Sofia Torvalds är till vardags redaktionsansvarig vid Kyrkpressen.

Sofia Torvalds vinterresa gick in i mörkret – på andra sidan väntade en ny bild av Gud

GUDSBILD.

Journalisten Sofia Torvalds skrev i realtid en bok om sin depressionsvinter. Den tiden förändrade hennes bild av Gud.

16.8.2022 kl. 19:00

Det som hände Sofia Torvalds var att hon blev deprimerad. Under en resa senaste vinter blev hon långsamt och omärkligt sjukare, och märkte inte vad som hade hänt in­nan det var alldeles mörkt, skriver hon.

Nu är hon ute – ur depressionen och också ute på bokdiskarna – med en bok om den inre resan, Jag längtar mig genom Guds tystnad (Fontana Media, 2022).

Det är en liten bok med många ögonblicksbilder, vardagsdetaljer, Ukrainakriget som bryter ut, reflexioner om arbetsuppgifter och människor hon möter i jobbet.

Har du skrivit i realtid medan du var sjuk? Eller efteråt gjort tankar från den här tiden till en timeline?

– Den är skriven i realtid, lite som terapi. Till en början handlade det inte så mycket om depression, utan om att jag kände att Gud var lite frånvarande och att jag kan skriva om det. Men sedan började det handla om depressionen, pang på.

Det är fina ögonblicksbilder ur en depression, en vandring från dag till dag. Har du valt det greppet, eller blev det bara så?

– Jag såg det som en dagbok, som tröst och uppmuntran och för att se att det går framåt. Men jag har ju skrivit böcker förut, så jag tänkte nog också på att ”nu skriver jag en bok”. Det jag redigerade i var de tunga saker som hade hänt mig innan; depressionen kom ju inte ur ingenting. Men jag ville inte skriva så att andra människor skulle känna sig utpekade.

Depression är en sjukdom där omgivningen ofta kökspsykologiserar i vad som är den egentliga orsaken till att någon är sjuk.

– Sant. Jag upplevde det som att jag måste ge ganska mycket förklaringar. Det klassiska är ju att en depression ofta utlöses av en förlust eller någonting som händer i livet; så var det för mig också. Men det där är ofta privat och olustigt att behöva gå in och förklara för folk. Så ofta har man ett annat lite friserat svar så att folk ska vara nöjda.

Har du blivit erbjuden mirakellösningar, folk som har sagt att det bara gäller att tro?

– Nej, faktiskt inte alls. Jag har liksom aldrig rört mig i sammanhang där jag skulle ha behövt känna jättemycket skuld, eller att jag skulle behöva hitta någon synd som är orsak till att jag har det så här. Jag har haft en otroligt nådefull gudsbild, vilket jag nu har insett är väldigt ovanligt.

Men den här boken handlar om att Gud blev annorlunda för dig.

– Jag har varit troende sedan barn och alltid haft en naturlig längtan efter Gud, och en väldigt varm och positiv gudsbild. Om man bad tillräckligt länge så skulle Gud nog komma. Men nu gjorde han inte det. Han dök inte upp. Jesus var den som var mest där och jag klarade av att se framför mig att han sitter mittemot, ler och till och med håller mig i handen. Men han säger absolut ingenting och det är irriterande.

"Det finaste under den här processen var att jag aldrig gav upp min längtan."

Som i Jobs bok, kanske? Efter alla plågor kommer en mera magnifik gudsbild. Att den mogna trons Gud är större, men samtidigt mera avlägsen?

– Precis så. Med åren blir min Gud allt större men samtidigt mer outgrundlig. Stark och kraftig, men outgrundlig. Jag måste allt mera acceptera att jag inte med mitt mänskliga förstånd kan räkna ut Guds plan, inte i mitt liv och inte i andras. Man är trygg i det, men man vet inte syftena med hans verksamhet.

Det låter motsägelsefullt.

– Ja, det finns svåra saker i mitt liv och jag förstår verkligen inte hur Gud har tänkt. Men jag har ändå fortsatt gå den här vägen. Det finaste under den här processen var att jag aldrig gav upp min längtan. Även om jag tidvis kände att Gud kanske inte älskar mig, så älskar jag åtminstone Gud. Som i en envis, olycklig kärlek.

Efterhand blir det mycket lycka och nåd i små saker i boken. Nya saker som talar till dig nu?

– Jag lärde mig att Gud kan komma via andra människor. Jag har tidigare väntat mig jättemycket direkt kommunikation av Gud – jag ber och så får jag en känsla av frid och av hans närvaro. Men nu var det stopp. Men Gud kan komma som en vän som hör av sig på olika sätt. Medan jag kanske inte just då är förmögen att uppfatta att Gud är här.

Sofia Torvalds citerar i boken en dikt av Louise Glück om ett berättarjag som ser tillbaka på en veteåker som brunnit upp, och frågar sig vid svärtan och tomheten – hur kunde jag bo här?

”Just de raderna var de viktigaste för mig. Då kände jag att en åker brunnit upp och inget fanns kvar. Den åkern var mitt liv och allt det jag älskade.

Kanske jag nu tänker att saker växer på åkern igen, men inte samma saker som förr. Det är inte vete.”

- - -

Transparens: Sofia Torvalds och Jan-Erik Andelin som har intervjuat är kolleger vid Kyrkpressen och Fontana Media.

Text: Jan-Erik Andelin
Foto: Nicklas Storbjörk


diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

KLIMATET. Upp till 22 miljoner euro kan de evangelisk-lutherska församlingarna lyfta ur sina skogar varje år. När kyrkan ska vara klimatneutral 2030 får många se över sina invanda avverkningar. 26.5.2022 kl. 12:00

livshistoria. 102-åriga Doris Ståhl har varit med om två krig, evakuerat föräldrahemmet under Porkalaparentesen och suttit i Stockmanns källargångar när Helsingfors bombades. Ukrainakriget följer hon med i tidningen. – De arma människorna! Det är så hemskt så man kan inte tänka på det. 27.5.2022 kl. 16:27

KYRKANS SKOGAR. Med sina 4 356 hektar skogar är Karleby kyrkliga samfällighet den största skogsägaren inom kyrkan i Finland. 26.5.2022 kl. 11:59

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Personligt. Elina Sagne-Ollikainen lärde sig tidigt att en människas tid här på jorden tar slut. – Det är viktigt för mig att jag använder den tid jag fått väl. 25.5.2022 kl. 12:15

ANDETAG. Louise Häggström och hennes man valde att säga upp sig från sina jobb och flytta till Bergen, en stad i ett land de aldrig besökt tidigare. Hon bloggar på Andetag-bloggen på Kyrkpressens sajt. 24.5.2022 kl. 08:26

LÄGER. I slutet av juli ställs Sabina Wallis inför sitt eldprov: att vara lägerledare vid sommarlägret i Pieksämäki. Själv har hon varit där varje sommar sedan hon var ett halvt år. 23.5.2022 kl. 18:00

TJÄNST. Domkapitlet har fått in fem ansökningar till tjänsten som stiftsdekan. För jobbet, i vilket man framför allt lägger upp prästernas fortbildning, presenterar de sökande olika meriter. De "kan Åbo Akademi", "kan regnbågsfolket" eller "kan dialogen med väckelserörelserna". 20.5.2022 kl. 16:20

domkapitlet. Domkapitlet ändrar på hur församlingspastorerna tillsätts. 19.5.2022 kl. 15:57

FÖRSAMLINGSSAMMANSLAGNING. Den föreslagna nya församlingen, som ska bestå av Malax, Petalax och Bergö församlingar, verkar inte kunna heta något där ortnamnet Malax ingår. 18.5.2022 kl. 15:56

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

GAMMAL KYRKA. Björnholmens kyrka i Jakobstad hade varit till salu i ett år innan någon vågade ta sig an projektet. De som vågade är Lars och Monica Granlund. De såg möjligheter i byggnaden. 12.5.2022 kl. 15:41

FÖRSVAR. Carolina Lindström är kyrkoherde på Åland och underlöjtnant i 
reserven. Hon känner att folk plötsligt insett att försvarsmakten behövs till något. 12.5.2022 kl. 12:03

RELIGIONSLÖSHET. Finlandssvenska kulturkretsar i Helsingfors utropade på 1900-talet religionen som ett etablerat hyckleri. Men ingen har forskat i hur religionslösheten har nedärvts privat i familjer. Som när skådespelaren Tobias Zilliacus växte upp. 11.5.2022 kl. 19:00

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33