Så otroligt det är att kyrkorna byggdes för att människor har velat samlas, hoppas och be för goda saker, säger ”Nuutti”.
Nuutti är en av de trettio unga män mellan 16 och 30 år som har djupintervjuats i det finländska forskningsprojektet Reima. Projektnamnet står för religion, mening och manlighet och arbetet leds av professor Kati Tervo-Niemelä vid Östra Finlands universitet.
I Finland har man sedan år 2019 sett andelen finländska pojkar som säger sig tro på Gud växa från 36 procent till 62 procent. Siffran är nu högre än bland flickor.
Det här har Tervo-Niemelä nyligen tillsammans med forskaren Pietari Hannikainen sammanfattat i en första vetenskaplig artikel i en ledande amerikansk forskningstidskrift i början av april. Medan trenden om ”troende unga män” ibland har betvivlats sätts den nu i samband med liknande trender bland annat i Sverige och Storbritannien.
Hittat en positiv manlighet
Över 80 procent av de unga män som har intervjuats säger att de har sökt sig till kyrka och tro genom svårigheter. De har varit utbrända, deprimerade, ensamma. Skolmobbade eller i övrigt diskriminerade unga män säger sig till slut ha blivit sedda och accepterade i kyrkorna.
Där har många hittat en positiv manlighet; man får vara omtänksam, ta ansvar och ställa upp i motsats till andra manliga förebilder i samhället i dag. Som att det att vara hänsynslös i dag ses som manligt, säger ”Aleksi” i en av intervjuerna.
"Jag har blivit tagen av att se dem som arbetar i kulisserna, i diakoni, ungdomsverksamhet, präster som besöker folk på sjukhus."
Ersatte Tiktok med Bibeln
Lucas Lindeqvist i Vanda är 31 år och jobbar som transportövervakare vid ett megalager för en av landets handelskedjor. Han har mest blivit intresserad av tro på egen hand.
– Jag slutade med Tiktok och sociala medier och började läsa Bibeln istället. Sociala medier tar upp tid, människor där låtsas en massa och det är mycket fejk, säger han.
Nya testamentet hade han fått under militärtjänstgöringen i Dragsvik. När han var klar med det övergick han till sin konfirmandbibel, hela boken.
Lucas Lindeqvist i Vanda har börjat plugga teologi.
Lucas Lindeqvist har inte blivit hängiven i kyrkbänkarna för det. Någon gång har han besökt gudstjänster i kyrkorna i Vanda. Hans uppväxt var utöver de viktiga jultraditionerna i familjen inte särskilt kyrklig. Mest är han berörd i dag av att någon i vårt samhälle, som kyrkan, vill det goda.
– Jag har blivit smått tagen av att se hur många som arbetar i kulisserna, i diakoni, ungdomsverksamhet, präster som besöker folk på sjukhus. Och hur frivilliga är med, i huvudsak för att de vill hjälpa andra.
– Här arbetar man mer än i många andra institutioner på basis av sin kallelse, inte för att göra vinst. Det gör kyrkan äkta. Dess påverkan i samhället är mycket större och viktigare än de flesta förstår, säger han.
För Lucas Lindeqvist var högstadiet en tung tid, säger han i dag. En dag klättrade han upp på sin skola mitt i Borgå och föll så att det hade kunnat sluta verkligt illa.
– Det var i nian. Jag var jätteimpulsiv då, och upplevde att jag var ställd mot väggen. När man är tonåring kan små triviala saker kännas mycket större än vad de är. Det var dramatiskt gjort av mig där och jag borde ju inte ha klarat mig. Min mamma säger att en skyddsängel måste ha varit där och bromsat mitt fall.
Konfirmandlägret de åren upplevde Lucas Lindeqvist som positivt, likaså gillade han den ungdomsledare och trubadur från församlingen som brukade besöka skolan.
Nu är nästa steg att vid sidan av nattjobbet försöka studera teologi vid Åbo Akademi för att en dag bli församlingspräst.
– Den dagen jag blir studerande är jag övertygad om att det går att anpassa till mina arbetsskift. Ifall jag blir präst kommer mina inkomster att minska smått, åtminstone de första åren. Men det stör inte mig.
Söker varaktighet och traditioner
Freddy Asplund bor i Helsingfors, men har sina rötter i Larsmo. Han är 23 år, studerar för att bli diplomingenjör och har nyligen lämnat den evangelisk-lutherska folkkyrkan.
– Det var världens enklaste knapptryck, säger han om steget ut ur en kyrka som i hans ögon inte längre håller sig helt och hållet till Bibeln.
Efter tonårsår ute i andra gemenskaper än de kristna blev det för Freddy Asplund en väg tillbaka under det första studieåret 2023.
– Vi var i bastun under en weekend med Studentmissionen och började tala om att ta av och på sig korshalsbandet. Och det blev en andlig sak för mig. Det fanns en Freddy som gick med korset och en Freddy som inte gjorde det. Och sedan dess har jag burit korset till hundra procent, säger han.
Med en bakgrund i den laestadianska rörelsen har han fortfarande i Helsingfors kontakterna till Frebe, som fridsföreningen här kallas.
"Jag har aldrig varit på en tillställning där en kvinna har varit präst."
Men efter gemenskapen på ibland upp till tusen personer som sjunger tillsammans hemma i bönehuset i Risöhäll, kommer han under våren att gå med i Missionsstiftet, en luthersk frikyrka, som startades 2006.
– Jag tycker mer om det högkyrkliga, om liturgi och att man har en personlig präst och herde som man har i församlingen här. Dagens värld är ganska relativistisk och sanning kan vara lite vad som helst. Då är kristendomen jättebra. Det finns en objektiv sanning om vi håller oss till Bibeln, säger han.
Freddy Asplund faller in i mönstren i de nyaste finländska forskningsresultaten. I Reimaforskarnas artikel säger omkring sju av tio av de intervjuade att de hämtar varaktighet, tradition och stabilitet ur sin kristna tro.”När allting annat i världen känns instabilt, förblir Gud densamma”, säger den intervjuade ”Valdemar” till forskarna.
Också Freddy Asplund har traditionella värderingar och oroar sig ibland över ”vart samhället är på väg”. Strax före intervjun har en hockeyspelare kommit i kläm för att ha vägrat bära en spelskjorta med pridesymboler.
Freddy Asplund har heller aldrig besökt en gudstjänst eller tillställning där en kvinna har verkat som präst.
– Det skulle inte kännas rätt. Det skulle vara som att jag åsidosätter mina egna åsikter för att någon annan skulle få komma fram. Det skulle bli fel helt enkelt, säger han.
Förhastade slutsatser om politik
Den nya, kristna boomen bland unga finländska män har ofta kopplats samman med konservativare politiska högervindar.
Det tillbakavisar Reima-forskarna i sin artikel. Av de intervjuade har få till exempel ställt sin kristna tro som en protest mot islam eller invandrare från andra kulturer.
I stället har man bland de 30 intervjuade unga männen snarare velat motstå det radikala. ”Kristendomen blir en tredje väg som står ovanför splittring och i stället ger mening och ansvar”, skriver de två forskarna.
