Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Kultur. Den västerländska klassikern, Den helige Benedictus regel, har nu kommit i modern svensk översättning. 23.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Henrikskyrkan i Åbo kommer att renoveras och förstoras. 22.6.2008 kl. 00:00

Världen. En bibelpark planeras i den tyska delstaten Baden-Württemberg – trots protester från bland annat staden Heidelberg. 21.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Mari Paajanen, planerare för humanitärt bistånd vid Kyrkans Utlandshjälp, åker på midsommarafton ut för en tre månader lång arbetsperiod till Burma. 20.6.2008 kl. 00:00

Insändare.   20.6.2008 kl. 00:00

Människa. Skira blommor och naturstenar samsas i trädgården som bär spår av kärlek till naturen och träget arbete. 20.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskop Gustav Björkstrand beklagar det som hänt på skriftskollägret i Markus församling. Ärendet går nu eventuellt vidare till disciplinombudet. 19.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. I samband med en diskussion om abort på Markus församlings skriftskolläger visade kaplan Halvar Sandell en autentisk abortvideo för en grupp konfirmander. Sandell har nu anmälts till dopkapitlet i Borgå stift och församlingsrådet i Markus församling. 19.6.2008 kl. 00:00

Världen. Musikalen Maria di Nazareth – una storia che continua (Maria från Nasaret – en berättelse som fortgår) betonar Marias fortsatta roll i historien och har fått officiellt stöd i Vatikanen. Bland annat påvens statssekreterare, kardinal Tarcisio Bertone, och de påvliga råden för kultur och social kommunikation sponsorerar projektet. 19.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Det finländska inslaget på den kristna satellitkanalen SAT-7 på Cypern förstärks i höst när Mikael Tunér börjar sitt värv som huvudregissör för de persiska programmen. 18.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Finland är både ett genomfartsland och ett mål för trafficking av människor. 17.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. De så kallade terminssamlingarna, samlingar kring aktuella kyrkliga teman i början av höstterminen, byter i höst namn till Kyrktorg. Målgruppen har breddats och man eftersträvar en mötesplats för alla yrkesgrupper i församlingen. 17.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Förbundet Kyrkans Ungdom och Metodistförsamlingen i Vasa firade en gemensam festkväll i Vasa på lördagen. 16.6.2008 kl. 00:00

Kyrka. Ärkebiskop Leo från Finlads ortodoxa kyrka har tilldelats S:t Henriks kors. Leo får utmärkelsen för sitt arbete för respekt och samarbete i Finland och utomlands. 16.6.2008 kl. 00:00

Kultur. Vägkyrkorna öppnar en dörr till historien, arkitekturen och kulturen. 15.6.2008 kl. 00:00

domkapitlet i borgå. I framtida kyrkoherdeval ska alla som söker en kyrkoherdetjänst intervjuas av domkapitlet. 13.2.2017 kl. 12:13

Recension. På Svenska teatern blir Tove Jansson en konstnär som målar förvånansvärt lite. 9.2.2017 kl. 11:41

Teologi. Det är tveksamt om människor i dag vet vad de ska ha nåden till, säger teologen Patrik Hagman, som ifrågasätter Luther i en ny bok. 9.2.2017 kl. 00:00

kyrkoherdeval. Mikael Forslund, en av kandidaterna i kyrkoherdevalet i Vasa, är missnöjd med domkapitlets bedömning av kandidaternas meriter. 8.2.2017 kl. 16:53

pensionsfond. Avkastningen på Kyrkans pensionsfond överskred målet på sex procent i fjol. 8.2.2017 kl. 15:04