Birgitta Nickull-Snellman har varit med i arbetsgruppen för älvkyrkan i Voitby tillsammans med sin man ända sedan kyrkan hamnade i älvbyarnas ägo för 10 år sedan.
– Tillsammans med vår granne har vi uppsikt över kyrkan och fixar lite allt möjligt, säger hon.
Men den lilla byakyrkan, möjligen Finlands minsta, har inte alltid ägts av byarna. Låt oss gå tillbaka lite i historien.
– Från slutet av 1800-talet var kyrkan ett boningshus. Vi vet väldigt lite om det, eftersom alla verksamma har gått bort. Det finns ingen att fråga.
Sedan kom en predikant in i bilden, Frank Mangs från Yttermark, som reste runt och höll stugmöten. I det skedet föddes en frikyrklig rörelse i Voitby. Då den lilla kyrkan blev ledig köpte den nya rörelsen den och gjorde om huset till ett bönehus.
– Då bönehuset var klart tog Fria missionsförbundet i Kvevlax över det. De hade flitig verksamhet med söndagsskola, juniorverksamhet och frikyrkliga möten. Under andra världskriget hyste vi också in karelare under korta perioder. Sedan anlitades en känd predikant, Harry Holtti. Han bodde intill bönehuset och kom ännu hit och predikade när han fyllt 100.
Efter ett par sommarmöten i slutet av 1980-talet upphörde verksamheten och Kvevlax missionsförsamling kopplade bort elen och lämnade kyrkan åt sitt öde. I samma veva blev byarna kring Kyro älv stiftade som en förening: älvbyarna. Kyrkan blev deras.
Verksamheten idag
– I dag lever kyrkan igen och bedriver tvåspråkig verksamhet med hjälp av byns invånare. Men invändigt ser kyrkan ut som originalet, för att behålla den gamla charmen.
– Vi har en gammal orgel från tidernas begynnelse, en tramporgel. Men annars har vi gjort små renoveringar, som att vi målat ytterväggarna, låtit de ursprungliga fönstren bli restaurerade och renoverat köksavdelningen. Men vi tar det lite pö om pö!
I kyrkan ryms 50–60 personer och det hålls både dop, vigslar och olika sammankomster. Det populäraste evenemanget är andakten på julaftonsmorgon, som alltid brukar vara fullsatt. Där läses julevangeliet och julfreden utlyses på båda språken.
– Tillsammans med Korsholms svenska församling har vi också en allsångskväll på sommaren, med servering av marthorna.
Talkoandan
Mycket i kyrkan fixas av byborna, i äkta talkoanda.
– Vi har fått en ny vacker altartavla målad av en före detta bybo, en dopfunt snickrad av en man här i byn och en himmel i form av ett kors tillverkad av en himmelist bosatt i trakten. I taket framme i kyrkan hänger två stora himlar som kommer ända från Japan, en gåva av hennes vänner som besökte oss för några år sedan.
– Det som vi saknar är el och vatten. Trots det fungerar vår lilla kyrka till belåtenhet.
