Namnet "Kyrkan i Helsingfors" fungerar marknadsföringsmässigt, anser Stefan Forsén, men mindre bra ur ett ekumeniskt perspektiv enligt Jani Edström.

Ingen ensamrätt på att vara Kyrkan

ekumenik.

Evangelisk-lutherska församlingars sätt att definiera sig utåt får kritik för att exkludera andra kristna samfund.

– Vi ser det från medlemmarnas synvinkel, svarar Stefan Forsén vid Helsingfors kyrkliga samfällighet

8.12.2020 kl. 17:05

Hur de evangelisk-lutherska församlingarna i Helsingfors talar om sig själva utåt – namnet "Kyrkan i Helsingfors" och uttryck som "Helsingforsbornas kyrka" i kampanjtext – har väckt besvikelse bland andra kyrkor och församlingar som verkar i Helsingfors.

Baptistpastor Jani Edström hör till dem som uppmärksammat det här. Han berättar att han blev kontaktad av människor som kände frustration över att saker som flera gånger påtalats i det ekumeniska samarbetet fortsätter dyka upp i nya former.

– Det finns en diskrepans mellan Evangelisk-lutherska kyrkans officiella ekumeniska linje och det som händer på lokalplanet, säger Edström, som har lång erfarenhet av det ekumeniska arbetet, bland annat från en period som Ekumeniska rådets generalsekreterare.

Han har märkt att också många lutherska präster reagerat på samma sätt på hur deras kyrka valt att marknadsföra sig. Att använda namnet "Kyrkan i X" är inte unikt för Helsingfors.

– En av ekumenikens viktigaste principer är det lokalekumeniska – att kyrkan är vi kristna på samma ort, påpekar Edström.

Att då välja ett namn som exkluderar i sin inklusivitet rimmar inte med över 100 år av ekumenik och de goda relationer som råder mellan kyrkorna.

– Jag tror ju inte det ligger någon illvilja bakom det här.

Det handlar mer om att man helt enkelt bara ser sitt eget perspektiv – något speciellt majoritetskyrkorna lätt råkar ut för, anser han.

Han påpekar att kritiken i en sådan här fråga kan ses som ett uttryck för att vi i Finland har goda ekumeniska relationer.

– När det fungerar bra vill man att det ska fungera ännu lite bättre.

Frågar vad alternativet skulle vara

– Är det okej att vi för våra teologiska diskussioner ut till människor, när vi egentligen ska möta dem med evangeliet? frågar Stefan Forsén, direktör för det gemensamma församlingsarbetet vid Helsingfors kyrkliga samfällighet.

Han försvarar samfällighetens val att använda namnet "Kyrkan i Helsingfors" med att de när de i tiden utvecklade sitt varumärke sett saken från medlemmarnas synvinkel, inte ur en teologisk vinkel.

– I alla de undersökningar som vi har gjort har vi konstaterat att våra medlemmar i främsta hand inte tänker på att de är medlemmar i en viss församling, utan de tänker att de hör till kyrkan.

– I det sammanhang där vi diskuterar på ett teologiskt plan, för ekumeniska diskussioner, är det klart att vi inte har något problem med att tala om att vi är en evangelisk-luthersk kyrka.

Hans erfarenhet är att "evangelisk-luthersk" inte säger människor i allmänhet något.

– Hittills är det ändå så att merparten av de som bor i Helsingfors tänker på de evangelisk-lutherska församlingarna som kyrkan. Vi får också ta stryk för allt det som människor säger "i kyrkans namn".

På riksnivå används ändå Ev.luth. kyrkan i Finland.

– Kyrkostyrelsen har inte på samma sätt ett behov av att möta församlingsmedlemmar som vi har. Kyrkostyrelsen betjänar församlingarna och stiften i första hand. Där är det kanske helt okej att man i sitt material lyfter fram det på ett annat sätt.

Forsén säger att han har förståelse för att det här är en fråga som väcker känslor, men frågar samtidigt vad alternativet skulle vara.

– Menar man verkligen att vi borde gå ut med "Helsingfors evangelisk-lutherska församlingars kyrkliga samfällighet"? Det är inte fråga om att vi skulle skämmas för vad vi är utan det är en fråga om vad som är användbart. Kommer någon med ett bra förslag kunde vi kanske överväga det.

Emelie Wikblad


profilen. – Jag skulle gärna vara med och skapa framtidens folkkyrka, för jag tror att vi inte har något annat val, säger Kristian Willis som snart tar över som kyrkoherde i Vanda svenska församling. 27.4.2021 kl. 15:05

Kroppen. Hur talar du till din kropp? Vad tänker du om den? 28.4.2021 kl. 00:00

Valborg. Han känner sig taggad inför en annorlunda valborg även om det känns trist att behöva hålla distansen. 26.4.2021 kl. 14:31

Åbo akademi. Vem som har hand om undervisningen i praktisk teologi i höst är oklart. 23.4.2021 kl. 12:14

Kyrkpressen. Biskopen var tveksam, men han ville inte vara den som hindrade att Kyrkpressen startade. Om Borgar tar ansvar för innehållet och Boije för ekonomin så måste vi försöka, sade biskopen. Så blev det. (Den här texten publicerades i KP 1/2020. KP publicerar den i repris som en hyllning till Bjarne Boije, 100 år.) 21.4.2021 kl. 12:31

Läckage. Ett felande sprinklermunstycke sprejade ut vatten över takvalvet i Pedersöre kyrka natten till lördag. På grund av läckaget måste kyrkan stängas för en vecka. 20.4.2021 kl. 12:25

Åbo. – Hon har öppnat dörrarna till en spännande värld! säger han. 19.4.2021 kl. 10:17

adoption. Anne Söderlund var ett oönskat barn och blev adopterad när hon var sju månader. – Men jag vill inte bli definierad av vad jag inte fick, utan av vad jag fick. 14.4.2021 kl. 09:09

kyrkoherdeval. Församlingsrådet i Vanda svenska församling valde Kristian Willis, församlingspastor vid Helsingfors kyrkliga samfällighet, till ny kyrkoherde. 13.4.2021 kl. 19:20

radio. För ett drygt år sedan hade Laestadianernas fridsföreningars förbund LFF fattat ett beslut om att lägga ner sin radiokanal. Nu när coronan begränsar livet och sammankomsterna är de glada att de kom på andra tankar. 14.4.2021 kl. 09:48

Kulturer. Stéphane Rosse är den tystlåtna fransmannen som har levt i Finland i 30 år. – Jag blev förälskad i en finländsk turist i Paris 1993. Det var kärlek vid första ögonkastet. 14.4.2021 kl. 10:47

massmedier. Tidningen Kirkko ja kaupunki har fällts av opinionsnämnden för massmedier för att ha avlägsnat en omstridd kolumn om köttproduktion från tidningens webbsida. 13.4.2021 kl. 10:24

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

Förnyelse. "Hur skulle vi gå till väga om vi också skulle renovera kyrkan inifrån?" 14.4.2021 kl. 09:00

Studerande. Studerande behöver stöd under undantagstiden – och antagligen klarnar det verkliga stödbehovet först när livet börjar normaliseras. 14.4.2021 kl. 00:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00