Det bästa framför – eller bakom?

Jag har beställt nya glasögon för en tid sedan. Glasögon som fick mig att känna mig både jätteung och jättegammal samtidigt. Mina nya glasögon är nämligen ungdomsprogressiva. Ni hör ju själva! Mina nya glasögon antyder å ena sidan med all tänkbar tydlighet att jag numera hör till den grupp människor som använder progressiva glasögon, men samtidigt får jag än så länge också använda epitetet ungdoms.

Jag är snart 43 år gammal och jag har faktiskt ingen ålderskris alls, varken före eller efter att jag beställde mina nya glasögon. Men faktum är ofrånkomligen att en stor del av mitt liv ligger bakom mig nu, också om jag skulle få leva riktigt länge.

Jag har några gånger fått höra hurtiga ord om att det bästa ligger framför, ibland till och med på engelska. The best is yet to come. På lång sikt tänker jag att det stämmer, himlen lär ju bli härlig. Men här på jorden? Nja, jag är inte alls så säker på att det är sant och jag är otroligt okej med den tanken. Den här första delen av mitt liv har varit så meningsfull och fin att jag inte riktigt kan begära eller ens hoppas på att den andra delen ska leva upp till samma nivå eller rentav överträffa den.

Men jag vet ju förstås inte. Det kan ju hända att de hurtiga har rätt och att resten av mitt liv kommer att få den första delen att likna en ökenvandring kantad med halvtomma glas.

Vi människor vet ju så väldigt lite. Ingenting är vi lovade här på jorden. Vi har inget facit och knappt ens en karta. Vi har ingen aning om när våra liv kommer att kastas omkull.

Vi människor vet ju så väldigt lite. Ingenting är vi lovade här på jorden. Vi har inget facit och knappt ens en karta. Vi har ingen aning om när våra liv kommer att kastas omkull.

Vi vet inte när vi ska gråta vid sjukhussängar, när vi ska gå närmast en begravningskista och när vi ska vaka av oro på nätterna. Vi vet aldrig om det bästa ligger framför eller bakom.

Men vi vet att vi redan i dag kan göra vad vi kan för att ha något och någon att hålla i när livet händer. Jag söker Gud nu i lugnet för att hitta honom lättare sedan när det stormar. Jag har nåden att få ha människor i mitt liv som älskar mig mer än jag förtjänar och några som jag aldrig behöver låtsas inför.

Med Gud, de människorna och mina ungdomsprogressiva glasögon tar jag mig an akt två i mitt liv. Beredd på både det bästa och det värsta som den delen för med sig.