Vid äldreboendet Sandlunden är det varmt och soligt. Hans och Margareta Björkskog slår sig ner i allrummet.
Sedan fyra och ett halvt år år tillbaka bor 88-åriga Hans här på Sandlunden. Margareta bor i en av lägenheterna på gården utanför hemmet. Till en början var det svårt att bo på skilda håll efter mer än 60 år tillsammans, men det har blivit lättare med tiden. De umgås ofta.
– Hon är mycket här och hälsar på. Vi träffas varje dag, säger Hans.
Hur trivs du här på Sandlunden?
– Det är nog så bra här. Jag har trivts lika bra under alla år.
Hans berättar att de har en hel del aktiviteter på hemmet. Varje måndag står det rörelseglädje på schemat och utöver det rör de på sig ofta, har bingokvällar, fysioterapi och annat umgänge.
Efter en stroke för åtta år sedan har Hans svårigheter med att gå.
– Jag har sviter av det ännu. Jag går korta sträckor med stöd, men sitter i rullstol.
Trots det är han med på rörelseprogrammen.
– Man behöver ju röra på sig. Många rörelser är inte så betungande, så dem kan jag göra.
Hans beskriver sig som en social person och är därför glad över att känna många på boendet. Gemenskapen beskriver han som oftast bra.
– Eftersom jag är en social person, har jag lätt att bli bekant med både vårdare och klienter. Många av vårdarna ber bönen ”Gud som haver” med mig på kvällarna, och det uppskattar jag.
– Hans tar hand om alla på boendet, säger Hans syster, som också kommit på besök.
Hans uppskattar också andakterna, som ordnas varje vecka, och tycker om att vara med och sjunga.
Nattvard varje månad
Susann Sandbacka är serviceenhetschef på Sandlunden i Larsmo.
– Vi har tre avdelningar här: Ellen, Edvin och Roslunden. Roslunden är avdelningen för dem som har en minnessjukdom.
Varje vecka hålls en andakt vid Sandlunden och en dag i månaden kommer en präst från Larsmo församling och firar nattvard med klienterna.
– Det brukar vara väldigt uppskattat. Vi alla sitter i matsalen och prästen kommer och delar ut nattvarden till platserna. Vi har skild nattvard för de minnessjuka, eftersom de kan bli så oroliga av att komma ut bland för mycket människor.
Att delta i nattvarden och andakterna är frivilligt. De flesta brukar ändå vilja delta.
– Annars är det många som aldrig får nattvard. Man får också önska att träffa prästen mellan hans inplanerade besök, om man behöver prata av sig.
