”Det är inte många arbeten där man blir välkomnad på detta sätt”, konstaterar min lärarfru och flinar. Och jo, så är det. Alla arbetstagare borde bli välkomnade med en ordentlig installation. ”Men nu är det så här”, tänker jag lite förläget.
Det mesta av att börja ett nytt arbete handlar om vardagen och egentligen praktiska saker. ”När dricker ni kaffe?”, ”Hur fungerar kopieringsmaskinen?” eller ”Vem vet något om inloggningssystemet?”. Det är väldigt mycket vardag som ska fungera på en arbetsplats. Olika arbetsplatser har också olika kulturer och arbetssätt som man som ny arbetstagare behöver lära sig om.
Livet innehåller mycket vardag, men livet innehåller också väldigt mycket fest. Vi ska inte heller glömma bort att fira. Att glädja sig och tacka för allt det goda Gud har gett oss är stort. Det låter klyschigt, men församlingen finns i både vardagen och festen. Precis som livet är. Vardag och fest.
Jag tänker på liknelsen om den förlorade sonen som Jesus berättade. Han som for i väg med sin del av arvet från sin far. Han som med denna handling klippte alla band till fadern. Sonen vände tillbaka mot sitt hem när allt hade blivit kaos. Det bästa han kunde hoppas på var att fadern skulle ge honom en dräglig vardag. Men fadern tog emot honom med öppna armar och ställde till en hejdundrande fest. Så gör Gud.
