”På påsklördagen började 1800-talets speed dating”

Allting går in i allting.

– Det är mycket som går kors och tvärs med den kristna påsken och allmogepåsken, säger Martin Backman-Witting, som är museipedagog på Stundars, det historiska friluftsmuseet i Solf, Korsholm.

– Påsken är en väldigt viktig högtid, både i kyrkan och i hur man förr såg på årets gång. Numera upplever många att julen är störst, men traditionellt är det påsken som är kyrkoårets viktigaste högtid, eftersom den handlar om Jesu död och uppståndelse.

Samtidigt fanns det också en koppling till skördeåret. Mickelsmäss på hösten var till exempel en stor högtid för allmogen, eftersom den markerade avslutningen på skördeåret före vintern.


Kan man säga att det nya året började kring påsken?

– Det är en viktig brytningstid mellan vinter och vår. Efter månader av kyla och knappa matförråd väntade man på tecken på att vintern äntligen skulle släppa greppet. Men tiden var också osäker, eftersom risken för rumpvintern var överhängande.

– Det kan också ha funnits spår av äldre, förkristen folktro, till exempel föreställningar som påminner om den fornnordiska myten om fimbulvintern, alltså den långa och förödande vintern i den fornnordiska traditionen. Det lär vara en riktigt horribel period på 530-talet som skulle vara orsaken till den här myten. Därför blev våren och påsken inte bara efterlängtade, utan något människor nästan följde med bävan. Kommer sommaren nu – eller inte? Kommer den inte alls?


Hur såg påsken ut på 1800-talet?

– Påsken var också en social brytningstid. Efter en lång vinter inomhus började ungdomarna träffas igen, och på många håll blev påsklördagen starten för frierier och sällskapsliv. Unga kvinnor kunde då flytta till flickbodar för våren och sommaren, där friare fick komma på besök. Det var nästan som 1800-talets ”speed dating”, men med stark social kontroll – det var inte tal om något sex.

– Kyrkan har i olika perioder helt och hållet försökt få bort den här traditionen. Prästerskapet ansåg att det var lite för riskabelt med att låta unga människor sällskapa på det här sättet.

– Påsklördagsnatten var röjig och ganska anarkistisk i 1800-talets Österbotten. Det här var en tid innan skolan, folkbildningen och väckelserörelserna hunnit tämja samhället. Österbotten hörde till de mer våldsamma trakterna i Finland. Efter en lång vinter fick pojkarna äntligen ge sig ut, träffa kompisar, söka upp flickor och ibland dricka mer än de tålde. Då spårade det ofta ur i slagsmål, gängbråk och ganska hårdhänta upptåg. Det kunde handla om allt från att välta väderkvarnar till att stjäla hö och tända stora brasor mitt på landsvägen.

Hur såg man på den kristna påsken?

– Det är intressant att äldre, förkristna föreställningar om död och nytt liv passar så väl ihop med det kristna påskbudskapet. Den kristna påsken gav mening åt en tid på året som redan var fylld av mening. Påsken passade bra in: den handlar om lidande, död och hopp, och det stämde väl med människors upplevelse av att vintern äntligen släpper taget och livet återvänder. Berättelsen om Jesu död och uppståndelse passar väldigt bra in i en tid på året som redan var laddad med hopp, oro och förväntan på att livet skulle återvända.


Vad vet man om ursprunget till påskbrasan?

– Påskbrasorna har ofta förklarats med att man ville skrämma bort häxor. Men det kan också finnas äldre tankar bakom traditionen. Påsken kan ses som en bakvänd allhelgona. Då kan brasorna ha handlat lika mycket om att välkomna solen och våren tillbaka som att skrämma bort onda makter.