Att säga upp sig från Yle efter tjugo års tjänst var en tanke som inte ens förespeglat Ida-Maria Björkqvist. Men något började gro en gång när hon deltog i Purmo baptistförsamlings styrelsemöte.
– En styrelsemedlem sade sig ha hört mig på radion den morgonen då hon fick tanken: Tänk om Ida skulle få jobba med de goda nyheterna, säger Ida-Maria och syftar på de goda nyheterna om Jesus.
Det satte bollen i rullning och då ytterligare två personer senare ställde samma fråga vågade hon ta steget. Det ledde till att hon sade upp sig för en tvåårig projektanställning som ledare för i Jakobstadsdistriktet inom baptistsamfundet.
– Då visste jag inte om någon fortsatt anställning. Jag tänkte bara att det finns väl jobb. Jag räknade med att Gud fixar framtiden om han tycker att jag ska göra det här.
Från årsskiftet är Ida-Maria nu samfundsledare för Finlands svenska baptistsamfund FSB. Hon delar sin tid mellan samfundet och Purmo baptistförsamling, där hon är föreståndare på halvtid.
Att hon blev samfundsledare var ett ganska naturligt steg för hon hade jobbat ganska tätt med företrädaren Peter Sjöblom, som nu gått i pension.
– Vi är ju ett litet samfund. Även om jag var distriktsledare i norr så såg jag hela tiden på helheten i baptistsamfundet.
Hon är antagligen den första kvinnan som leder samfundet.
– Det är något jag inte tänkt på. Det är en icke-fråga för mig. Och jag har inte uppfattat att någon annan har tänkt på det heller.
Under de två åren hon jobbade som distriktsledare hade Ida-Maria som projekt att försöka aktivera medlemmarna i hennes egen ålder och yngre. Det projektet får hon fortsätta med som samfundsledare.
– Jag uppfattar att min generation och yngre har blivit mer individualister än min föräldrageneration som gjorde allt för det gemensamma. Vår generation har glidit ur den gemensamma församlings- och föreningsverksamheten och talkon.
Hennes uppgift var – och är – att inspirera andra ledare att ta vara på allt det goda som generationerna före har byggt och anpassa det så att det är relevant och begripligt idag.
– Mycket positivt har hänt. Men det är långa processer. Det tar tid att bygga en kultur och komma fram till vart vi ska, vad vill vi, varför och hur vi ska göra det.
Det är ett teamwork som omfattar alla samfundets femton anställda och alla frivilliga. I det ingår att jobba med anställda. Ingen ska lämnas ensam.
– Jag gillar den äldre generationen, 70 plussarna är stabila och är fortfarande bärarlaget i mångt och mycket. All ära till Jesus men också ära till dem.
Hon ser att baptismen har en framtid här i landet.
– Det ser jag. Men jag ser också att Guds rike har en framtid i Finland och det är viktigare.
När hon ber är det sällan uttryckligen en väckelse hon ber om.
– Däremot ber jag ganska ofta: ske din vilja och låt ditt rike komma. Jag ber ofta i jag- eller vi-form utifrån Psaltaren. Det är ganska givande för det blir väldigt ärligt: Hallå Gud! Sover du? Vi håller på att gå under här! Eller så blir det ett tack för att Gud är så bra och kommer att fixa det här fast vi är mitt i eländet. Vi lever nu i en så svår tid, men det har folk gjort förr också. Fienden har inte sovit förr heller. Ser man mänskligt på det så är det helt omöjligt. Krafterna tryter och de äldre generationerna orkar inte och jag vet inte vad de yngre sätter sin tid och sin passion på.
Som bakgrundsbild i sin telefon har Ida-Maria Björkqvist ett citat ur Filipperbrevet 4:13: ”Allt förmår jag i Kristus som ger mig kraft.”
– Det är ju inte min församling, och det är ju tur. Men jag får samarbeta med Gud och alla andra. Gud visar vägen.
– Hur vi ska vara församling, Jesu kropp, idag är något vi alla får fundera på. Hur ska man jobba med den kultur som vi är vana vid så att den blir både som Gud har tänkt och relevant och begripligt i dag? Det handlar om att tala så att folk förstår, men också om att vara salt och ljus i världen. Jag är inte så helig att jag lockar Gud till mig, utan jag är helig för att Gud bor i mig.
Tolfte region i svenskt nätverk
Sedan några år tillbaka har FSB fått stöd genom sitt samarbete med EFK, Evangeliska frikyrkan i Sverige.
– Vi sökte oss till EFK på grund av språket och kanske kulturen. Vi har verkligen fått mycket därifrån.
EFK tilldelade samfundet sin ordförande Erik Bryskhe som mentor.
– Han har varit här och jobbat med oss regelbundet. Han ser oss lite utifrån. Den stora nyttan har varit att EFK har en massa processer och program som kan anpassas till vårt sammanhang. De har gjort en massa utredningar. De har teologer och pastorer som vi saknar.
Något juridiskt samarbete har de ändå inte.
– Vi är en tolfte region i deras nätverk. Men det betyder inget juridiskt. Vi deltar inte i deras motsvarighet till årsmöte. Men i allt känner vi oss som en del av EFK. Ganska långt plockar vi russinen ur kakan. De har varit väldigt generösa.
EFK har 35 000 medlemmar mot FSB som har knappt tusen. FSB har nio eller tio aktiva församlingar i Österbotten en i Helsingfors. Den tionde är Vörå frikyrka som är ett eget samfund som består av baptisterna och pingstvännerna på orten.
När Ida-Maria Björkqvist satt sig in i sitt nya uppdrag har hon läst in sig på gamla dokument där en finlandssvensk frikyrka varit på tal många gånger.
– Spontant är jag för den tanken. Men jag säger inte att det skulle vara lätt och jag tänker inte börja den processen nu eller ens nästa år. Men jag bara säger att om man måste välja mellan ja eller nej så väljer jag ja.
Ny matsal till Hummelholmen
Baptistsamfundet står också inför en eventuell satsning på 200 000 euro i en ny matsal och nytt kök på Hummelholmen, lägerområdet i Monäs, Nykarleby.
– Det är en jätteviktig plats för baptisterna där folk samlats till läger i mer än 60 år. Med hjälp av fondmedel har vi de senaste åren fått en möjlighet att erbjuda fridygn åt en rad grupper som jobbar med utsatta familjer, alltså föräldrar och barn. Det har varit helt otroligt och välsignat.
Bygglov för matsalen och köket har beviljats i ett hus som idag är verkstad, biograf och kafé.
– Det är ett stort projekt och vi vet inte ännu om det lyckas. Men det behövs om lägren ska fortsätta. Vi får se om det blir av nu eller senare och i vilken form.
Dubbelt medlemskap ett önskemål
En gång i månaden predikar Ida-Maria i Zionkyrkan i Överpurmo där hon är församlingsledare. Varannan söndag samlas mellan 40 och 50 personer till gudstjänst där. Församlingen har drygt 70 medlemmar, men många av de aktiva är inte medlemmar.
– Våra medlemmar har flyttat till Sverige eller till Jakobstad men medlemskapet hänger kvar här.
Här framför hon ett önskemål till den lutherska kyrkan: Att den skulle godkänna medlemskap i flera samfund samtidigt. Det gör baptistsamfundet.
– I dagens värld så känns det som om man kunde acceptera det. Vi har ganska många lutheraner som är aktiva här. Men de kan inte skriva in sig om de vill bli faddrar eller konfirmera sina barn.
