När staten Israel bildade 1948 lämnade hans farföräldrar allt bakom sig i Palestina och flydde till Syrien. Där möttes hans föräldrar och Mohamad Shariah föddes i ett flyktingläger.
– Jag är född i en muslimsk familj. Min pappa var ledare för en moské och jag lärde mig tidigt en stor del av Koranen utantill.
Han började studera engelsk litteratur vid universitetet i Aleppo. Han var på universitetet den 15 januari 2013 när det började explodera runt omkring honom.
– Jag stod bara några meter från bomberna, men Gud skyddade mig så jag skadade mig inte. Men det var kaos och det brann överallt. Jag sökte mina vänner och kroppsdelar låg överallt. Jag grät och visste inte vad jag skulle göra.
Den dagen då 82 personer dog beslöt han sig för att lämna Syrien. Eftersom han saknade pass reste han till Ryssland som accepterade hans resedokument.
– Jag kom till Moskva där prisnivån var högre än i Finland. Jag fick olika arbeten och hade för avsikt att sända pengar till min familj i Syrien, men jag kunde knappt försörja mig själv. Det var en mycket svår tid.
Efter ett år och sju månader bestämde han sig för att lämna Ryssland.
– Mitt visum och resedokument hade gått ut så jag såg bara en utväg, att ta mig till Europa. Vistuderade kartan med mina vänner och såg grannlandet Finland. Allt jag visste om Finland var Nokia. Tillsammans med tre vänner betalade vi en smugglare att hjälpa oss till Finland.
De mötte smugglaren i Viborg därifrån de fortsatte till Svetogorsk. Där klippte de hål i gränsstängslet och tog sig igenom det, in i skogen.
– Gränsvakterna såg oss och ropade att vi ska stanna. De sände hundar efter oss och smugglaren sa att vi ska använda käppar för att försvara oss. Det var galet. Vi fortsatte springa. Vi hörde några skott, men vi visste inte om de var riktade mot oss eller bara varningsskott.
De kom till ett annat stängsel som de klippte sig igenom och fortsatte springa i skogen.
– Efter en stund möttes vi av poliser i fem–sex bilar. De stannade och visiterade oss. Det var skrämmande att möta så många poliser. De tog oss till flyktingförläggningen i Villmanstrand.
Förläggningen besöktes av många kristna som bjöd in flyktingarna till kyrkan.
– Jag var inte glad över de besöken och tillsammans med de andra muslimerna bestämde vi oss för att inte följa med, för de kristna var onda.
Efter sex månader flyttades han till förläggningen i Mänttä-Filpula (Mänttä-Vilpula).
– Jämfört med Aleppos sju miljoner människor var det som att hamna i fängelse, för det låg mitt i skogen. Det var frustrerande och svårt men jag anpassade mig för jag ville få uppehållstillstånd.
Under tiden i Mänttä togs han av polisen till Tammerfors för förhör om resan till Finland.
– Jag förstod att Ryssland hade begärt en utredning övervem som planerat resan, vem som hjälpt oss och hur vi kom över gränsen. Jag var rädd att bli återbördad till Ryssland. Jag blev förhörd hela dagen och på kvällen fördes jag till en cell där jag satt ensam utan klocka och telefon i ett land där jag inte kände någon och inte talade språket. Jag höll på att förlora förståndet.
Efter fyra dagas förhör fick han återvända till förläggningen.
– Jag var desperat och mådde dåligt. Då sände Gud en man i min väg. Han talade arabiska och sade att han ska hjälpa mig. Men jag var lite rädd för honom. Han tog mig till en jurist i Helsingfors som gick igenom mitt fall. Juristen sade att det finns en risk att jag blir sänd tillbaka, men de lovade hjälpa.
Mannen som hjälpte honom var kristen.
– Han sade att han hjälper mig för att Jesus sagt att han ska göra det. Jag sade att jag är muslim och tycker inte om de kristna.Allt jag visste om kristna var amerikanerna och Nato som kom till Irak och Syrien. De sköt på oss, dödade, drack alkohol och gjorde fel på många sätt. Jesus har sagt att man inte ska döda. Hur kan man då be honom om förlåtelse? Och hur kan Gud vara gift och ha en son? Mannen var snäll mot mig och försökte förklara.
Berördes djupt av bergspredikan
Även efter att Mohamad Sharieh återvänt till flyktingförläggningen fortsatte mannen hålla daglig kontakt med honom.
– Men jag ville bara höra nyheter om hur mitt fall avancerar. Det var 2014 och det fanns ännu inte så många flyktingar i Finland. Flera av dem som kom samtidigt som jag fick uppehållstillstånd, men jag hörde inget. Det var en jobbig tid och jag fick problem med sömnen.
Han gick till kyrkan ibland för att ta reda på vad det handlar om. Han bad om en bibel och fick Matteusevangeliet på arabiska. Han började läsa.
– När jag kom till bergspredikan fick jag den första chocken. Skulle vi leva som Jesus lärde skulle vi inte ha några problem. Jag är född i en miljö som präglas av hat, men Jesus säger att vi ska älska våra fiender. Bergspredikan berörde mig djupt.
När han jämförde det han läste med Koranen såg han Koranen i ett annat ljus.
– Jag började se motsättningar och misstag. Jag började också se verser som jag inte kunde acceptera. Allt jag lärt mig i moskén sedan barndomen var: memorera, memorera, memorera. De lärde aldrig att man skulle förstå. Jag blev en ledare som ung för jag kunde så mycket utantill. Hade jag levt i en lögn i alla mina 23 år? Jesus som jag hatat på grund av de kristna hade ett helt annat budskap.
Han hade Bibeln, Koranen och ett anteckningshäfte i sitt rum och antecknade vad han upptäckte.
– Mannen som hjälpte mig ringde eller sände meddelanden varje dag. Hade jag frågor svarade de han på dem. Han uppmuntrade mig att be till Jesus. Jag förstod inte att jag bara kunde sitta i min säng och be. För mig var bönen förknippad med ritualer som att tvätta sig, vara vänd mot Mecka och annat.
Han blev inbjuden till en konferens där man undervisade om Kristus.
– Jag hade så många frågor att jag tror jag höll på att göra pastorerna där galna. Den sista dagen avslutades med en bönestund och då kände jag en stark kraft att bekänna min tro på Jesus. Logiken och mina studier visade att Jesus är levande Gud. Jag tror på honom. Jag grät, jag vet inte varför. De började be för mig och det var ett underbart ögonblick.
Tio dagar efter konferensen skulle han infinna sig i rätten i Imatra. Han var förberedd på en lång behandling och bokade hotellrum.
– Det var skrämmande att stiga in i rättssalen. Jag såg kameror, domaren och smugglaren som hjälpt oss komma till Finland. Det överraskade mig att se mannen som hjälpt mig sitta där. Domaren frågade mig vad jag heter och varifrån jag kommer. Så frågade han om jag känner den här mannen. Ja, han hjälpte mig, svarade jag. Sedan sade domaren att jag kunde gå. Jag var mycket överraskad för polisundersökningen hade pågått i nästan ett helt år. Allt löste sig på ett underbart sätt och där kände jag att Jesus verkligen är levande Gud. Honom ska jag följa. Jag började se förändringar i mitt liv. Kort därefter fick jag uppehållstillstånd i Finland.
När han blev kristen förlorade han kontakten till sina vänner och familj.
– De tyckte att jag svikit islam. När de övergav mig och började motarbeta mig upptäckte jag att också Jesus blev motarbetad när han började sin tjänst. När jag såg att Jesus också var flykting försvann min ilska över att vara född som flykting. Jag kände igen mig själv i Bibeln. När jag blev förföljd och Bibeln talar om förföljelse ökade min kärlek till Bibeln eftersom den talar sanning. Jag var överväldigad av lycka och glädje.
Han vill berätta om Jesus för muslimerna. Till en början var det inte så lätt, för en muslim som blir kristen ska enligt islam dödas.
– Så småningom började jag evangelisera. Att jag kan Koranen och har varit till Mecka ger mig en trovärdighet när jag talar med muslimer.
Sedan 2018 reser han regelbundet till Grekland för att evangelisera bland arabiska flyktingar där. 2018 fanns inget kristet arbete på arabiska där, bara på persiska.
– Så småningom har arabiska grupper uppstått. Många har kommit till tro på Kristus och jag har döpt över hundra muslimer där. Nu har vi börjat undervisa ledare bland dem. Min vision är att hämta in människorna, utrusta dem och sända ut dem. Mellanöstern behöver forna muslimer att gå till muslimerna, för de kan språket och förstår kulturen. Jag försöker stödja de nya ledarna så mycket jag kan.
