– Jag har alltid tyckt om kyrkomusik i alla dess former. Det har säkert att göra med det familjära, att psalmerna har funnits med hela livet.
– Sen tycker jag också att de är vackra. De flesta har ett tydligt budskap som tilltalar mig mer än texter om hjärta och smärta.
Det säger läkaren och Jakobstadsbon Katarina Näs. De senaste åren har hon gått från att bara delta i psalmsången till att själv också komponera psalmer. Exakt vad som utlöste intresset har hon lite svårt att ringa in, men redan som barn brukade hon sitta vid pianot hemma i Monäs, Nykarleby, och ta ut egna melodier.
– Jag minns hur jag tänkte, ”wow, jag kan skapa musik”.
Sen kom tonåren med viss självcensur och osäkerhet. Det blev inget mer av komponerandet, men musiken har alltid funnits med som en ventil och ett intresse. Det har tagit sig uttryck i allt från pianolektioner och körsång till en egen dansbandssatsning. I högstadiet utgjorde Katarina Näs till exempel en tredjedel av det Monäs-baserade dansbandet Antonios.
Men så för några år sen började hon skriva psalmer.
– Jag skilde mig för fem år sen. Innan skilsmässan bodde jag bara några hundra meter härifrån. I och med flytten tänkte jag faktiskt att jag skulle göra mig av med mitt piano. Jag var inte direkt deprimerad, men jag var liksom lite sådär … ska jag orka ta med det hit.
I sista stund togs ändå beslutet om att pianot skulle flytta med Katarina. Med hjälp familj och vänner bar hon det till sitt nya hem genom den gamla trähusstadsdelen Skata i Jakobstad.
”En av vännerna som hjälpte till sa: ”Nu tar vi en paus här i korsningen och så spelar du något.” Så lade vi ner pianot och jag spelade Blott en dag.”
– En av vännerna som hjälpte till sa: ”Nu tar vi en paus här i korsningen och så spelar du något.” Så lade vi ner pianot och jag spelade Blott en dag.
I efterhand tänker hon att det kanske var i det vägskälet som något hände. Kanske det undermedvetna började forma en längan efter ett nytt uttryck.
Psalmen som bön och tröst
För Katarina Näs är känslan av delaktighet en viktig aspekt av kyrkomusiken. Växelsången är ett exempel.
– Alla är med och att alla får sjunga. Det är ren glädje!
Att skriva musik är samtidigt en bra motvikt till jobbet som läkare.
– Jag gör mycket på jobbet som ger resultat, men det ger inte alltid ett synligt resultat. Man skapar inte en produkt.
Tidigare i sitt yrkesliv har hon arbetat särskilt bland äldre, ibland också döende. I de mötena har hon tydligt fått syn på vad som är allra viktigast för oss då det handlar om liv och död: att bli sedda och hörda.
Tidigare i sitt yrkesliv har hon arbetat särskilt bland äldre, ibland också döende. I de mötena har hon tydligt fått syn på vad som är allra viktigast för oss då det handlar om liv och död: att bli sedda och hörda. Att få känna empati. Att hitta något tröstande att greppa tag i. Både kroppen och själen behöver lindring.
– Det här tror jag att genomsyrar mitt psalmskrivande. Tröst- och hoppingivande psalmer kommer naturligt eftersom det också har varit min uppgift i jobbet – att finnas till som stöd.
Hon pratar om styrkan i begravningspsalmer, hur några tonsatta strofer kan bli livsviktiga mitt i en sorgeprocess. Det är en musikskatt hon gärna är med och bidrar till.
Att skriva psalmer är samtidigt en slags bön för henne. Katarina Näs gick i söndagsskola och junior som barn. Familjen besökte kyrkan vid högtider. Barnatron är en del av hennes dna.
– Men min tro är också ganska privat. Musiken är en uttrycksform, men jag är ingen missionärstyp.
– Ibland kan jag säga ifrån i någon debatt om jag tycker att det behövs, men vissa debatter tar aldrig slut. Jag tror att jag kan göra en insats någon annanstans istället.
”Jag är jättelycklig”
I början skrev hon bara melodier och samarbetade med flera textförfattare, bland andra Lena Frilund – sedan tidigare väletablerad i psalm-sammanhang. Men eftersom Katarina jobbar rätt snabbt började hon småningom skriva också en del texter själv.
– Musiken är helt klart min starkare sida, men sen jag börjat skriva texter har jag tänkt att jag kanske inte är jättedålig på det. Kanske jag klarar av det! Och så blir man ju bättre och får mer självförtroende med tiden.
Oftast skriver hon på ren inspiration. Harmonier och ord kommer till henne, och då tecknar hon ner dem. Krångligare än så är det inte.
Hennes senaste verk är en konfirmationspsalm. Melodin hade hon färdig sen tidigare och på annandag påsk kom texten till henne. I sommar blir hennes äldsta son konfirmerad, och ryktet säger att psalmen i fråga faktiskt kommer sjungas i konfirmand-sammanhang redan i sommar.
– Jag är jättelycklig över just den psalmen.
– Drömmen är att psalmerna ska sjungas och leva vidare. Jag får vara jätteglad över att de faktiskt redan gör det.
Herre, visa mig på vägen
som du tänkt och fixat just för mig.
Vandra med mig, håll dig nära.
Jag vill våga tro på dig.
Och när min tro är trött och svag,
du skänker kraft åt varje dag.
Mitt liv är mitt, ett öppet blad.
Din kärlek gränslös, utan krav.
Ute vaknar sommarns under,
ljusa nätter, ledigt varje dag.
Hjälp mig se mitt eget ansvar
för att livet ska bli bra.
Och när min tro är trött och svag,
du skänker kraft åt varje dag.
Mitt liv är mitt, ett öppet blad.
Din kärlek gränslös, utan krav.
(Vers ett och tre ur konfirmationspsalmen ”Herre, visa mig på vägen” av Katarina Näs 2026.)
