Johannes Häger är ute med nya bandet Streetlight.

"Öppnade väg för mig, men lovsången är inte heligare än andra musikstilar"

musik.

Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit.

12.12.2024 kl. 10:00

På en musikbar i Jönköping släpper det lokala bandet Street­light sitt första album en lördagskväll 2023. Det är melodisk vuxen­rock i genren Toto och Journey från 1980-talet.

– Det sägs att den musik man lyssnar på när man är sjutton kommer att följa med resten av livet, säger Johannes Häger som har skrivit de flesta låtarna på debutalbumet Ignition.

Brittiska Classic Rock Magazine i London kallar det ”en klart lysande start av ett band med en jätte­potential”.

Johannes Häger från Larsmo är sedan början av 2000-talet en musikprofil inom kristen musik med tonvikt på lovsång i Finland och Sverige. Han reste också med sin fru Lina som sångduo på kristna samlingar och festivaler.

"Far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen,"

Sedan pandemin har de hållit paus. I dag vill Johannes Häger gärna jobba utan­för kyrkans väggar. Streetlight är inte ett uttalat kristet band; texterna grundar sig däremot fortfarande i hans kristna livssyn.

– I den förlorade sonen-perspektivet, far och son, Gud och människa. Om att vända om och komma hem igen, om längtan efter närhet och intimitet, säger han.

Ner för kanan och upp igen

Lite senare i livet än många andra blev Johannes och Lina Häger föräldrar. Deras son är nu två och ett halvt år. Kring honom blev också en av låtarna på debutalbumet, Chutes
and ladders
, till.

Då väntade vi Zacharias, och jag skrev den som en text till honom. Om far och son, men också som en Gud och männi­ska-text. There will be chutes and ladders, det är rutsch­kanor i livet att åka utför, och stegar att klättra upp igen när man har hamnat på ruta ett.

Studio i röd stuga

Vid den vindlande gamla landsvägen mellan Gränna och Huskvarna i Småland visar en skylt uppåt kullarna: Musik­studio.

I en röd stuga i en gårdsgrupp ovanför insjölandskapet lever Johannes Häger i dag på att vara studio­tekniker, allround­musiker, back vocal och arrangör för allt från musikstuderande i trakten till artister på topplistorna i Sverige.

Någonstans finns drömmen om att vara ute och spela mera med Streetlight och kanske ha en del av inkomsterna från det. Bandet är lanserat på en italiensk rocklabel med band från hela världen.

"Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt."

Idéord på mobilen

Johannes Häger skriver aktivt nya låtar, nästan alltid på beställning, säger han.

– Jag sitter aldrig med gitarr eller piano bara för att oplanerat komma på någonting. Jag sätter mig ner för att skriva en låt och värka fram idéer. Ofta utgår jag från låtens titel, ord eller fraser jag har samlat på mobilen, från filmer, tv-serier och så vidare.

I sin egen studio får han snabbt till en demo, programmerar trummor och bas, spelar gitarr och synt själv och sjunger en demotext på nonsens­engelska för att få soundet.

– Och sedan får den vila en vecka eller två, och så hör jag på nytt om idén höll eller inte.

Uppvuxen vid Inremissionshemmet

Johannes Häger växte upp kring Luthersk Inre­missions bas i Larsmo. Hans pappa var predikant i föreningen och hans mamma redaktör för dess tidning och värdinna på Inremissionshemmet.

I syskonskaran fanns inga stora krav på att Johannes, näst yngst, skulle sitta med på möten och gudstjänster.

– Jag gick mera utanför och kollade hastighetsmätarna på de parkerade bilarna, hur fort de gick.

"Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss."

I Johannes barndom hade lovsångs­genren inte brutit igenom. Vid Inremissionens gudstjänster sjöng man ”bibelkörer”, enklare medi­tativa sånger under förbönen, minns han.

– Själv gillade jag Herreys. Mina kompisar lyssnade på Kiss, men dem fick jag inte lyssna på hemma. När de spelade Kiss gick jag hem. Men nu efteråt kan jag tänka att det var då min fascination för hårdrock började.

Johannes Häger lärde sig spela trummor av sin äldre systers man, lärde sig gitarr och hade snart sitt första band, Vivid Veins.

– Men hårdrock med elgitarr och trummor var inte okej i Larsmo församling på det glada 80-talet. Vi var ett kristet band med kristna texter, men vi fick inte spela inom kyrkans väggar. Vi tyckte det var löjligt, och mina föräldrar stod också på min sida.

Onväntad nytändning av lovsång

Efter några års musikstudier i Åbo hoppade Johannes Häger av och blev ungdoms­ledare i Nykarleby. Och sedan kom Piteåresan med lovsångsteamet där han spelade gitarr. Fast motvilligt; den musikaliskt rätt så enkla lovsången var inte riktigt hans grej.

– Jag försökte först hitta någon ursäkt att inte behöva åka. Men veckan på en Oas-konferens blev en ganska stor andlig upplevelse för mig. Jag fick på något sätt uppleva den helige Ande på ett nytt sätt, och lovsången blev en hjälp i min gudsrelation, att komma närmare Gud.

Johannes Häger flyttade till Sverige för att studera vidare i den kristna musikgenren. Där träffade han också sin fru Lina, uppvuxen i en frikyrklig pastorsfamilj. För snart 20 år sedan kom sedan hans eget första album med lovsånger, Lovsångsljud ut.

"Vi kristna lägger energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum, på Jesus. Som har en öppen famn."

Worship-kulturen loopar kring pengarna

Från de enkla lovsångsteamen till dagens worship-kultur – Johannes Häger är fundersam inför utvecklingen:

– Det är väldigt influerat av Hillsong och några amerikanska församlingar som nästan har patent på genren. Musikstilen är stor och svulstig med mycket atmosfär i ljudbilden. Det är långa låtar på åtta-nio minuter och mycket upprepningar. Men man har märkt att det funkar, också kommersiellt.

– Men gudstjänstmusiken kommer att förändras. Lovsången är inte heligare än andra musikstilar och varar inte för evigt. Jag tror solo eller mer förmedlande sång kommer att bli vanligare igen.

Särskilt under pandemin har Johannes Häger också tänkt mycket på kyrkan i stort.

– Vi kristna lägger så mycket energi på gränser mellan vi och dom, istället för att fokusera på centrum som är Jesus. Och på att han har en öppen famn, säger han. Stänger vi in oss för mycket får vi en religion i konserverad form, men missar människorna utanför.

Hans band Streetlight är snart ute med sitt andra album.

– – –

Johannes Häger har också valt Julmusik 2024 för Kyrkpressens läsare. Här är Spotifylistan.

FAKTA: Johannes Häger

  • 48-årig musiker, låtskrivare och musikproducent i Huskvarna, Sverige.
  • Född och uppvuxen i Larsmo, Finland
  • Gift med Lina som är musiklärare, pappa till Zacharias
  • Band: bland andra Paddington, Praise Unit, Bullock Hearts och nystartade Street­light
  • Instrument: Sång, gitarr, bas, synt
  • Går i kyrkan: Kungsportskyrkan, Huskvarna, hör till Evangeliska frikyrkan EFK.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Marina Wiik. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Militära experter tillkallades till Pedersöre församlingshem i går för att ta hand om en krigstida granat som hittades i närheten av ingången till pastorskansliet i Kyrkostrand. 18.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Pressträffar med medierna, andlig fördjupning och smarta förvaltningsstrategier. Den stora utmaningen för stiftets biskop och domkapitlet är ändå att inspirera dem som jobbar i kyrkan att hålla ångan uppe. 17.8.2011 kl. 00:00

Kyrkomötet. Kyrkomötet bjöd på öppnare förutsättningar för vigsel, steg mot mer jämställd terminologi och gav tummen upp för elektroniska möten. 7.11.2020 kl. 12:32

konflikt. Kaplansvalet i Väståbolands svenska församling har lett till slitningar i församlingen. Konflikten har nu också lett till spänningar mellan kyrkoherden och biskopen. 6.11.2020 kl. 11:44

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt att principerna för hur statistik samlas in i kyrkan ska ses över. Kyrkan samlar idag in omfattande statistik om sin verksamhet. 5.11.2020 kl. 19:14

uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33