Som omsorgspräst har Claus Terlinden ansvar för det andliga arbetet runtom i stiftet för församlingsmedlemmar med IF (intellektuell funktionsnedsättning).
Vad är Borgå stift för dig, biskop och domkapitel, eller mera det här svenskspråkiga området?
– I mitt lite lustiga jobb är det nog alla församlingar. Tammerfors känns mest i utkanten och här har jag faktiskt aldrig jobbat, det är så tvåspråkigt.
Vilket stöd har du fått av stiftet?
– Jonej, som Karisbon säger… Jag är lite av en ensamvarg i mitt jobb. Attityderna i församlingarna har varit bra till mitt arbete, med sedan har ibland varit en fråga om pengarna. Ska man ordna en omsorgsskriba så behövs det en assistent per deltagare. Och det är inte alltid de rikaste församlingarna som har varit de som har varit villigast att betala. Det bästa stödet har jag fått av diakoniarbetarna.
Någon person i stiftet som du vill tacka?
– Det är i så fall Nalle Öhman som hade det här jobbet före mig. Han inspirerade mig redan på 90-talet med sitt sätt att tänka på omsorgsarbetet.
Vad borde Borgå stift slå vakt om?
– Svenskan och den teologiska mångfalden. Vi har olika traditioner och ska ha respekt för dem.
