Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Människa. Medan många i åldern 20+ bara börjat fundera på vad de vill göra av sina liv har Andreas Forsbäck från Ekenäs kommit längre på vägen. Som 24-åring är han församlingspastor i ortens metodistkyrka, studerar teologi och har hunnit ge ut en bok. 5.12.2007 kl. 00:00

Människa. Hos Rosendals i Pojo inleds julfirandet på lillajul. Pepparkakor, pyssel och julklappar är självklarheter i en familj med fyra små barn. 4.12.2007 kl. 00:00

Kultur. Filmen The Golden Compass som har världspremiär den femte december har väckt upprörda känslor hos en del kristna. Framför allt vissa grupper inom den katolska kyrkan menar att filmen talar för ateism och svartmålar kyrkan och att den mera oskyldiga filmen kan fungera som inkörsport till de öppet ateistiska böckerna. 4.12.2007 kl. 00:00

Kultur. Tom Tiainen gav sig ut på lång pilgrimsvandring. Om sin vandring har han skrivit boken På god väg - en pilgrimsvandring genom Frankrike och Spanien. 4.12.2007 kl. 00:00

Människa. – När man ser bakåt ser man att allt ändå ordnar sig, säger Birgit Nordberg. 3.12.2007 kl. 00:00

Människa. Som om en magnet hade dragit stora och små till kyrkan. Julkonserten med skolbarn i Gamlakarleby kyrka värmde. 3.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Om språkkraven i kyrkoordningen inte skrivs om så att de beaktar att Åland är enspråkigt svenskt kan det bli aktuellt med ett åländskt stift eller till och med en åländsk kyrka. Landshövding Peter Lindbäck uppmanar kyrkomötet att så fort som möjligt rätta till sin ”fadäs” från hösten 2004. 3.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. – Adventstiden är en förberedelsetid inför julen, på samma sätt som fastan är en förberedelsetid inför påsken, säger Eero Sepponen, kyrkoherde i Åbo svenska församling. 2.12.2007 kl. 00:00

Kultur. Svårt att hitta julklappar? Vänd dig med förtroende till svenska Frälsningsarmén som i år har lanserat en julklappsapparat på nätet. 1.12.2007 kl. 00:00

Människa. Julen förbereder Lars-Erik Juslin med lite städning och mycket sång. 1.12.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 49/2007 Frihet och självständighet är två ord som hör ihop så intimt att de för det mesta kan bytas ut utan större problem. 30.11.2007 kl. 00:00

Kultur. Israelisk folkdans är gemenskap, glädje och bön som gjorts synlig. 30.11.2007 kl. 00:00

Kristina Fernström. I samband med de tragiska skolmorden i Jokela var det någon som föreslog att alla skulle tända ett ljus klockan sex på kvällen och ställa det i fönstret. 30.11.2007 kl. 00:00

Teologi. John Vikström om samarbetsvägran: – På vilket sätt är de samarbetsvägrande prästernas samveten bundna? 30.11.2007 kl. 00:00

Samhälle. Fredagen den 30 november firas Köpfria dagen. Dagen firas varje år världen över av människor som har fått nog av shopping- och konsumtionshets. 30.11.2007 kl. 00:00

Åsa A Westerlund har valts till viceordförande i kyrkostyrelsens plenum. 9.6.2016 kl. 11:19

stnyland. Det blir ingen ny stor kyrklig samfällighet i Borgånejden. Församlingarna i Askola och Mörskom fattade beslutet att fortsätta som självständiga församlingar, vilket satte punkt för förhandlingarna. 13.6.2016 kl. 15:00

matteus församling. I London fick Matteus församlings ungdomar utforska sin egen tro genom möten med andra kyrkor och religioner. 9.6.2016 kl. 11:33

Ett drömjobb och bönesvar, säger Birgitta Udd, som ska koordinera husfolk på retreatgården Snoan. 8.6.2016 kl. 12:40

"Jag är en typisk semesterstressare som mår bäst i vardagliga rutiner och flippar ur när det blir ledigt. Hur ska jag tänka inför sommaren?" 1.6.2016 kl. 16:26