Anette Storsved växte upp i Kristinestad i en vetenskaplig, ateistisk familj där man tänkte att vår personliga död innebär det absoluta slutet.
Det logiska resonemanget gav Anette massor av dödsångest och hon låg ofta vaken på nätterna och bara hisnades av tankar på evigheten, kommer hon ihåg. Att plötsligt försvinna och vara borta för alltid var en känsla som blev både skrämmande och helt omöjlig att omfatta, och hon ville inte tro att det var sant.
I skolan hade hon en kristen kompis som ofta berättade om både Bibeln och Jesus, och hemma hos henne kände Anette en slags trygghet hon inte upplevt någon annanstans.
– Jag tyckte om atmosfären i deras familj och när hennes mamma en gång bad för mig kändes det också kärleksfullt, säger Anette, som redan då var en sökare.
I lågstadiet kunde hon ofta ställa teologiska och riktigt djupa frågor till sin kristna vän: Hur fungerar evolutionen ihop med Adam och Eva, till exempel? Och hur funkar det med dinosaurierna?
Blev isolerad i storstaden
Som vuxen blev hon färdig lärare i Vasa och valde att flytta till Helsingfors för att jobba fast hon inte kände någon där, och hon minns det som en ensam tid fylld med ångest.
– Man blir så lätt isolerad i en storstad och känslan var att ingen brydde sig, så jag körde ofta hem till Kristinestad över veckosluten.
I samma period bodde Anettes kristna barndomsvän i Åbo, och en gång i veckan brukade hon komma till Helsingfors för att delta i ett bibelstudium. Bara för att få ett sammanhang gick Anette med i bibelstudiegruppen.
– Jag hade nog inga ambitioner att bli kristen själv, men orkade inte med ensamheten.
När hennes morfar dog kom också tankarna på evigheten tillbaka.
– Det kändes bara helt omöjligt att han skulle vara borta för alltid, det enda logiska var ju att han måste vara kvar – på något sätt.
Så under en av bilfärderna mellan Kristinestad och Helsingfors insåg Anette att hon faktiskt trodde på Gud. Han kändes fortfarande rätt avlägsen, men tanken smög sig på.
Så småningom flyttade Anette tillbaka till Österbotten, eftersom hon träffade en man som hon också gifte sig med – men äktenskapet höll inte länge då han ville skilja sig strax efter bröllopet.
Den krisen blev så stor att hon automatiskt började söka ännu större svar: Varför hände det här mig och vad har jag gjort för att förtjäna det?
– Jag var 32 när skilsmässan blev av och hade inte hört begreppet New Age då ännu, men många i min omgivning talade om andligt uppvaknande och reinkarnation, så jag började gå till ett medium för att se om det fanns något oförlåtet i mitt djupare förflutna – kanske jag gjort hemska saker i ett tidigare liv som jag straffades för nu?
Längtade efter en tvillingsjäl
Istället för att bearbeta sorgen efter skilsmässan och över att nu bara få träffa sitt barn varannan vecka utvecklades ett gränslöst tänkande där förklaringarna fanns i de andliga sfärerna, och Anette betalade massor av pengar för att få snabba svar.
Förutom att hon gick till sitt medium köpte hon änglakort och tarotkort. Och hon började uppfatta världen i 3D, 4D och 5D, där 3D var den vanliga, fysiska dimensionen som de flesta lever i.
I 4D fanns de ”onda energierna” som man måste bemästra för att kunna nå den högsta och renaste frekvensen – 5D.
– I New Age förnekas varken ondskan eller mörkret här på jorden, men man har ju inte heller rätt begrepp om vad det handlar om, säger Anette idag, efter allt som sedan hände.
Hon började tro att hon hade en twinflame, alltså en tvillingsjäl, och hon behövde helas för att de två skulle ”nå union”, eller helt enkelt kunna mötas på djupet. Den här tvillingsjälen tänkte hon på väldigt ofta.
”Jesus hade knäckt Matrix”
Hon trodde också på Kristusmedvetandet, och för henne betydde det att Jesus på något sätt knäckt Matrix så att han kunde göra sina märkliga mirakel, och en kväll skrev hon till sin kristna barndomsvän för att tacka henne.
– Jag trodde ju på både Gud och Jesus och änglar nu ... Men min vän svarade ganska strängt och hårt och sa att det där är mörka saker som du leker med, att de till och med var från djävulen och att vi inte alls hade samma tro.
Först blev Anette så arg att hon blockerade vännen, men det sådde ändå ett frö. Hon började tänka att den Jesus hon själv pratat om inte var samma Jesus som hade tröstat henne i kompisens barndomshem.
Hon märkte också att meditationerna inte alltid kändes så fina och ljusa längre, att det var som om något mörkt smugit sig in. Dessutom undrade hon om det faktiskt var Gud som var med henne där.
– Jag hade börjat drömma demoniska drömmar där osynliga krafter pressade ner mig i sängen, eller där jag drogs in i en annan dimension utan att hitta tillbaka. Och jag var ofta rädd.
På jobbet i skolan kom en pastor och höll en morgonsamling och där såddes ett frö igen.
– Det var när pastorn sa att han hoppas att jag hittar hem. Det triggade mig eftersom jag trodde att jag redan hittat sanningen.
Den 8 augusti 2021: Lion’s Gate
I sina meditationer hade Anette redan upplevt att hon var en ljusarbetare som kommit till jorden för att rädda den och hon var övertygad om att hon var en reinkarnerad själ – och att det var därför hon mådde så dåligt här.
– Jag ville ju inte ens leva till slut.
Därför längtade hon också efter den 8 augusti 2021, ett välkänt datum i spirituella kretsar, då Lion’s Gate skulle öppnas, som en portal till den ”nya jorden”.
Men den dagen kom och det blev kväll och inget hände.
– Och jag har nog aldrig känt mig så tom som då. Det fanns ingenting kvar av mig själv och jag kände så tydligt att jag inte kunde ta ett endaste steg vidare på den där konstiga vägen om ”min sanning och din sanning”. För allt jag hållit på med de senaste åren hade ju bara varit lögn …
”All min ångest bara försvann”
Redan nästa dag berättar Anette att hon blev frälst. Hon satt ute på terrassen då och skickade ett mejl till en kompis som också varit inne i New Age, men blivit kristen. Hon skrev: ”Är Jesus sanningen?” Kompisen svarade ja.
En vecka senare ville hon döpa sig och i samma veva började hon också läsa Bibeln. Det var väldigt många avgörande och omvälvande saker som hände då, samtidigt.
– All min ångest försvann och jag fick en frid som jag ännu har med mig. Dessutom började jag se allt på ett nytt och mycket verkligare sätt. Det var som att komma ner på jorden igen, med båda fötterna.
Anette kände plötsligt en frid med att vara i vardagen, en frid med att vara i livet och hon började må bra. Hon kunde ännu drömma mardrömmar, men märkte att de gick att bryta om hon bara ropade på Jesus när det blev för hemskt.
Hon upplevde att Jesus också bröt flera beroenden, som till exempel bandet med tvillingsjälen – en konstellation hon idag bara ser som en lögn.
– Jag blev den Anette som Gud har tänkt att jag ska vara. Och plötsligt hade jag nu någon utanför mig själv att vända mig till och lita på och luta mig emot och be till. Det kändes som att hitta hem.
I stället för att bara tänka på vad hon själv ville göra med sitt liv började hon tänka mera på Guds vilja – och på andra människor.
Idag, fem år senare, har Anette kanalen ”Vandra med Jesus” på Youtube, där hon ofta återkommer till kontrasten mellan hur hennes liv såg ut då hon var fixerad vid New Age – och hur det ser ut nu, med Jesus.
Videobloggen har funnits i ett år.
– Man får följa hur min vandring med Jesus ser ut helt i praktiken, både när det känns välsignat och när det är tufft. Livet blir ju inte automatiskt lätt bara för att man har blivit kristen, men det är absolut värt det. Både i det liv vi lever nu och i det som kommer efteråt.
Text: Hanna Klingenberg
