Vad skulle få dig att fira stort? Kanske nyheten om en sjuk släkting, som mår bättre och snart kommer hem från sjukhuset. Kanske budskapet om att alla dina ekonomiska bekymmer är lösta och du kan slappna av. Kanske telefonsamtalet från din arbetsgivare om att du blivit befordrad till jobbet som du alltid längtat efter. Nyheten om att kriget i Ukraina och Mellanöstern är slut. Det kan vara vad som helst som gör en så glad att man vill dansa runt tillsammans med en vän, ropa högt och kasta upp hatten i luften. Kanske ringer man upp sina vänner och släktingar och inbjuder dem alla till en fest.
Kanske man kan sjunga en sång av glädje. I min kultur brukar vi klappa i händerna och sjunga: ”Gud, det är inte bara en eller två gånger som vi har sett din godhet; du har bytt ut våra tårar till glädje.” Under alla våra uttryck för glädje ligger Gud, som vi vill fira. Gud är grunden för vår glädje.
Jag minns att i mitt hemland Rwanda, där jag föddes, ville ingen gå och lägga sig på påskaftonen. Trummorna hördes hela natten, fram till åtta på morgonen. Många väntade i kyrkan på att påskgudstjänsten skulle börja. Enligt dem finns glädjen och hoppet endast hos Jesus, den uppståndne Herren.
I Lukasevangeliet 10:20 står det att Jesus skickade sjuttioåtta man för att evangelisera om Guds rike. När de kom tillbaka berättade de för Jesus att demonerna lydde dem när de uttalade Jesu namn. Men Jesus sa till dem att de inte ska vara glada över att andarna lydde dem – de ska vara glada eftersom deras namn är skrivna i himlen.
När jag ser vad som händer i världen, undrar jag ibland om det finns riktig glädje i världen eller någon annanstans. Men i Jesus finns glädje. Du kan se en man som är fattig, som inte har mat eller fina kläder på sig, men sjunger och dansar för Herren. Den glädje och fred som Jesus ger är inte samma som världens glädje (Joh.14:27). Men för att människor skulle få glädjen var de makter som höll världen i slaveri tvungna att störtas.
