1. Vilka är de teologiska ramarna för välsignelse. Det är ju Gud som välsignar, men vi människor kan väl också välsigna varandra. Hur funkar det egentligen?
– Jag tror att Gud vår Fader i Bibeln har gett oss mallen för välsignandet, nämligen att alltid börja med att välsigna. Gud började hela skapelseprojektet med att välsigna. Och sedan inledde han alla nystarter med att välsigna: med Kains ättlingar och utvecklandet av deras olika näringar där utanför Eden, med Noa efter floden samt framför allt med Abraham och löftet han fick.
– Alltjämt avslutar vi varje gudstjänst med den välsignelse som Aron fick att använda: ”Herren välsigne dig ... ”. Men vi inleder också med att välsigna när vi i gudstjänstens början svarar liturgen med det vackra ”Herren välsigne dig”.
– Jesus var på samma linje när han sände ut sina lärjungar på den första evangelisationsrundan. De skulle stiga in i varje nytt hus med en fridens hälsning, alltså med att allra först välsigna. Men han lämnade också modellen att en avslutande välsignelse samtidigt kan vara början till något nytt och välsignat. Det står att ”medan han välsignade dem lämnade han dem”. Det är en bra modell också för oss när vi möts och skiljs på vår väg genom livet.
2. Vad är det att välsigna? Betyder det att önska någon ”allt gott”, ”Guds beskydd”, eller något helt annat?
– Förstås ska vi använda ord när vi välsignar och då uttryckligen ”goda” ord. Det latinska bene-dictio och engelskans benediction betyder just att ”tala gott” och önska välgång.
– Men jag tror att orden blir ganska tomma om de inte kommer från ett hjärta som verkligen vill välsigna. Så egentligen är välsignandet inte något som man gör utan något som man är. Det ska vara vår livsstil. Vi ska vara välsignelsemänniskor som kommer med välsignelse där vi rör oss, så som Paulus lovade komma till Rom ”med välsignelse från Kristus i fullt mått”.
3. Praktiskt, hur gör man för att välsigna någon, eller något?
– På den här frågan vill jag ge bara ett enda praktiskt råd, ganska enkelt men ibland ganska svårt: försök att alltid och om möjligt välsigna med ögonen!
– Också här har vi en modell att följa. Jesu sätt att ”se” på en människa tycks ju ha lämnat outplånliga intryck.
