväxten i närheten.

Träd är kopplade via ett omfattande underjordiskt nätverk av rötter och svampar. Svamparna tar upp näringsämnen och vatten från jorden och förmedlar dem till träden, medan träden ger svamparna kolhydrater från fotosyntesen. De största och äldsta träden, ofta kallade moderträd, fungerar som centrala nav som distribuerar resurser till yngre träd och säkerställer deras överlevnad. Ett fantastiskt nätverk, ett ”Wood Wide Web” som kan liknas vid neurala nätverk i hjärnan. Jag förundras, förstummas när jag ser spåren av en känslig, allvis och kärleksfull Skaparhand.

En dag kommer den sista stormen, den som fäller mig, men inte ens då upphör livet. Tills dess skall vi stå kvar och växa, ge rum för andra.