Jurist och forskare: ”Det är dags att avskaffa det direkta kyrkoherdevalet”

Direkt eller indirekt val

– Direktval: Domkapitlet sållar ut och rankar tre kandidater som församlingen får välja mellan. Övriga sökande faller bort. Vanligaste förfarande i Borgå stift, numera sällsynt annanstans.

– Indirekt val: Församlingens förtroendevalda, väljer kyrkoherde som vid en anställning. Domkapitlet granskar de sökandes behörighet. Församlingens beslut kan överklagas.

Den augustisöndagen 2021 i Pedersöre var sval och regnig och det klarnade upp först till kvällen. I kyrkoherdevalet i församlingen var det en smärre sensation att hela 56 procent hade röstat! Mia Anderssén-Löf valdes med klara siffror som första kvinna på orten till kyrkoherde.

Kritiker, som bland andra direktor Sixten Ekstrand vid Kyrkostyrelsen hade startat en debatt om att valsättet – direkt folkval mellan två starkt olika kandidater – skulle leda till att spänningarna mellan väckelse­rörelserna i trakten och liberalare ortsbor skulle öka ytterligare. Motkandidat var den bibelkonservativa Harry S. Backström, som senare lämnade kyrkan helt och hållet.

Sedan år 2014 kan kyrkoherdar i den evangelisk-lutherska kyrkan väljas med traditionellt folkval, direkt val, eller av församlingens förtroendevalda i indirekt val. Det senare är mera som en vanlig anställningsprocess. Församlings­- eller kyrkorådet gör kravlistor, jämför meriter, intervjuar, skickar sökande på test.

I en pro gradu vid Åbo Akademi 2023 visar skribenten att man bakom prästens offentliga fasad särskilt brukar förvänta sig att hen ska kunna leda, samarbeta, bemöta personal, utveckla och sätta upp mål som kyrkoherde.

”En kiva typ” som ingen synar

Mikko Sulander är präst sedan 22 år, men också jurist. Han har jobbat vid ett domkapitel, en förvaltningsdomstol och en större samfällighet men är nu vid Kyrkans arbetsmarknadsverk.

Mikko Sulander har studerat hur kyrko­herdarna väljs. Han är kritisk till det direkta valsättet.

I sitt slutarbete som jurist skriver han med en pedagogisk glimt i ögat om de fiktiva församlingarna i ”Krokom” (Solmunperä) på landet och den urbana tätorten ”Sandmo” (Hieta­kangas).

I den lilla församlingen har man en trevlig präst som ”alla känner”, en kiva typ, som man bara väntar på att få välja till efterträdare till gamla kyrkoherden, i folkval. Och som också vinner valet framför mera meriterade sökande.

I den stora vill man välja den bästa för jobbet i indirekt val. Man vill sålla fram en kyrko­herde som ska vara en bra administratör i en växande församling, kunna kulturdia­log och arbete bland invandrare.

Direkt val gynnar starkt hemmakandidater, säger Mikko Sulander, och stöder sig på tidigare forskning.

– Många drar sig vid ett direktval för att söka för att det är så jobbigt. Församlingen kan ligga 200 kilometer bort och under hela val­processen ska du ränna där på olika utfrågningar och tillställningar. Du ska vara närvarande om du alls räknar med att bli vald, säger han.

Vid direktval kan det också uppstå till och med ganska osunda spekulationer och kampanjer på sociala medier, anser han.

Direkt val tungt för församlingen

I Borgå stift har domkapitlet under biskop Bo-Göran Åstrand ofta sagt nej till kyrko­herdeval i församlingsrådet.

Vanda svenska församling fick i år se sig om efter en ny kyrkoherde efter att Kristian Willis inte längre återvände efter sin pappaledighet.

Nu sammanfaller det valet illa med det stora arbetet i församlingen med höstens församlingsval, så församlingen anhöll om indirekt val som är enklare och snabbare.

I Kyrkpressen har viceordförande i församlingsrådet Jeje Eklöf beklagat sig över pressen på en liten besättning som behöver jobba hårt med två val samma år. I Vanda oroade man sig också över att få skulle rösta i kyrkoherde­valet; efter ett valdeltagande om bara 8,4 procent i församlingsvalet 2022.

Vanda svenska fick nej. Beslutet bereddes vid domkapitlet av prästassessor Stina Lindgård och stiftsnotarien Linus Stråhlman.

”Församlingsmedlemmarna bör få möjlighet att engagera sig i valet, och valdeltagandet anses tillräckligt, långt ifrån de 2-3 procent som ibland nämns som kritiska”, skrev domkapitlet som motivering till beslutet.

Borgå stift är inte som andra

Borgå stift sticker ut bland de andra stiften inom kyrkan. Närmare 80 procent av kyrko­herdevalen i landet görs redan av församlingarnas förtroendevalda, men Borgå stift håller styvt på att det ska vara kyrkfolkets val.

I till exempel Esbo och Kuopio stift ska det närmast ha blivit norm att valet görs av de förtroendevalda i råd eller fullmäktige.

Bo-Göran Åstrand säger att det i Borgå stift handlar om att församlingarna är relativt små.

– De flesta är på mellan 3 000 och 8 000 medlemmar. Det finns en annan upplevelse av lokalt medlemskap än i en församling med 30 000 eller 50 000 medlemmar. Oberoende av om du går och röstar eller inte så blir ett kyrkoherdeval en lokal händelse, säger Bo-Göran Åstrand.

Han oroar sig också för bristen på demokrati: det svaga röstandet i församlingsvalen, och de allt flera sämjovalen. Domkapitlet i Borgå ska enligt honom ha ställts inför att förtroendevalda som själva är valda via sämjoval – som ingen ens har röstat på – i sin tur vill välja kyrkoherde.

– Då blir det ett dubbelt demokratiunderskott, säger Bo-Göran Åstrand.

I direktval röstar församlingsmedlemmarna mellan tre kandidater som domkapitlet har rankat. Trots ”folkvalet” har domkapitlet därmed också makten att fälla bort eventuella övriga kandidater. En ”fjärde kandidat” kunde tidigare ställas upp av församlingsbor och bli vald om hen var en verklig röstmagnet, men regeln slopades 2011.

Frågan diskuterades livligt i kyrkomötet förra veckan. Ett initiativ från kretsen kring en av landets stor­församlingar i Jyväskylä behandlas om att församlingarna skulle få välja valsätt oberoende av domkapitlen. Nu är regeln i kyrkoordningen att det är direktval om ingenting annat uttryckligen önskas.

Petrus var undantaget

Petrus i Helsingfors fick hösten 2023 välja ny kyrkoherde indirekt, sedan Daniel Björk hade flyttat till Österbotten.

– Men där hade man gjort ett bra för­arbete. Tagit itu med valet i god tid. Gjort en färdplan. Det fanns saker man ville göra i en församling präglad av storstadsmiljön. Paneldebatter och höra särskilt ungdomar. Och det här lade man fram åt oss, säger Bo-Göran Åstrand.

Fast sedan gick det inte som på räls hela vägen, medger biskopen. Församlings­rådet i Petrus var oenigt, och domkapitlet fick enligt kyrko­ordningen fatta det slutliga beslutet om vem som skulle bli kyrkoherde.

Eftersom det var ett indirekt val var det också möjligt att besvära sig, vilket medlemmar i församlingen gjorde. I valkonflikten lämnade en grupp unga vuxna sitt engagemang i församlingen och den nya kyrkoherden Pia Kummel-Myrskog kunde först med två års fördröjning installeras våren 2026.

Kyrkopolitik och taktik?

Kan det finnas kyrkopolitik och taktik bakom vilket valsätt domkapitlet eller biskop väljer? För att få den kyrkoherde man önskar?

– Om någonting sådant kom fram skulle det vara fullständigt lagstridigt. Men det betyder ju förstås inte att sådana samtal inte förs. Det är en juridisk bedömning, och domkapitlet måste kunna motivera sitt beslut som är offentligt, säger Mikko Sulander.

Domkapitlen har också utrymme i lagen att vara öppnare än nu med varför kyrkoherdekandidater har placerats i olika förslagsrum, säger han.

– Men kanske de å andra sidan inte vill påverka församlingsbornas röstningsbeteende.

Källor:

Kirsi Saarinen: De indirekta kyrkoherdevalen i Åbo ärke­stift och Tammerfors stift 2018–2022, pro gradu, Åbo Akademi 2023

Mikko Sulander: Miten kirkkoherra valitaan?, pro gradu, Itä-Suomen yliopisto, 2024