– Vi hade en liten minilansering här där vi räknade ner och avtäckte våra utgåvor. Det kom folk på en gång och var jätteintresserade, och efter den stora lanseringen kom det ännu fler. Det var svårt att ta sig fram, säger Lina Mattebo vid Verbum förlag.
– I början tyckte jag det var lite trögt, men under de senaste veckorna känner jag att också de stora medierna upptäckt vad som är på gång.
Lina Mattebo vid Verbum har sålt många biblar. (Foto: Sofia Torvalds)
En mängd exegeter och stilister har varit med och översatt och format språket i nya NT26. Mikael Tellbe, docent i Nya testamentets exegetik, är en av dem. Han har alltså bekantat sig med grundtexten, koinégrekiskan, som är en dialekt eller förenkling av den klassiska grekiskan, ett slags lingua franca som användes allmänt då Nya testamentet skrevs.
– Utmaningen är ju att det är ett utdött språk. Också idévärlden och tankevärlden bakom språket är främmande, säger Mikael Tellbe.
Bibelsällskapet hart använt sig av flera olika översättare, ”för att det inte ska bli för platt”. Markus har en rappare stil än Lukas och Johannes, det får märkas också i svenskan. Hebreerbrevet är lite högtidligare, med mer komplicerad meningsbyggnad.
Vad är då annorlunda än i tidigare översättningar? Många saker. En är hur ordet pistis, det grekiska ordet för tro, översätts.
– I tidigare översättningar har det blivit någon slags försanthållande, men det har också med trofasthet och trohet att göra, det är relationellt. Så också ord som trohet och trofasthet kommer in när vi har översatt det ordet, säger Mikael Tellbe.
En annan förändring är att härbärget i julevangeliet blivit ett rum för gäster. Det har med arkeologiska fynd att göra: idag vet man att det inte handlade om någon sorts värdshus utan att gäster inhystes på hemnivå.
– Det var inte fullt i värdhuset utan i rummet för gäster. När Josef skattskrevs i Betlehem hade han troligen släktingar i staden, men det var fullt hos dem.
Men det har inte bara hänt något med översättningen från grekiskan, det har också hänt något med svenskan, och det måste man beakta.
– En viktig sak som hänt är diskussionen om hur vi beskriver människor. Det förs hela tiden diskussion om människor med funktionsvariation. Det här lite varsammare sättet att prata om människor syns också i översättningen, säger Catharina Nyström Höög, professor vid Stockholms universitet och en av de stilister som format översättningen.
Mikael Tellbe och Catharina Nyström Höög diskuterar bibelöversättningen.
Några exempel på förändringar jämfört med Bibel 2000:
Otukt har blivit horeri.
– Ordet otukt är ett knepigt ord, det är väldigt luddigt. Vi har försökt bli lite mer konkreta, säger Mikael Tellbe.
– Ord som sticker ut ska man vara sparsam med i översättningen, säger Catharina Nyström Höög.
– Men ordledet hor är levande i svenskan. Vi använder det i överförd bemärkelse, man kan säga att någon horar i icke-sexuell mening. Det är ett levande ordled. Jag tycker att hela temakomplexet med sexualitet är svårt eftersom språket gått framåt, och man vill ju också uttrycka sig respektfullt.
De tre vise männen har blivit mager istället för stjärntydare.
– Mager är ju en teknisk term som faktiskt finns i svenskan. Det är ett prästerskap i forntida Persien som sysslar med teckentyderi, alltså inte bara tyder stjärnor. Engelskan har lyft in ordet för länge sen. När jag testat ordet med unga människor, såna som sysslar med spel, de är liksom: Aha! De tycker det är ett jättebra ord. Mitt problem med ordet är om man ser framför sig spinkiga gubbar. Det kanske tar två–tre generationer innan det landar! säger Mikael Tellbe.
Ordet hedning har åkt ut.
– Hedning har blivit ett religiöst begrepp men i grunden betyder det ett folk. En hedning är något annat än en jude. Hedning är ett ålderdomligt och belastat ord, därför har vi valt bort det, säger Tellbe.
