Samma tid varje dag samlades jobbarna från de olika firmorna i branschen i kaféet. Polackerna och balterna vid ett bord. Finnar, finlandssvenskar och särskilt österbottningar vid ett par andra. Vid ett avsides bord satt en liten grupp lågmält. De var från den profilerat kristna företagarens firma.
Det mest oschysta och trixande företaget på marknaden för kämpande småföretagare, sade man till oss med låg röst och sneda blickar bortåt mot just det bordet.
Oj. Företaget med rötter i den finlandssvenska zon där man gärna talar om sig själva som vi bibeltrogna. Där man hotar gå ur folkkyrkan för att moralen och troheten mot gudsordet anses ha blivit så dåliga att det är omöjligt att vara kvar.
Där man hotar gå ur folkkyrkan för att moralen och troheten mot gudsordet anses ha blivit så dåliga att det är omöjligt att vara kvar.
Men då läggs ribban strängt, högt och ”bibliskt” kring kön och sex. Men blir vittnesbördet kring vandel, handel och affärer däremot lite skamfilat så är det mer en världslig sak, ett ärende för det andra regementet, inte en slarvig tillämpning av bibelverser.
Kyrkor, även den evangelisk-lutherska i Finland, ser ut att flyta isär som skilda flak och splittras just på kön, gender och sex.
Anglikanska kyrkan lade vintern 2025 ner sitt fortsatta arbete kring hbtq-frågan. Det fanns helt enkelt inte global konsensus, inte minst för att kyrkans konservativare Globala syd ständigt växer. Det gamla missionsfältets etiopiska Mekane Yesus-kyrka bröt med sin moderkyrka i Sverige av samma skäl.
Mindre kyrkosamfund i Norden bryter arm om samma sak. Kyrkoledare byter jobb och läger. Metodistkyrkan sprack internationellt och samfundsförlåten är rämnad uppifrån, ända ner i församlingar i det svenska Finland.
Många andra frågor i kyrkorna kunde vara polariserande; höger–vänster, upprustning–fred, mångkultur–nationalism, kvinnodominerat veckoprogram versus karakyrka. Men de är inte det. De motsättningarna får rum i kyrkorna och det blir få gräl om det.
Många andra frågor i kyrkorna kunde vara polariserande; höger–vänster, upprustning–fred, mångkultur–nationalism, kvinnodominerat veckoprogram versus karakyrka. Men de är inte det. De motsättningarna får rum i kyrkorna och det blir få gräl om det.
Ekonomi är allt i den dagliga debatten därute. Marknadsmekanismerna är som vår tillvaros heliga ande, den osynliga handen, styrd av vårt kollektiva psyke. Synen på rikedom och fattigdom går djupt genom både Gamla och Nya testamentet, och Jesus ryter till om det. Men inte heller på det delas några kyrkor.
Ida Simonsson, forskare och universitetslektor vid Enskilda högskolan i Stockholm och Uppsala universitet, har forskat i teologi och ekonomi. Också hon är förbryllad.
I sin doktorsavhandling 2021 tittar hon på allt från Thomas av Aquino och de tidiga franciskanermunkarnas rentav avancerade ekonomiska lära under tidig medeltid, ända till teologer som i dag kritiserar våra ekonomiska system.
– Konflikterna finns i kyrkorna, men de tolkas inte teologiskt, utan ses som politiska, säger hon.
Thomas av Aquino och andra som han skulle säga att det är stöld att inte dela med sig när andra lider. Privat egendom är ingenting absolut; finns det brist och därav lidande behöver den som har dela med sig, säger hon.
Thomas av Aquino och andra som han skulle säga att det är stöld att inte dela med sig när andra lider. Privat egendom är ingenting absolut; finns det brist och därav lidande behöver den som har dela med sig.
Den världsvida ekumeniska rörelsen i dag har varit skarpt kritisk mot kapitalism och marknadsekonomi, som till exempel i de reformerta kyrkornas Accrabekännelse från 2004.
– Riktigt skarp ibland. Men det är som att den inte tas emot här som en kristen fråga, säger Ida Simonsson.
Det finns teologer som amerikanen Michael Novak som anser att katolsk samhällslära och kalvinistisk flit kan kännas igen på sin frukt, och på att den sortens kristna moral liksom får rätt – för att de bevisligen har skapat ekonomiskt välstånd.
Ida Simonsson har tittat på teologer som har tittat kritiskt på den i världen förhärskande marknadsekonomin; britten Philip Goodchild, filippinaren Albino Barrera eller Stephen Long och William Cavanaugh från USA.
Om man bläddrar i författarnas produktion hittar man resonemang om vad och vem som verkligen är fri på den ”fria marknaden” som i Cavanaughs Being consumed (2010). Eller tanken om att Jesus verkade identifiera sig med fattiga, medan den kristna lästraditionen talar om de fattiga som ”de andra”.
Albino Barrera i sin tur, katolsk präst och ekonomie doktor, skriver i en bok om ”knapphetens ondska” om hur mänskligt handlande behöver balansera upp marknadsekonomins brister.
Några är kallade till rikedom, några till fattigdom, någon till äktenskap, någon till celibat. Så resonerar Jonathan Vik, i sin studielya i Helsingfors. Han är statsvetare och teolog, deltidsjobbar inom evangeliska Slef och siktar på att blir präst.
Han har också varit aktiv inom apologetikrörelsen och dess Veritas-forum som då och då ordnas runtom i det svenska Finland. Nej, tycker han, kyrkan ska inte förändra sin lära enligt den rådande kulturen eller bryta en lång tolkningstradition om till exempel äktenskapet som en sak mellan man och kvinna.
Att kyrkans biskopar vill ändra på den ser han som en ärligt genuin omsorg av dem, om människor som inte har tagits väl hand om i den kristna kyrkan. Men, frågar han, måste man ändra på den kristna läran för det?
Men Martin Luther ansåg väl att kyrkan ständigt ska reformera sig? Nej, där anser Jonathan Vik att Luther snarast ville tillbaka till någonting som kyrkan hade förlorat.
– Att Luther ville reformera var att som renässanshumanismen gå ad fontes, tillbaka till grunderna. Inte att hitta på någonting nytt.
De svåra frågorna måste man brottas med, men i en compassionate orthodoxy, som hans anglikanska mentor brukar tala om, en medmänsklig renlärighet.
– Kristus säger att man måste vara beredd att ge upp allt för att vinna livet, vinna lyckan. Att det kanske är Kristus och lidandets väg som paradoxalt nog leder till lyckan.
Jonathan Vik säger att han inte hör till de konservativa som ofta verkar kittlas av utsikten att starta eget och knoppa av sig från kyrkan.
– Det hoppas jag verkligen inte! Jag ber mot splittring, aktivt. Många vill bevara sitt eget samvete i en helt ren kyrka. Men kyrkan är aldrig helt det i den här världen. Det säger Jesus med liknelsen om ogräset i åkern: rycker du upp ogräset förstör du det andra också. Du måste kunna vara där.
Det är tio år sedan Björn Vikström, då biskop i Borgå satt och skrev om den segslitna hbtq- och äktenskapsfrågan, i boken Kärlekens mångfald (2017).
Då fanns ännu utsikterna, tänkte han, att kyrkan med att ge upp vigselrätten till det världsliga samhället skulle ha undvikit mera polarisering.
– Jag argumenterade teologiskt för att kyrkan kunde ha gett ifrån sig vigselrätten, att äktenskap skulle ingås civilt med ett kyrkligt firande efteråt.
– Jag argumenterade teologiskt för att kyrkan kunde ha gett ifrån sig vigselrätten, att äktenskap skulle ingås civilt med ett kyrkligt firande efteråt.
– Men det var ganska tydligt att varken motståndarna eller förespråkarna ville acceptera det – allt eller inget. Och nu viger präster i praktiken utan att kyrkan har lyckats ta i ställning i frågan, säger Björn Vikström.
Att frågan har blivit en så stor stridsfråga har förbryllat också honom, och kollegerna i teologernas kafferum vid Åbo Akademi.
– Samkönad vigsel kan motiveras med Bibelns radikala ideal om jämlikhet. Men nu får sexuella minoriteter ett symbolvärde som går långt utöver hur de förekommer i kyrkans vardag, säger Björn Vikström.
Men tio år framåt då, kommer kyrkosplittringen att faktiskt ske? Det är ganska sannolikt, tror Björn Vikström.
– Men i den konservativare ändan tycks de ju inte se sig i samma samfund heller, utan det verkar uppkomma många små, säger han.
Vid Uppsala universitet arbetar teologen Ida Simonsson vidare i ett projekt tillsammans med miljöekonomer. Där försöker man också härleda ett ekonomiskt pris på när vi smutsar ner vår luft, eller till exempel Östersjön. Det kan man kan kontrastera med livsåskådningar och en kristen livssyn, anser Ida Simonsson.
– Kristet teologiskt är Östersjön Guds skapelse. Gud ville någonting med Östersjön. Östersjön har då ett värde i sig självt alldeles oavsett prislappen.
Men kyrkorna blir ju inte så ilskna på varandra här heller, att man kan ha olika syn på Guds skapelse, säger Ida Simonsson. Någon anser att den är ett medel för vår mänskliga aktivitet, någon annan att den har ett värde i sig.
Och det är där vi landar, efter tre samtal om det paradoxala i att vissa saker i kyrkan blir splittrande stridsfrågor och andra inte.
Och det är där vi landar, efter tre samtal om det paradoxala i att vissa saker i kyrkan blir splittrande stridsfrågor och andra inte.
När alla Paulustolkningar om kön och sexualitet är uttömda går vi in till skapelseordningen. Om att Gud skapade Adam och Eva för att ge en oföränderlig norm för kön och sexualitet, som många anser inte ger rum för särskilt mycket tolkning.
Men vilken norm gav Gud för evigt till människan när han skapade Östersjön? Det förblir dunklare.
