Mer ödmjuk självkritik och en större vilja att förstå

”Vi lever i en polariserad värld”, hör man ofta sägas nuförtiden. Vi verkar befinna oss mitt i en global process där klyftorna bara ökar; ekonomiskt, politiskt, religiöst.

Den amerikanska socialpsykologen Jonathan Haidt identifierar några orsaker till den tilltagande polariseringen. Vi människor är flockdjur med ett starkt behov av grupptillhörighet. I en globaliserad, pluralistisk värld har många strukturer som tidigare erbjöd ramar för livet raserats. Många känner sig vilsna och tvingas mer aktivt än tidigare söka sammanhang där man kan känna att man hör hemma. Det gör också att man tydligare är förr ser sig tvungen att betona saker som definierar ens grupp och avskärmar en från andra. Problemet är att de tankestrukturer, det ”moralsystem” som definierar en grupp, inte bara binder den samman utan också tenderar att göra en blind för tankefel i de egna resonemangen och för andra sätt att tänka. ”Morality binds and blinds”, säger Haidt.

Vägen till fungerande samförstånd mellan olika grupperingar är egentligen självklar, men tillika så svår att förverkliga i praktiken: mer ödmjuk självkritik och större strävan efter att förstå ”de andra”.

Vägen till fungerande samförstånd mellan olika grupperingar är egentligen självklar, men tillika så svår att förverkliga i praktiken: mer ödmjuk självkritik och större strävan efter att förstå ”de andra”.

I våra kristna sammanhang handlar de största meningsskiljaktigheterna och gruppbildningarna idag om hur vi ska tolka Bibeln. Jag undrar om inte den frågan under den senaste tiden i någon mån har förblindat oss alla, oberoende av vilken gruppering vi tillhör.

Med risk för att själv begå tankefel och med öppenhet för andra sätt att se på saken vill jag berätta hur jag tänker:

Jag har blivit lärd att när man är osäker på en sak ser man på vad Jesus gjorde och sade. Ganska tydligt och genomgående betonade han två övergripande livsprinciper: det dubbla kärleksbudet och den gyllene regeln. I evangelierna läser jag sida upp och sida ner om hur Jesus för en polemik med sin tids religiösa elit, som värnade om traditionerna och betonade trohet till skriften. Jag upplever att Jesus vänder på steken och försöker få dem att inse att man måste börja med att se på sin medmänniska med kärlek och empati, och sen utgående från medmänniskans behov försöka tolka vad skriften kan ha att säga.

Jesus säger till och med att det som vi gör mot vår medmänniska gör vi mot honom. Jesus betonade upprepade gånger att många som tror sig göra rätt lätt kan hamna på fel spår och åstadkomma stor skada om man glömmer bort de övergripande principerna, kärlek och empati. Det borde väcka oss var och en till djup reflektion och ärlig självkritik.

Med önskan om att vi kristna i större grad kunde bidra till att minska, inte öka, klyftorna i vår värld.