Klaus Härö säger att han i verkligheten var mer stridslysten än filmens Stefan.

Efter döden kämpar far och son för att mötas

film.

Klaus Härös nya film är en berättelse om tiden strax efter hans mammas död. Livet efter döden är en film där han vill se på huvudpersonerna med värme.

28.2.2020 kl. 10:24

Redan när Klaus Härö var i 10–11-årsåldern visste han att han vill jobba med film.
– Film gjorde ett oerhört stort intryck på mig. Samtidigt kom det, som en skänk från ovan, en uppfinning som hette VHS. Det kändes som om världen öppnade sig.

Hans pappa hörde till generationen som vuxit upp med att klara sig på lite och sade bestämt nej till att köpa en videobandspelare.
Familjen skaffade ingen video och det blev en skola i tålamod. Film blev något eftersträvansvärt för honom.

När han var 23 år blev hans mamma sjuk i cancer. Han var studerande, kom hem på veckosluten. Han hade aldrig tidigare sett någon bli sjuk utan att bli frisk igen.
– Jag tänkte att nu är det svårt, men sedan blir det bättre. Min pappa var en finsk pessimist och drog genast slutsatsen att det här kommer att sluta dåligt. Jag var besviken på att han tog ut allt i förskott.

Ett år senare ringde hans pappa och sade: Om du vill se henne i livet ska du komma nu.
– Min pappa och jag var på olika planeter. Där jag såg fram emot ett tillfrisknande såg han fram emot det oundvikliga slutet.

Det är minnena från den närmaste tiden efter mammans död som ligger till grund för Klaus Härös nya film Livet efter döden.
– Min pappa ville bara bort, men själv ville jag minnas mamma och knyta an till min pappa.

I filmen är det Stefan och hans pappa Nisse som väljer olika sätt att hantera den första perioden av sorg. Nisse vill få begravningen ur världen så snabbt som möjligt och ger sin son i uppdrag att säga åt människor som ringer och beklagar sorgen att de inte är välkomna på begravningen. Nisses syster dyker också upp och har sin egen syn på hur saker och ting ska skötas.
– En del i filmen är förstås påhittat, men en del av det mest absurda har faktiskt hänt på riktigt.

Själv var han mera stridslysten än filmens Stefan.
– Stefan är en renodling av den sida hos mig som ville agera diplomat.

Försonades med fadern
Klaus Härö hade en dålig relation till sin pappa i tonåren.
– Jag var länge bitter på honom för att han hade attityden ”jag har klarat mig själv så du ska också klara dig själv”.

Minnena från tonåren satt kvar och när han bad sin pappa om hjälp och pappan kort svarade ”nä” väcktes ilskan i honom varje gång.
– Ilskan var som när en långtradare bromsar. Den stannar inte genast, utan på grund av tyngden fortsätter den in i väggen. Varje gång kunde jag tappa besinningen.

Stefan (Martin Paul) och Nisse (Peik Stenberg) i filmen Livet efter döden. (Foto: Citizen Jane Productions)

– Min dåvarande flickvän, nuvarande fru, fick mig att börja fundera över hur jag kan vara kristen och tala om förlåtelsen om jag inte kan förlåta min pappa.
Han bad: Gud, hjälp mig att förlåta. Länge tänkte han att han kan förlåta när pappan tar initiativet, när han medger hur svår han varit. Men den dagen kom aldrig.
– Sedan kom dagen när långtradaren bromsade utan tyngd och jag inte längre blev arg utan i stället tänkte: stackars man som nekar till gemenskap.

Han kunde tycka om och tycka synd om honom, och kravet på att han skulle förändras lättade.
– Jag försonades med min pappa – inte i den meningen att vi aldrig skulle ha grälat sedan dess, men tyngden i ilskan var borta.

Härö upplever också att när han själv började se med större empati på sin far kunde pappan ibland ge honom små glimtar av värme.
– Han kunde säga mitt i bastubadandet eller fågelskådandet: ”Jag var nog ganska hård mot dig i tonåren.”

Hans far dog för fem år sedan.
– Det var en sorg, men inte en lika stor chock som när mamma dog.
För fadern var det viktigt att man skulle klara sig själv, men i dag har Klaus Härö ett yrke där han inte får något gjort ensam.

Film lär oss empati
Filmskapandet kallar han ”sitt världsliga kall”.
– Det kunde också vara att sälja skor eller programmera datorprogram. Oavsett vad det är, är det mitt kall att göra det här för min nästa, så gott jag kan.

Det som syns offentligt – glamourösa filmpremiärer – är bara en liten del av helheten. Efter premiären är det bara att bita ihop och börja om igen.
– Det är jobb, men mitt värde finns inte där och mitt liv är inte där. Det jag lever för är nådens rike, trons rike.

Film kan enligt honom öva upp vår förmåga att känna empati.
– Den har möjligheten att visa det vi inte ser i vardagen: att andra människors problem är lika viktiga som mina.

I Livet efter döden skildrar Klaus Härö verkliga personer. Det har fått honom att fråga sig själv om han gör det på rätt sätt.
– Men jag känner mig trygg i att jag har ett försonligt förhållande till dem, att jag ser med värme på dem och deras tillkortakommanden.

Erika Rönngård



Kultur. Mika Waltari bar på en stark gudslängtan livet ut. Pendlandet mellan kristen övertygelse och rebellisk otro är ständigt närvarande i författarens böcker. 23.10.2008 kl. 00:00

Människa. Hon älskar projekt, intensiva och med klar tidtabell. Men hon har lärt sig att livet självt inte är något projekt. 23.10.2008 kl. 00:00

Nina Österholm. I ena hörnet av utställningshallen för kokböcker på bokmässan i Göteborg finns ett komplett kök, ett kockskåp. 23.10.2008 kl. 00:00

Ledare. Biskoparna publicerade nyligen en liten bok om familj, äktenskap och sexualitet med titeln ”Kärlekens gåva”. Kuopiobiskopen Wille Riekkinen och Åbobiskopen Kari Mäkinen valde att inte skriva under det som sades i boken. 23.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Missionsfältens karaktär förändras medan bilden av mission blir allt mer heterogen. 22.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Ecklesiastikrådet Seppo Häkkinen valdes till biskop i S:t Michels stift i en mycket jämn andra omgång. 22.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Hannu Olkinuora, nyligen tillträdd chefredaktör på Hufvudstadsbladet, är bra på att klara sig i naturen. 22.10.2008 kl. 00:00

Samhälle. I går slogs världsrekordet i rättvis kaffepaus i Finland. 51 754 personer på 200 orter deltog. 22.10.2008 kl. 00:00

Kultur. Kritikerna rosar dem och i musikaffärerna är deras debutskiva så gott som slutsåld. 22.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Gemensamma kyrkofullmäktige i nybildade Raseborgs kyrkliga samfällighet sammanträdde i början av månaden till sitt första möte. 21.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Det ser ut att bli en riktig storsamling i november då Stiftsdagarna anländer till Jakobstad. 21.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Borgå stift har fått tre nya präster. 20.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. – Det var en obeskrivlig känsla, säger Patric Sjölander från Närpes, en av de 415 fanbärare som representerade sin kommun i konkret bön under Kristusdagen. 20.10.2008 kl. 00:00

Samhälle. Människohandel – vår tids slaveri – är temat för den ekumeniska ansvarsveckan 2008-2009 som i år infaller den 19-26 oktober. 19.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. I samband med kommunalvalet inkommande helg anordnas på de flesta röstningsplatser handikapp- och folkhälsoorganisationernas traditionella Valinsamling kring temat Vi stöder varandra. 18.10.2008 kl. 00:00

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28