Familjen Tikum

Äntligen är vi här! ”Vi”, det är jag Anna som ska bidra med blogginlägg för Kyrkpressen en månad framöver, Bertrand som är min man och vår lilla dotter Ronya som föddes i Finland i slutet av maj. ”Här”, det är Senegal. Vi är utsända av Finska missionssällskapet (FMS) för att arbeta i Senegal, ett land som är nytt för oss alla tre. Bertrand har varit här sedan februari, men jag och Ronya anlände för bara några veckor sedan. Det är Ronya som är orsaken till att vi levt på skilda håll en tid. I samråd med läkare tyckte vi att det var bäst att inte höggravid åka till ett för mig helt nytt land och till ett område med ganska mycket malaria. Vidare tyckte vi att det sedan efter förlossningen var bäst att jag innan jag flyttade till Senegal fick vänja mig vid att vara mamma några månader bland människor som jag känner, i miljöer som är bekanta och på språk som jag förstår. Allt det här är överstökat nu: graviditet, förlossning och första månader av att vara mamma. Och nu, äntligen, får vi vara tillsammans och börja lära oss vad det innebär att vara familj. I Senegal.

Jag är mammaledig till nångång i februari. Sedan påbörjar jag mina arbetsuppgifter. Jag kommer att fungera både som koordinator för fadderbarnsarbete och som FMS:s informatör. Det här är ramarna för vad mitt liv är just nu och den närmaste framtiden. Eftersom jag ännu inte arbetar kommer bloggen att präglas av små vardagsdetaljer från att vara nybliven mamma i ett för mig alldeles nytt land. Men kanske det också kan intressera någon bloggläsare!

Ännu några ord om Bertrand. Han är från Kamerun. Vi  träffades  i Finland för några år sedan när han kom dit för att ta sin magisterexamen i ekonomi. Till Bertrands arbetsuppgifter här i Senegal hör att vara finansiell rådgivare för den lutherska kyrkan. Jag har ännu inte riktigt koll på vad det är han egentligen gör, men han lär ha ganska mycket att göra också med finska statens  biståndspengar som kanaliseras via FMS för olika biståndsprojekt i Senegal.